Vi ska ha två barn. Det har vi sagt sedan länge. Sedan alltid. I början var vi till och med inne på att bara skaffa ett.
Men direkt när Chloe hade kommit så kändes det så självklart att försöka ge henne ett syskon, det gick betydligt snabbare än vi hade vågat hoppas på och 19 månader efter att Chloe föddes så kom Celeste.
Hela tiden när jag var gravid med Celeste så tröstade jag mig med att det var sista gången jag var gravid, jag skulle inte behöva blir sådär tung och otymplig igen, andra graviditeten var inte jobbig på det sättet att jag mådde illa och så men jag tyckte att det var tungt, framförallt i och med att jag hade Chloe som inte direkt drog ner på sin aktiva sida för att jag var svullen och bar runt på 20 kilo extra. Men som sagt, jag tänkte hela tiden…det är sista gången. Jag behöver aldrig mer. Jag står ut nu för sedan blir det ingen mer gång.
Nu har jag insett att det fanns mer i det där. Det finns ju också en liten sorg i att vara ”färdig”. Vi är fortfarande bestämda på att vi ”bara” ska ha två. Och ni vet ju exakt hur lycklig jag är för mina tjejer och hur otroligt mycket jag gläds med dom och över dom varenda sekund. Men det finns en förväntan och något härligt i att tänka att det kanske blir en till…kanske någon gång i framtiden. Men sen tänker jag klart och realistiskt och vet att så som vi vill leva med alla resor och flytta runt och också eftersom jag ska vara hemma med tjejerna och ändå fortsätta ha någon typ av karriär så har vi det optimala läget med två tjejer som är tighta i ålder.
Men förstår ni vad jag menar? Att rent biologiskt så är det tråkigt att tänka att man är klar…det finns en mycket större spänning i ett kanske…
Är det någon som känner igen mina tankegångar?
P & K Claudia
Vi känner oss också nöjda med två barn. Har en dotter och en son. Blev oplanerat grabid i höstas med nummer tre och hade ångest och panik över det. Slutade i abort, 100% rätt för oss. Det var helt fel tid, för nära inpå. Däremot känner jag en stor sorg att vi kanske inte skaffar fler barn, å ena sidan är jag nöjd, å andra sidan är det en sorg att kanske aldrig mer få vara gravid, få en bebis…vi är rätt unga, 30 och 28 år så kaaaaaaanske en ”sladdis” om några år… 🙂 men samtidgt, så skönt att våra barn börjat komma upp i ålder och vi börjat kunna leva mer ”fritt” 🙂 Superkomplext alltihopa!
Vill börja med att säga att dina flickor är såå lik dig och så söta! Jag har 2 pojkar nu och är gravid med mitt 3:e barn. Den äldsta är 3 år och den yngsta 6 mån. Den här lilla trean var inte meningen inte just nu iaf, yngsta hinner bli 11 mån innan trean kommer. Kommer bli jobbigt i början men spännande sen att se när dem växer upp ☺ Jag skulle nog kunna ha fler än tre barn men sambon hade tyckt det räckte med 2 ?
Hej
Jag vill bara säga att dina flickor är såååå underbart söta Dom har ju vackra föräldrar att brås på Massa kramar till familjen från en 70-årig ”tant”
Vi var också klara efter barn nr två då vi också hade två goa flickor. Men ödet ville annorlunda då det efter 22 månader kom en kille till familjen och fyra år senare en kille till. Dessa två har trotsat hela p-pillerbartiären och dom är mina krigare. ❤ När överraskning nr fyra var född ( något annat var det inte tal om) då kan jag säga att jag var mer än nöjd Så då steriliserade jag mig för då var JAG så klar! Det var mitt beslut för många frågade varför min make inte gjorde det ist men detta var mitt beslut.Fanns/finns ju inga garantier att vi ska hänga ihop hela livet och kanske han ville ha barn om han skulle hs träffat en ny. Men än hänger vi ihop…..38 år senare. Och jag har aldrig ångrat mitt beslut och är då glad, lycklig och stolt över mina fyra troll som egentligen ”bara ” skulle vara två ❤❤❤❤
Jag fick mitt fjärde barn i januari. Vi har som sagt att fyra barn skulle vi ha och på/under förlossningen kändes det som att cirkeln slöts, det var klart. Jag ÄR klar, ändå känns det så vemodigt med allt ”sista gången”.. sista första leendet, sista första stegen. Osv. Ska till och med börja sälja av/ge bort kläder varefter han växer ur dem. .Försöker trösta mig med att det blir barnbarn så småningom, nån av mina fyra borde rimligtvis få iaf ett barn. Får försöka njuta av alla sista och sen stå ut till barnbarnen kommer.
Känner absolut igen mig. Min sambo har ett barn sen innan och jag två så har vi ett gemensamt och vi ska inte ha fler barn men jag kan INTE säga att jag är färdig!!! Konstigt.
Jag känner absolut igen mig, och då har jag ännu inte fött mitt andra barn än.
Har ett änglabarn och en liten ny i magen, ett år precis imellan dem blir det. Min kropp har gått igenom två graviditeter på kort tid och jag känner mig sliten. Men samtidigt vill jag ha två barn i livet, man vill ge ett syskon, det är där skon klämmer känner jag, men orkar man ännu en graviditet? Kanske om något år då, men man vill ju ändå ha barn som inte har så många år mellan varandra, som du med Chloe och Celeste. Men det är väl bättre att leva med ett kanske istället för ett bestämt nej. Det känns bättre då tror jag :).
Känner så igen mig! Har 3 barn, och efter sista tänkte jag likadant. Hade en jättejobbig graviditet, men stod ut var ju sista gången. Nu är minstingen snart två år och jag kan sörja lite att det inte blir fler
Hög igenkänning! Vi fick våra två första när vi var 24 och 26 år gamla, och var så nöjda med att vi nu hade de två barn vi ville ha, en av varje och vi var fortfarande unga. Vi skulle köra en intensiv period med blöjor, nappflaskor etc och sen gå vidare till nästa fas. Men så för ett år sedan kom lillebror som en underbar gåva och nu har vi tre barn i åldrarna 10, 8 och 1 år. För det är ju så mysigt med bebis 🙂 och nu börjar vi tänka att det skulle vara kul med två ”kullar” så han Inter blir en ensam sladdis. Så vem vet, vi kanske inte är helt klara än…
att ha så tätt som ni är ju guld! Det är 17 månader mellan mig och min bror och vi har alltid haft varandra och är även idag väldigt tajta.
Här blev det en fyra 11 år senare ??
Känner precis som du. Har 18 mån mellan mina och vi var på det klara ifrån början att vi ville ha två, tätt i ålder. Nu är minsta ett år och det gnager i mig att inte få vara gravid igen och få ta hand om en liten spädis. Men ska vi leva så som vi planerat och vill så måste det räcka med två. MEEEN, vi får se..?
Aldrig tänkt så förens Nu när jag läser detta! Vi har sagt ”absolut två stycken! Kaaanske tre…” och nu sitter jag här med nr tre i magen. Liten ”hoppsan” men Välkommen. Men sen är det stop! Så trots jäklig foglossning så ska jag njuta.
Absolut! Vi ”ska” också bara ha två. Och tvåan är fyra månader nu och det känns asdeppigt att ha varit gravid sista gången, gjort sista förlossningen, haft sista spädisen..
Din rosa tröja ? vad är det för märke på den?
Den är från HM 🙂