Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem från sjukhuset och började leva vårt liv som föräldrar till två barn. Jag har ju såklart tänkt mycket på hur det skulle bli. Vad skulle det vara för skillnader? Hur skulle dom nya rutinerna se ut? Hur skulle det påverka mig och Manuel? Frågorna har varit många…
Nu har vi som sagt varit hemma en vecka och det jag vet är att; att ha ett barn som är 1,5 år och ett som är 9 dagar är…KAOS! Haha! Fullständigt kaos.
Det var som någon av er underbara och kloka läsare skrev, det blir inte dubbelt så mycket jobb att ha två barn det blir mer som jobb i kvadrat…och det är helt sant, vi har ökat vårt föräldraskap och liv med en kvadrat.
Jag ska ta några exempel:
Blöjor – med bara Chloe var det väldigt kontrollerat, blöjor byttes och slängdes. Det gör dom fortfarande men inte alltid i papperskorgen som det var förut utan numera kan man hitta blöjor lite var som helst i lägenheten. Det är liksom där det passar att lägga dom på väg till nästa destination efter blöjbytet. Yanken är att man tar blöjan närmre sopkorgen men det är inte alltid man kommer fram. Om vi borde skaffa en sopkorg bredvid skötbordet? Antagligen…
Saker – Chloe har alltid haft mycket småprylar, hon älskar att plocka med små saker och dom har ju en benägenhet att sprida sig över lägenheten. Men i och med att vi kom hem med Celeste så känns det som att dom här sakerna har förökat sig, det känns som om BR leksaker har varit förbi och dumpat en container med udda små prylar som ingen vill ha. Och sakerna är överallt!
Kaffe – varje kväll plockar jag ihop ca 3-4 nästan fulla kaffekoppar från olika platser i lägenheten. Jag gör mina koppar men jag hinner aldrig dricka dom…eller så glömmer jag var jag har ställt dom.
Mat – jag tror att jag äter varje mål mat på dagen men eftersom fokuset är att Chloe ska få mat på tid som inte krockar med att Celeste vill äta så glömmer jag det oftast. Men fyra matskedar med kalla makaroner är inte heller så dumt…
Utseende – jag fixar mig varje dag…haha! dagens skämt. Ok. jag fixar något varje dag. Idag blev det tvätta håret (blåsa och styla kan man glömma) och mascara.
Relationen – vi skrattar nästan varje gång vi ser på varandra just nu, meningen -Vad har vi gett oss in på? kommer oftare och oftare och för att vi ska komma levande ur det här så låtsas vi att vi är med i ett socialt experiment, vi låtsas att varje grej är en prövning som vi bara ska bevisa att vi klarar. Det är effektivt. Plocka undan saker rutinen på kvällen bli som ett intensivt träningspass för oss båda, haha. Och sen är vi galet kära och det underlättar ju allt.
Jobbet – jag svarar på mail på nätterna och när Chloe sover middag. Jag tar samtal när jag är ute och går med vagnen. Jag skriver upp ideér på telefonen som sen blir till blogginlägg eller annat när tillfälle ges…just nu ges inte så mycket tillfälle men som sagt. jag njuter och sen får allt ta den tid det tar.
Livet .- ja, nu är det såhär, helt galet men också helt jäkla underbart! Det är så mycket kärlek i det här hemmet just nu, vi skrattar åt kaoset och vi njuter av våra tjejer. Och det är så otroligt tydligt att vi har blivit ett riktigt team när det gäller att lösa livspusslet. För att vi måste. Vi måste hjälpas åt just nu och det gör vi.
Jag älskar att vara mamma till två tjejer. Och någonstans mitt i alltihop så älskar jag kaoset också.
Har ni några reflektioner över att gå från en till tvåbarnsförälder?
Vilka saker i livet förändrades för er?
Nu ska jag och Manuel ha lite soffhäng efter han har nattat Chloe.
Imorgon åker han bort över dagen (jag är lugn med det nu;…vi får se hur det känns imorgon, haha) i jobb så jag ska passa på att kramas lite extra.
