En talande bild för mig? Vem är jag? Jag började scrolla bland mina selfies…där borde det ju finnas någon som skulle kännas mitt i prick. Jag letade och letade…nej. Ingen där. Jag letade vidare och scrollade massor av scrolls…DÄR, plötsligt såg jag den.
Den här bilden. Som Manuel tog på mig och tjejerna för ett tag sedan. Det här är jag. Jag är dom. Dom är jag. Vi är vi.
Sedan Chloe föddes då kommer jag aldrig att bara vara jag igen. Jag kommer inte. Vill inte. Har inget behov. Jag ska leva med dom här i mitt system för alltid. Det här som många föräldrar vittnar om att det är då skönt att få tid att vara JAG…det har inte landat hos mig än. Jag vet inte vad det är att se fram emot? Jag har några timmar dom kvällarna som dom sover bra, annars är det liksom vi. Och jag älskar det!
Så det här blev alltså första bilden i Babyshops Instagramflöde som jag tar över idag och en vecka framåt. En bild på mig. I den bästa formen jag kan existera nuförtiden.
P & K Claudia
Känner inte riktigt igen mig i detta. Det är ju inte svart eller vitt. Man kan älska sina barn in i minsta cell men för den sakens skull inte ge upp hela sin identitet och bara vara MAMMA. Jag fick barn först i min kompiskrets, och inte satt jag och enbart pratade barn, blöjor, amning och nattvak när vi sågs. Hade nog inte haft så många av dem kvar då.. Sen börjar ju de flesta av oss jobba efter 1-2 år, funkar inte riktigt att gå runt på jobbet och känna sig kost utan barnen eller enbart prata om dem istället för att folkusera på jobbet.
Har du aldrig behov av att träffa dina vänner EN kväll utan man och barn? Eller är det alltid ”vill ni träffa mig kommer mina barn med också”?
Håller med dig. Behöver inte vara det ena eller det andra. Jag tror det kan komma ikapp en om man bara ger sina barn av sin tid. Min mamma var en sån mamma. Hon brukar berätta att hon kunde knappt köpa en bulle på ett fik för då fick hon dåligt samvete för att vi barn inte åt. Så hon köpte med sig. Hon ångrar inte att hon gav oss all sin tid men önskar att hon tänkt lite mer på sig själv och bara varit hon då och då.
Håller med! Har två barn som jag älskar över allt annat och som alltid har prio ett. Men oj vad härligt det är att vara bara jag eller med vänner någon gång då och då. Jag har faktiskt tappat kontakten med två tidigare nära vänner som vägrade ses utan barn, så varje middag, fika etc så tackades det antingen nej eller så var barnen med och de var inte ett dugg närvarande. Ena paret tog med sina barn till min mans 30-års fest trots att vi tydligt bjudit in till en fest utan barn. Inte populärt kan jag säga….
Åh vad jag känner igen mig! Fikade häromveckan med en kompis jag inte sett på evigheter och såg verkligen fram emot att få sitta ner bara vi och dricka latte, äta bulle och snacka massor, utan att bli avbrutna (vi har båda småbarn) Efter ca 10 minuter säger hon rakt ut att det känns jättekonstigt och tråkigt att inte hennes dotter är med och att hon absolut inte vill vara borta så länge. Tack för den liksom! Jag som saknat hennes sällskap och längtat efter vår fika gick därifrån jätteledsen istället för med ny energi som man ska få (och ge) av riktiga vänner.
En sån underbar bild på er!
Underbart fin bild på er?
Vilken glädje den utstrålar.
Det är äkta kärlek??
Tack! ????????
Jättefin bild! Du har så otroligt fina barn!
Tack! ???
Var är din rosa boll till väskan från?! ?
Superfin bild! Utstrålar verkligen kärlek och glädje. Det syns att det är någon du tycker om som tar bilden