Claudia Galli Concha

Jag har länge varit den personen som har tyckt att det är alldeles för privat att prata om sex.

Det gör man inom relationen. Jag har inte ens varit en sån som pratar särskilt mycket med mina vänner om det. Jag  vet inte varför, annars är jag ganska öppen och transparent med känslor och allt som har med livet att göra men just allt kring sexlivet har alltid känts för privat på något sätt. Jag har valt dela sånt med min partner och bara med min partner.

Men nu har jag småbarn och en trygg och underbar relation och en blogg och alla mina fina bloggvänner och jag tycker att det är dags att vi lyfter ämnet: sex och vikten av det.

För alla med småbarn kan nog intyga att sexlivet förändras när man får småbarn, för en del förändras det redan när man är gravid, vissa är supersugna som gravida och vissa är det inte alls, jag har varit lite av båda.

Sen kommer första tiden efter förlossningen, då är det ju inte helt naturligt för alla att sexa loss, en del av fysiska skäl andra av känslomässiga, jag har varit lite båda där också.

Så vips har det gått några månader då hela sexrelationen har förändrats, från att man har varit ett par som har haft fri tillgång till varandra, sex har kunnat blandas in i de flesta aktiviteter, framför en film på eftermiddagen, på lunchen, i ett flygplan (kanske olagligt?) efter söndagsfrukosten, på väg hem i en park en sommarkväll, obs, vi har inte gjort alla exemplen…kanske några….

I en relation är ju sex något som (enligt mig) bör finnas, det är superhärligt och frigör så mycket härliga känslor och endorfiner.

MEN sen kommer det in ett litet liv i våra liv, ett litet liv som gör ett stort intryck och plötsligt så hamnar sexaktiviteterna på samma prioriteringslista som att hålla listerna i hemmet dammfria, haha, ja eller nästan, ni förstår vad jag menar, det är inte det viktigaste längre och det är HELT OK!

Det får vara så, det ska vara så, det kan absolut vara så, det är inget fel med att det är så. Det finns inget rätt och fel. Men felet som kan uppstå om man aldrig mer dammar listerna…

Med småbarn i livet tror jag att vi måste planera sex, eller komma överens om att klämma in små snabbisar när tillfälle ges, men om man tycker att det är tråkigt med snabbisar så får man nog se till att planera. Planer som absolut kan slås omkull av barn som inte sover eller jobbuppgifter som MÅSTE göras men jag tror på ansträngningen att  planera.

Människan är vanedjur och jag tror att det går snabbare än vad vi tror att vänja sig av med sexrutinen och sexlusten, det är väl en överlevnadsinstinkt, om man skulle hamna i en situation i livet där sex inte är en möjlighet längre så hade det ju varit väldigt jobbigt att gå runt och längta efter det hela tiden, därför kan kroppen stänga av såna drifter…

Så det här inlägget handlar inte om en massa härliga och detaljerade sextips, det handlar om ett enda, HA SEX!

Även om det kan kännas tråkigt att planera så om inte annat för att komma igång efter en tids uppehåll i bebisbubblan. När man väl är igång är det ju inte tråkigt…man ångrar väldigt sällan ett sex:).

Just do it 😉

Puss! / C

★