P & K Claudia
★
Jag känner så igen mig i det du skriver haha.. Vi har 1 år och 4 månader mellan våra barn och det var verkligen tufft i början. Det svåraste tyckte jag var att den stora som igentligen fortfarande var liten förstod ju inte allt vad man sa till honom och han körde sitt ”race” och var i den åldern där det ska klättras och pillas på ALLT! Så kaoset var ett faktum varje gång den lilla behövde fokus. Just då kände jag att hur ska vi klara av det här! Men det blir faktiskt enklare med tiden när man hittar sina små knep rutiner och känslan den dagen när den lilla blir så pass stor att syskonen börjar skapa sitt alldeles egna band till varandra <3 Det är värt varenda grått hårstrå på huvudet! All lycka till nu med den nya familjemedlem och tack för en bra blogg. Kram
Ah, Jennie! Det är skönt att höra:). Ibland blir det riktigt kaosigt men som du skriver…jag tror verkligen att dagen kommer då det är värt allt! Kram:)
För oss blev det dubbelt kaos kan man säga! När storebror Edwin var 3,5 fick vi tvillingarna Ellen och Saga! Dubbelt så mycket kärlek men också dubbelt så mycket jobb och KAOS! nu är storebrorsan 5,5 år och twinsen 2 år och livet har blivit betydligt mindre kaosigt ? Trots mycket kärlek i vår vuxenrelation har den minsann fått sig ett par dängor på vägen pga sömnlösa nätter i ”kvadrat” ? Men nätterna lixom preskriberades när morgonen infann sig ❤️ Njut av dina ungar och av livet! Kram till dig
Vi är alla krigare i kärlekskaoset ???
Jag tyckte inte att det var så jobbigt att gå från ett barn till två. Jag upplevde omställningen mellan inget barn till ett barn som enorm och väldigt tuff och hade trott att det skulle kännas likadant andra gången men det blev aldrig någon tvåbarnschock för oss. Väldigt skönt! Nu ska vi ha vårt tredje barn och jag hoppas att det kommer bli lika smidigt denna gång men man vet ju aldrig. För mig var nog den största omställningen den till att bli en förälder, sen hur många barn det är verkar ha mindre betydelse 🙂
Känner igen det dära fast med tvåan gick allt smidigt var värsta bullmamman o städade o bakade så fort vi kom hem från bb började träna o mådde toppen. Men mellan ettan och tvåan är det 5.5 år så helt klart skillnad . Med trean har vi de som ni det är kaos barn som ska till skolan och mellan killen till förskolan. De dagar han är på förskolan känns de som de ända man hinner med är lämna o hämta . Leksakerna tycks ha föröka sig här med ?
Inbillar mig att de kommer bli bättre haha ?
Det skiljer 4 år på mins tjejer och när lillasyster kom sa jag till min man ”det är nästan större förändring från 1 till 2 barn än 0 till 1 ? Det är rätt skönt attan kam skratta åt kaoset efteråt ? kram !
Ja, man måste ju skratta åt det, haha, kärlekskaoset.
Kram!
Min räddning från kaoset med två barn var att gå på förälder-barn träning på Kockums tisdagar och torsdagar. Helt underbart att göra något för mig själv, men utan att behöva lämna bort barnet och ha dåligt samvete över det. Det var mycket fokus på mamma-kroppen och att ta hand om den, INTE att gå ner i vikt. Om barnet behövde matas, bytas på eller bara inte vara själv så var det helt ok. Dessutom gillade min lille att användas som vikt. Tips lite längre fram. Det var också skönt att ha någon rutin.
Ja, jag har hört om den!
Kanske ska kolla in det till våren:)
Kram!
Gissa hur mycket kaos det blir när det kommer tvillingar ?
Välkommen till vardagskaoset med två småttingar! 🙂 Vi har 16 månader mellan våra, och jag känner verkligen igen mycket av det du skriver sedan lillebror föddes i somras.
Vi har skrivit ihop ”5 tips som underlättar vardagen med barn” som publiceras på bloggen idag. Men de första veckorna med två småttingar är ju allt bara kaos, och då gäller det att göra precis som ni, skratta åt spektaklet som man själv ställt till med. 🙂
http://minimalisterna.se/5-rutiner-som-underlattar-var-vardag-med-barn/
Lycka till!
Hej!
Vi har tre barn med vardera 1,5 år emellan ? (Trean var absolut inte planerad, men väldigt välkommen ?)
