Det finns ju massor med härligt med att vara hemma med barnen, sen finns det ju mycket som är jobbigt också (hej hej två och ett halv års trots) men det härliga övervinner varje dag (förutom dom dagar då jag bryter ihop och sjunger högt för mig själv på toaletten, haha)
Sen verkar det inte som att det finns någonting annat som kan provocera folk så mycket som att jag är hemma med barnen, men det är en annan diskussion.
Här är en lista på dom 5 absolut bästa sakerna med att vara hemma med barn.
1 Frukostarna. Varje morgon är det som en helgmorgon hos oss. Jag dricker både en och två koppar finkaffe, barnen äter gröt, lite macka, kanske någon frukt, vi ser på film och pratar. Det här är mitt allra bästa. Lugna morgnar. Magiskt.
2 Tillgänglighet. När man är hemma med barnen kan man planera så att man besöker lekplatser och museum när det inte är en massa andra människor där vilket jag tycker är jätteskönt. Vi behöver aldrig bada i proppfulla pooler eller stå i kö till gungor.
3 Utvecklingen. Jag får vara med om allt. Första gången dom säger det och det, första gången dom sjunger alla olika sånger, första gången dom härmar rörelser…första gången för allt och det får jag vara med på och det ÄLSKAR jag.
4 Mellis. Hur härligt är det inte att sätta sig med barnen en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen för att äta frukt, lite yoghurt, granola, en liten macka och…en finkaffe
5 Sova middag. Man KAN sova middag när barnen sover. Men om man är född med alldeles för mycket energi och har startat några företag under åren så måste man jobba, jag nämner inga namn, haha. Men man KAN om man vill…
Vad tycker ni andra hemmaföräldrar är bäst?
P & K Claudia 
Min son är 3,5 och min dotter är 1,5. Mellan föräldraledigheterna hann jag jobba ca ett halvår. Men snart är det dags att gå tillbaka till jobb och det är med lite blandade känslor. Det bästa är att kunna anpassa vardagen efter nätter med dålig sömn. Kunna ha barnen hemma så fort de är krassliga utan att stressas av jobbet. Kunna följa all utveckling och att syskonen får tillbringa så mycket tid tillsammans med varandra. Att kunna vara hemma med storebror som nu är så mycket mer medveten. Och jag kan tycka att det är synd att lillasyster antagligen inte kommer att få all den tiden med mig. Även om planen är att jobba Max 80% i början så kommer vardagen att bli annorlunda med mer stress och mindre tid. Men jag är ändå så glad över all tid vi haft och har tillsammans. Även de där dagarna då vi inte för så mycket alls men vi lär känns varandra ochlär oss mycket av varandra hela tiden.
Ja, det är ju det som är hela grejen…bara vara. Sen måste självklart aktiviteter in men vi stressar inte med det. Vi lever. Kram!
Tummen upp för oss hemmamammor! ? Jag är hemma med våra barn 4 och 1 år! Funkar hur bra som helst förr våran familj. Men det är värre för omgivningen som alltid frågar och tjatar om förskola. Det är det som är det jobbiga för mig, att jag ALLTID måste försvara mig till varför jag väljer att vara hemma med mina barn. Så tack för att du peppar & ger mig energi när resten av världen inte verkar förstå våran familj val! ❤
Jag lyssnar just nu på ert poddavsnitt (Det första ever) där ni tar upp ert val att du är hemmamamma. ”Det är ingen tävling!” ”Det är som att folk tror att jag står och skryter om att jag är hemma på heltid. Som att jag måste förminska mig själv.” Ååååhh vilken hög igenkänning!! Stolt hemmamamma till 2
Och… Manuel – vilken kille!! Lika underbar, fantastisk och klok familjefar som min sambo och pappa till mina barn ❤️
Lugna morgnar! Oavsett om sonen bestämmer sig för att vakna tidigt eller vansinnigt tidigt så är det SÅ skönt att man ändå kan ta en lugn morgon. Man behöver liksom inte gå upp och vara representativ direkt, utan kan skrota runt i sovkläderna, med slarvigt hår och en god kopp te i handen lääänge ?? Att man har lyxen att utforma sina dagar själv!! Och så självklart att man inte missar en massa härliga stunder av ny utveckling, som du skriver ☺️
Jag kommer också att vara hemma länge nu när tredje barnet föds, och i samband med en flytt kommer de två äldre att få gå hemma med mig och bebis också! Det känns både härligt, spännande och utmanande. Jag gick aldrig på förskola, utan var hemma med mamma och syskon tills jag började skolan, och jag är så tacksam för det. Det kommer alltid finnas människor som har åsikter om hur man valt att leva sitt liv, oavsett vad man gör egentligen. Men tid med barnen är något vi valt att satsa på nu! ?
