Claudia Galli Concha

Jag satt och tittade igenom bilderna i min kamera i jakt på några bilder till Celestes album. Plötsligt dyker den här bilden upp och min direkta tanke var att radera den. Såklart. Jag var ju inte alls särskilt fördelaktig.

I nästa sekund insåg jag vad det var för bild jag såg. Det var ju den finaste bilden som någon någonsin har tagit på mig. En bild av en liten person som har upptäckt hur en kamera fungerar och efter det valt att fota en av dom personerna hon älskar mest. Hon har tagit bilden helt utan övrig värdering, hon har inte tänkt vinklar och utseende, hon har bara tänkt vad hon vill fota. 

Och jag minns när hon tog den. Hur nöjd hon var. Hon tog bilden och när den sen kom upp på displayen så log hon och tittade på den. Det är ren kärlek. Hon tyckte nog att jag var jättefin. Och det tycker jag med. Jag tycker att jag är jättefin på den här bilden. Jag är lycklig. Jag är med mina barn som jag älskar mest av allt. Jag har en stark och sund kropp som har fött två barn. Jag har en mammamage. Jag hade inte kunnat önska mig någonting bättre. Och lägenheten är ett fullkomligt kaos för att vi la all tid den här dagen på att leva. Och allt det lyckades Chloe fånga när hon tog den här bilden. Jag kan ta hur många selfies i rätt ljus som helst och det kommer aldrig bli så fint som det här.

När Chloe blir stor ska jag tacka henne för att hon tog den här bilden och fick mig att verkligen komma på vad med mig som är fint på riktigt.

P & K Claudia