Idag hade vi siktet inställda på ett helt nytt äventyr.
Det är ju lite av mitt mission att alltid hitta nya saker att göra, eller inte varje dag men jag försöker att blanda upp vår standard lekplats som är på stranden med andra aktiviteter, och just nu har vi ingen bil här, vi har ju alltid tidigare haft hyrbil men när den började stå stilla i flera dagar utan att vi använde den så kändes det ju enormt korkat rent ekonomiskt så då fick det istället bli att vi testar utan bil.
Men idag hade jag hört att det var sagostund på biblioteket i Venice så vi gick dit. Som alltid när man gör en aktivitet första gången eller är på en plats första gången så har man ju ingen aning om det kommer att vara succé eller kaos, och eftersom att tjejerna inte kan engelska än, även om dom säkert förstår massor mer än vad jag tror, men vi läser ju inte för dom på engelska så det visste jag inte hur det skulle tas emot.
Men det var världens bästa sagostund, korta enkla sagor uppblandat med musik, det fanns leksaker framme som dom kunde titta på och tjejerna älskade det. Chloe följde koncentrerat med, ramförallt i sångerna och jag hjälpte till då och då och översatte, som sagt jag har ingen aning hur mycket dom faktiskt kan, men jag hjälper till här och där ifall att.
Efter sagostunden så gick vi ut i den avdelningen där man kunde låna böcker och där satt en kvinna som tydligen var volontär, då visade det sig att varje dag flera gånger om dagen så kommer det kvinnor till biblioteket och läser för barnen som är där just då, lyx! Finns det i Sverige!? Vår det inte helt fantastiskt att styra upp med pigga pensionärer att dom kan få läsa sagor på biblioteket? Jag tyckte att det var genialiskt!
Det var verkligen en fin dag och en bra upplevelse för tjejerna, det kommer absolut bli en standard happening för oss en gång i veckan.
Puss! / C
Vad fint! Sådant hade nog varit toppen för våra halvt utdöende bibliotek här i Sverige.
Jag funderar lite och undrar hur du tänker kring exponeringen av andra barn på din Instagram och blogg? Ex på bilden ovan med den stora samlingen. Jag och min man har vid ett fåtal tillfällen blivit tillfrågad av främlingar om de går fotografera min dotter, vilket vi alltid säger nej till då det inte finns ett syfte att någon annan ska ta bild på henne, varken för privat bruk eller som företag. Vi är själva väldigt restriktiva med hur hon ”exponeras” även om jag förstår att det såklart är svårt idag när det fotograferas så enkelt med mobiler etc. Och många som, likt dig, vill ta bilder till sina sociala medier och då på sina barn, men där andra barn /personer slinker med. Nu förstår ju jag att du inte frågar först (?) eftersom du inte tar en bild direkt på barnen. Men funderar du innan du publicerar inläggen på hur mycket någon syns, på om du bör blurra, inte publicera videon alls etc? Jag menar inte att du gör fel – jag är mer nyfiken på resonemanget och på om tanken slagit dig kring att publicera media på ”andras barn” 🙂
Jag är fullt medveten om att det finns andra barn i mina bilder ibland, men jag tar aldrig med bilder där andra barn är i fokus eller där man ser väldigt tydligt hur barnet ser ut.