Nu funkar ju livet för de flesta som så att båda föräldrarna måste jobba och ha sina små på förskolan.De flesta har inte möjlighet eller kan välja och vara hemma.Jättehärligt att du kan vara det,Alla barn är så olika och som min äldsta som är överaktivt hade jag aldrig pallat ha hemma på heltid oavsett aktiviteter. Det enda rätta är ju inte ert sätt…Det här med tal och utveckling kommer ju sent då också
Oj Nettan, att det till med att ”Nu funkar ju livet för de flesta som så att båda föräldrarna måste jobba och ha sina små på förskolan.” och ”Det här med tal och utveckling kommer ju sent då också”.
Källor på det tack Nettan.
Något jag är trött på är när man bara slänger fram såna osanningar som som du skriver.
Nä men Nettan! Nu blev det lite tokigt va? Vårt äldsta barn var hemma på heltid tills hon blev 4 år. Hon pratar tydligare och renare än många andra i samma ålder och har vid jämförelse också ett enormt stort ordförråd. Vid 1 1/2 års ålder talade hon i flerordsmeningar och vid 3 1/2 års ålder hade hon lärt sig flytande engelska alldeles själv mha engelska barnprogram. Att barn blir sena i talet av att inte gå på förskola från tidig ålder stämmer kanske på några barn men definitivt inte på det stora flertalet. Däremot hade kanske den psykiska ohälsan hos många av våra unga idag inte varit lika utbredd om fler hade fått vara hemma med sina föräldrar istället för att vara långa dagar på förskola/fritids i stimmiga miljöer. Märkligt att det inte görs fler studier på hur tidig förskolestart och långa dagar borta från sina primära anknytningspersoner påverkar barnens stressnivåer och deras framtida psykiska hälsa.
Förstår inte alls hur folk kan tycka detta inlägg är provocerande? Finns ju mänga mammor som läser som kanske just står inför valet om hur de ska pussla ihop livet med jobbet och barnen (tex jag). Då är dessa inlägg guld värda!
????????
Kan inte ens förstå hur ni orkar?! Det är jätteovanligt att föräldrar håller sina syskon hemma när de är föräldralediga! Det är ett j@vla väsen på att man vill ha mer tid till syskon på förskolan, 15 timmar är inte nog, nej i Sthlm har man väl 40 timmar!
Fan, läs inte hennes blogg om ni blir så förolämpade, finns inget fördömande hos Claudia alls, ligger nog i betraktarens öga och dåliga samvete…
????????
Kan inte se nåt fördömande hos Claudia, däremot hos kommentarer som din och vissa andra som halar på här. Varför ska du antyda och anta att folk som har barnen på förskola har dåligt samvete? För att du anser att de ska ha det? DET är väl knappast att stötta varandra i föräldraskapet. När min andra föddes var storasyster drygt två år och hade hunnit gå ca ett halvår på förskolan och stortrivdes. Set hade känts väldigt taskigt att ta det ifrån henne. Sen hade jag en svår förlossningsskada som dels gjorde mig helt utmattad av smärtan och de,s gjorde att jag inte kunde lyfta tyngre än bebisen och inte gå längre sträckor än en knapp km. Springa och leka var inte att tänka på. Så ja, för mig var det guld värt att ha storasyster på förskola, för både henne och mig, Men oj vad mycket skit jag fick för det. Lika lite som Claudia förtjänar skitsnack för sitt val ska väl ingen annan belva göra det heller?
Claudia du är,grym! Önskar fler av läsarna hade din styrka att vara trygg i sitt beslut men inte hoppa på andra.
Tycker inte heller att du e speciellt annorlunda! Herregud, din minsta får vän inte ens börja på dagis …? Min va 4 innan hon började dagis då hon jade två mindre syskon, inget att göra en stor grej av som du gör! De e verkligen inget konstigt att man e henne med sina barn tills dom e lite äldre, snarare normalt!