Man får prioritera. Vad är viktigast? Glöm perfekt städat och gourmetmat varje kväll. Gröt är också mat? De två äldsta jublar över tomtegröt! Försök planera maten dagen innan, att det finns färdigt att bara värma. Allt behöver inte vara hembakt och överdrivet bara för att man ska bjuda någon, det duger ändå. Det viktigaste är att barnen mår bra. Min sambo kan vara iväg 4 nätter i sträck så det finns inte en chans att jag hinner baka!
Likadant med sovrutiner. Har sovit senaste 11 månaderna på en madrass i dotterns rum med dottern på armen. Men vi får ju sova iaf och det är ju det viktigaste.
Hejsan!
Tack för en bra blogg?
Min son kommer vara 1,5 år när vår tvåa kommer och jag börjar känna mig mer och mer nervös. Hur ska vi klara detta?? Jag vet ju att jag inte kommer att gå under de flesta har mer än 1 barn och de klarar det, varför skulle inte jag klara det. Men tankarna om hur allt ska gå och hur man ska orka kommer mer och mer… när ni är mer inne i ert nya liv får du gärna komma med de absolut bästa tipsen för hur ni gör på bästa sätt för att det ska fungera med barn så tätt.
Ha en härlig torsdag!
Underbart att läsa och jag tror många småbarnsföräldrar känner igen sig. Vi har exakt 3 år mellan storebror och lillasyster. Vilket är en väldigt stor skillnad från 1,5 år. Vår största prövning är att laga middagen. Lillasyster vill alltid amma precis när vi ska laga mat. Och sonen vill hemskt gärna hjälpa till med maten. Och pappan jobbar till kl 5 och är hemma halv 6. Vilket är tiden vi brukar äta. Så där, vid kvart över 5 på kvällen så står jag, ammandes en 3 mån, bredvid min 3 åring, i försök att laga middag (jag är veggie och killar äter kött) till hela familjen. Det är svettigt många gånger. Och jag tackar ofta min son för att han är så fantastisk och tålmodig. Och världens bästa hjälpreda i köket, även om pastan saltas lite väl mycket och majsen bli uppätna innan middagen. Älskar detta underbara småbarnsliv. Så mycket kärlek.
Ja, jag tror också att det är bra att höra varandras historier, att de flesta med småbarn hemma lever i lite kaos men att det faktiskt funkar:). Och vad gör lite översaltad pasta ;). Kram! ?
Hej! Åh, blir lite glad av att läsa ditt inlägg och även kommentarerna. Känner mig så ensam mitt i vårt kaos. Själv har jag 19 mån mellan mina och vi har ett ständigt kaos pågående här hemma. Min son är 7 veckor och har haft kolik från 2 veckors ålder. Mellan varven (läs: hela tiden) vill jag läggas in på mentalsjukhus ?…. Vi sover i skift för att få sova någonting alls. Idag åt jag popcorn till lunch ?!.. Men jag hoppas innerligt att detta vänder snart och att jag kan njuta av vår lilla bebis.. När han inte skriker är han väldens finaste lilla kille (när han skriker också såklart, fast jag tror ni förstår).. Lever efter citatet ”this to shall pass” <3
Du har så fina tjejer! Stor kram och lycka till!
Haha, ja, Anna-Emelie, vi är många som lever i kaoset:), även om kolik såklart är ytterligare en dimension…Stor kram! Och popcorn är ju faktiskt gott;) ?
Oj, vad jag kände igen mig själv i vad du skriver Anna-Emelie. Jag har 21 månader mellan mina och lillasyster hade oxå kolik från 2 veckors ålder. Jag funderade oxå på mentalsjukhus många gånger? nu är lillasyster 1 år, det är naturligtvis mycket bättre, men har man haft svår kolik så kan det sätta sina spår på både barn och föräldrar och forma oss annorlunda. Vi har fortfarande en mycket gnällig och bestämt liten tjej… tur att man älskar dom oändligt! Lycka till?
Jag kom att tänka på en sak nu när du summerade livet som tvåbarnsmamma lite… Hur har det gått med amningen av Chloe, vad jag minns ammade du henne under graviditeten….. Iallafall stort lycka till med livet som mamma och det är härligt att ta del av din positivitet!