Om jag förstått det rätt så är inte Celeste fyllda 1 år än vilket gör att hon i de flesta kommuner inte ens är berättigad till en förskoleplats. Så du är föräldraledig för ditt yngsta barn och valt att även ha Storasyster hemma istället för på förskola. I mina öron är det inte särskilt annorlunda, eller provocerande särskilt inte om barnen är födda tätt. När jag läser bloggen låter det som om du jobbar mer än de flesta andra hemmamammor, olika projekt, dina företag, samarbeten, blogg, Instagram, podd osv.
Å. Håller så med. HemmaMammalivet är det bästa. <3
Jag ät hemmamamma men bor inte i Sverige så det är en helt annan situation. Men jag tänker ändå att eftersom lilla C inte är i förskoleåldern så hemmamamma- rollen börjar väl ändå inte förrän det egentligen dags för henne.. Du är ju föräldraledig än så länge. Att inte lämna stora C på förskolan när man har yngre barn är ju vad jag tycker alla föräldrar borde göra.
Jag älskar att vara hemma med barnen (en går i skolan) för att jag slipper oftast stressa. Jag bestämmer helt vad mina barn ska göra, vi kan chilla, leka osv osv.
Älskar att vara med mina ungar och jag kan lära dem svenska mycket bättre och enklare också.
I USA kan det ofta ses provocerande tvärt om, att en som kvinna inte vill eller kan vara hemma-mamma.
Tycker ofta du påpekar hur annorlunda du är som är hemma med dina barn, som att du är bättre än andra? Det är väl inte ovanligt länge, Celeste är ju bara bebis på några månader och stora syster 2.5. Inget konstigt eller ovanligt i min umgängeskrets. Och förskola är inte dåligt. Kanske tom bättre ibland, så slipper de större barnen hänga med på olika ärende och få utefika till lunch. Lek och pedagogiskt ledd verksamhet med rutiner, måltider osv kan ju vara rätt bra det med. Eller för mamnans skull, beta av mail, samarbeten osv dagtid och ha egentid/partnertid eller komma i säng i tid.
Att man kan låta allting ta sin tid! Ingen stress utan vi kan kolla på hundra löv på promenaden eller äta lunch i två timmar. Haha. Barnen får massa tid helt enkelt.
Jag tycker inte det är ett dugg provocerande med hemmaföräldrar, alla gör som de vill och vad de anser passa sin familj bäst. Däremot blir jag sjukt provocerad av mammor som gör sig till urmödrar och tar sig rätten att roffa åt sig ALL tid med barnen och knappt släpper in pappan. Som att han inte är en viktig och självklar del i barnens liv utan får vara med på nåder när det passar mamman. I så fall kan man ju lika gärna skaffa barn via en spermabank. När vi väntade första barnet pratade vi om föräldraledigheten och min man sa direkt att han absolut ville vara pappaledig. Självklart blev det så! Jag var hemma ett år med vardera barn och han var hemma sex månader med första och sju månader med andra. Hur hade du ställt dig till om Manuel sagt så? För det är ju inte ovanligt idag. Papporna skaffar ju också barn för att de vill vara med dem, och varför skulle vi som mammor ha rätt att vägra dem det? Sånt provocerar ihjäl mig! Mammor som anser sig ha ensamrätt på barnen. Jag kan ha fel men ibland uppfattar jag även dig så. Hae jag fel ber jag om ursäkt men det vore kul att höra hur du tänker kring det?
Exakt. Det heter ju föräldraledighet. Inte mammaledighet.
Oj vilken kommentar mitt i prick Gabriella! Väldigt ofta bland bloggerskor är känslan den du beskriver. Jag tycker också att alltför många mammor roffar åt sig av föräldraledigheten. Vore väldigt intressant att höra pappornas åsikt om detta. Å sen förstår jag inte varför du Claudia måste göra dig till en hjälte bara för att du är hemma med barnen? Varför måste du alltid slänga in pikar mot alla de mammor som inte enbart kan jobba när barnen sover eller med en bebis i sele på ett event bland främmande människor? Alla hårt arbetande lärare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper som finns där för att ge dig en service när du förväntar dig. Tänk om akuten var öppen enbart när sjuksköterskornas barn sov middag? Så sluta säg att du är hemma heltid med dina barn.. Du har ett jobb som du kan kombinera med att vara hemma mycket, alla har inte det. Skulle gärna höra dig svara på denna Och Gabriellas kommentar om att roffa åt sig av pappans tid med barnen.