Älskar inlägget, det är verkligen så det är! Vi fick vår andra för snart 3 månader sen, det är 1.5 år mellan våra med. Det är först nu jag börjar landa i att vara tvåbarnsmamma, även om man vissa dagar är glad bara om man fått på sig kläderna (åt rätt håll). Den lästa killen klättrar på allt, under ett byte av en kissblöja har jag oftast lyft ner honom ca 2-3ggr från bord och stolar. Den dagen (som kommer relativt snart) när lillebror börjar vända sig vet jag inte hur jag ska klona mig? Men mitt i allt kaos längtar jag så efter att de ska kunna börja leka, busa och upptäcka världen tillsammans! ? Genom att ta alla kaosdagar med ett skratt, rycka på axeln och konstatera faktum kommer ni komma långt❤️
Igenkänningsfaktor är hög även om det nu är många år sedan mina var små. Jag hade en femåring, en 22 månaders och en nyfödd och ibland undrar jag hur jag kom ur det med sinnet i behåll ?? Men skulle inte byta en enda sekund av kaoset som rådde för tiden går så oerhört fort och ett tu tre är dom stora och kaoset ett minne blott. Tycker ni verkar ha läget bra under kontroll och tänk det är ju faktiskt bara nio dagar sedan ni blev tvåbarnsföräldrar. Heja er ❤️
Så roligt att läsa om! 🙂
Grattis till er nya tjej <3
Jag har sjutton månader mellan ettan och tvåan, så nästan som er.
Ettan, min son är väldigt … Energifylld 😀 och dottern var så himla lugn när hon var spädis. Det har hon kommit ikapp med nu, hon är förresten född bara en vecka efter Chloe.
Men där i början, min son kunde helt plötsligt bara slå till bebisen.
Stod och klappade fint (som vi hade övat på i x antal månader inför att bebis skulle komma) sen var det som att han tröttnade och bara ville slå till/klappa hårt på huvudet.
Vilken prövning! Mitt hjärta gick sönder. Min lilla lilla bebis på bara några dagar får slag på sig av min andra lilla älskling.
Det var en känslostorm, och jag blev så arg! Så ledsen och helt förtvivlad.
När sitt eget barn slår sitt andra barn, som dessutom är helt ny och så känslig.
Jag pratade med Bvc, föräldragrupp och andra mammor med täta syskon.
Tydligen helt normalt när talet ej finns, samt att dom ej förstår på samma sätt att dom är dumma/hårdhänta. Men oj vad jobbigt det var.
Som tur var gick det över efter sex veckor. Tuff start dock med alla hormoner och känslor.
Nu däremot är dom 1,5 och 3 år gamla och ääääääääälskar varandra!
Dom är absolut bästa kompisar och stöttar varandra hela tiden, går ihop och försvarar (när vi föräldrar säger till tex) dom ska sitta bredvid varandra, har smeknamn på varann, kramas, leker, bråkar och skrattar hela dagarna.
Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en sån syskonrelation där det är 3-4 år mellan (som är det vanligaste)
Att dom redan leker så bra, med samma leksaker och tycker samma saker är kul.
Att skaffa tätt är verkligen det bästa vi har gjort!!!
Läste när jag var gravid att pusedotvillingar blir som tvillingar, bag fattade aldrig det då. Men nu gör jag det, för sen dottern lärde sig gå i somras så är dom verkligen tvillingar.
Det är så häftigt!!
Grattis verkligen, det är tufft med tätt, men helt underbart också.
Kram!
Haha ååå! Känner igen mig på alla punkterna! ? Ett tips kring din mat är att köpa hem tex risifrutti, sedan har ICA drickyoghurt med lite müsli i! Det var det enda jag hann få i mig de första veckorna! Man behöver ju energi som mamma också! ? Du är grym! Stor kram ?
Imponerad av alla som ser det så positivt. När jag hade en bebis med kvälls-kolik och en överaktiv 1,5-åring grät jag mig igenom första halvåret. När bebisen 4 månader gammal fick RS var jag fullständigt under isen.
Men man tar sig ju igenom det. Nu har vi fått en tredje bebis och pojkarna är 6 och 4. Livet är en dans i jämförelse denna gång. Mkt för att pojkarna är äldre men också för min inställning. Jag var mer beredd på att det skulle bli tufft denna gång samtidigt som jag vet att tiden går så fort. Både de fina och de jobbiga stunderna.