Oj vad jag kan avläsa både avundsjuka och missunsamhet i din kommentar.
Nej stå på dig Claudia och var den närvarande, kloka och empatiska mamman och människan du är.
10 poäng Gabriella! Mammor har ingen ensamrätt på något. Har faktiskt en vännina som blev lämnad när barnen var 5 och 2 år pga att hennes man kände att han och deras förhållande inte fick plats längre sedan de fick barn. Hon gick helt upp i att vara mamma och släppte knappt in honom samt vägrade honom pappaledighet. Var väldigt svårt att tycka synd om henne då hon blev lämnad. Kändes mer som; what goes around…
Kan man verkligen vägra pappan att vara föräldraledig? Han har väl rättigheter och kan väl vägra skriva över sina dagar?
Håller verkligen med om alla dina punkter! Dessutom är det skönt att barnen får ha en trygg anknytning och jag vet att de får det allra bästa för att utvecklas tryggt och bra. (Förskola kan vara bra men tyvärr är det ju ofta för stora barngrupper, stress och för hög belastning på såväl utbildad som outbildad personal) Jag tycker också att det har varit underbart att kunna ha ett tight samspel med barnen innan de lärt sig prata. Som hemmaförälder delar jag ju vardagen och alla intryck med barnet så jag vet ju vad barnet refererar till på sitt språk. Det skulle ju vara jättesvårt att få samma förståelse för vad barnet menade om barnet refererade till något som hänt på förskolan när jag inte var med. 🙂
Tycker verkligen inte att det är provocerande! Alla föräldrar tycker det är precis lika underbart som du att vara med sina älskade barn. Min son går lite på förskola för att han tycker det är väldigt kul att vara där. Han är väldigt social, framåt & största solstrålen! Han har massa kompisar där & fröknarna är toppen, Vi känner oss väldigt trygga när han är där & vi bor granne med föris!. Sen är han hemma mycket med mig oxå. Men vill inte ta ifrån honom förskolan när han trivs så bra. Jag tror barn behöver ha både. Inte för mycket förskola men ändå lite.
Kram kram
Jag upplever att vi lever i ett mer naturligt sammanhang, vi följs åt i alla livets skeden och, precis som du säger, får vi följa deras utveckling väldigt nära. De är med i vår vardag, ser vad vi gör och deltar efter lust och förmåga. De får en helhet, en sammanhållen värld. Med det sagt menar jag inte att andras val är sämre, eller att andras barn inte lever i ett sammanhang, men för OSS känns hemmalivet som en väldigt stor gåva! Vi provade med att låta äldsta grabben börja på förskolan på deltid, men han valde att sluta och ville hellre vara hemma med sin familj, och så fick det bli. Och att slippa jaga iväg på morgonen, stressa för att hämta i tid, hinna handla och allt det där, det är skönt. Och att slippa alla infektioner…
Det bästa är att vi inte har några tider att passa (trots att vi har massa aktiviteter på gång), vi kan alltid vakna när kroppen vill och spendera dagarna precis som vi vill ❤
Att hela livet får ett rimligare tempo och att de stora barnens aktiviteter och läxor är roliga inslag i vardagen (när båda föräldrarna arbetar blir sånt lätt mest en belastning, tyvärr). Jag måste återgå i tjänst vid årsskiftet efter fyra år som hemmaförälder och bävar inför det! Tack för att du normaliserar livet med hemmabarn?
Jag håller med allt du skriver.
Och det är lättare att ge barnen en djupare kontakt med far-och morföräldrar och andra släktingar då man inte är låst till att endast hälsa på när det är helg.
Var hemma ca 2 år med båda mina men hade gärna varit hemma längre om jag haft ekonomisk möjlighet. Jobbade deltid och pluggade i flera år efter det men älskade verkligen att vara mammaledig och det som många längtar efter, att inte bara identifiera sig som mamma, förstår jag inte alls.
Älskade att slippa stress, ha tid för att vara närvande och hitta på saker tillsammans med barnen. Kan räkna gångerna vi hade barnvakt. Älskade att ha med barnen i alla aktiviteter såsom restaurangbesök, barnaktiviteter, shopping, hotellövernattningar, middag hos vänner eller vad som nu stod på agendan. Har aldrig sett mina barn som ett hinder.