Hihi, låter ljuvligt! Fick tvillingtjejer (i vecka 35) som första (två) barn så jag har ingen aning om hur det är att ”bara” ha ett barn… 😉 sen när tjejerna var 2 1/2 år så dundrade deras lillasyster in (i v. 36) som ännu ett magiskt mirakel. Med buller och bång kom hon (ambulanshelikopter och akutsnitt) och så har hon fortsatt genom Livet. Men det är som du säger- ett kärlekskaos! Och jag älskade (nästan) varje sekund av det! 😀 stora prövningen var när minstingen ammade, ena tvillingtjejen hade bajjat klart på pottan (och då vet vi ju alla hur länge dom vill sitta kvar där) och den andra tvillingtjejen ramlade och gjorde illa sig. Samtidigt. Det var livets prövning. Och det fick bra! Och nu när de är 7 och 9 så har de alltid varandra och vilken glädje det är att se dem tillsammans! Kärlek! Kram till dig och dina två ljuvliga tjejer!
Motherhood. A story about coffee getting cold.
Så underbar beskrivning! Jag minns knappt första halvåret när vi kom hem med tvillingarna & en storasyster på 24 månader hemma.. Sömbristen var total!
Hållet helt med i det du skriver! Jag tycker omställningen var större när man fick andra barnet. Jag har 1,5 år mellan mina och den lilla är 5 månader nu och nu börjar rutinerna rulla igen ?
Åh vad underbart! Och hög igenkänning 🙂 Vår dotter var 2 år när lillebror kom och allt exploderade. Blöjmängden, kladdet, spyorna, sömnbristen, hormonerna, känslorna och kärleken 🙂 Det blev mycket skratt och tårar första tiden. Och även en fantastisk känsla av självklarhet. Det var vi fyra mot världen. Vi kände oss så jäkla bra som skapat två så fina människor. Det blev mycket mer en känsla av att vi var en riktig och komplett familj. Och vi vi har allltid varit väldigt fysiska med varandra så även om det inte blir så mycket intimitet första tiden så var det mycket ta i varabdra, kramas och bara lägga en arm om. Det räcker långt. Grattis till er lilla tjej! 🙂
Jag fick min dotter när min son var 13 månader. En son som gick vid 7,5 månaders ålder och sen sprang han, klättrade och hade 120% energi HELA TIDEN!! Min lilla dotter tog igen den tiden på natten när storebror sov….. kaos var inte ett ord som vi kunde beskriva det med….. men sen vilken kärlek så starka tillsammans ❤️
Underbar inställning till kaoset! Jag tyckte faktiskt inte att första tiden var särskilt tuff. Vi väntade liksom på den där tvåbarnschocken. Men den har kommit nu kan jag lova! När lillebror är åtta månader och har börjat förflytta sig och äter mat. Fullt upp kan jag lova! Vi har dock 2,5 år mellan våra barn så det är ju skillnad mot hur ni har det. Heja dig!
Ha ha, känner igen mig. En 2.5-åring och en 1 månaders här hemma. Testa att lägga till att mannen blir magsjuk i fredags och jag idag. Kaos de luxe om man säger så!
Åh kommer ihåg hur det var… Jag var helt genomsvettig där i början och att försöka få ihop några slags rutiner och ordning tog sin lilla tid. Inte minst när maken jobbar kvällar och hela helger, men såhär ett år senare så känns det hur enkelt som helst och som det alltid ha rullat på såhär smidigt (minnet är kort). Ni kommer tids nog hitta vad som passar er lilla familj och till dess njut av bubblan. Kram
Haha, fick tvillingar för tre år sedan och känner väldigt mkt igen mig i det du skriver. Första fyra månaderna var det bara kaos, dock underbar kaos ?
Mina barn är nu 9 månader och just fyllda 2 år. Kan säga att det blir lättare ju äldre minsta blir! Första tiden minns jag mest som att jag försökta söva minsta i vagnen på balkongen, undertiden äldsta fick kolla på Pippi ? Nu har minsta tydliga rutiner som vi jobbat fram, hon somnar i vagnen själv inomhus med sin filt och gosekanin. Hon är van och trygg med det, man får göra det smidigt för sig själv ☺
Hejja dig! ?????