Idag hände det som absolut inte får hända!
Sånt där man drömmer om och vaknar kallsvettig och som sen förföljer en hela dagen men man kan ändå trösta sig med tanken på att det bara var en dröm.
Idag hände det för mig på riktigt…och det finns ingen som helst dröm jag kan vakna ur.
Jag stod nere på gården och hade playdate med mina grannar och deras barn, världens mysigaste grej som vi försöker få till så ofta som möjligt. Det är alltid en fin stund där mina tjejer får leka av sig med lite kompisar och jag får chitchatta om allt mellan himmel och jord med grannarna som numera är mina kompisar.
Vid 18 ska vi börja plocka ihop oss och gå hem för att äta och precis innan vi går så tar jag upp min mobil bara för att kolla om det har hänt något…jag har fått mail. Inget konstigt. Jag öppnar…
Då ser jag mailet som får det att isa till längs hela ryggraden. Ett mail som har skickats till mig för två timmar sedan.
Hej Claudia! Vi sitter på övervåningen:). Mvh, XXX
Jag stelnar till. Jag kopplar direkt. Jag skulle gjort en intervju för två timmar sedan, där jag också skulle ha blivit fotad och jag har helt…..HELT glömt bort det.
Det finns ingenstans i mitt minne och märkligt nog inte i min kalender heller.
SÅ PINSAMT!
Det är inte alls likt mig, visst kan jag glömma saker men inte som innefattar andra människor, då brukar jag vara väldigt noga.
Jag skickade givetvis ett mail direkt, hade inte heller journalistens nummer…, och bad 1000 gånger om ursäkt. Jag har inte fått något svar än.
Usch, jag skäms något så oerhört och så blir jag arg på min vimsighet. Så arg.
Hoppas att jag kan gottgöra det genom en riktigt bra intervju…om jag får en chans till.
Nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe och gå igenom hela min kalender och verkligen skriva in minsta lilla detalj.
Har ni glömt något möte någon gång?
Puss! / en väldigt skamsen C
Inte till ett möte men min första lektion på Stockholms universitet hade jag inte fått mailet om ny lokal så jag trodde jag var i god tid men så var ingen mer där så jag fick leta runt för att först hitta någon som kunde veta vart jag skulle. Så istället för 15min för tidig blev jag 15min sen. Kom in och alla stirrade på mig ?
Jobbar som lärare och skulle tillsammans med min kollega konsultera en psykolog angående en anonym elev. Det behövdes lämnas in nåt intyg från rektorn så jag väntade på återkoppling från rektorn och skrev inte upp den tid vi bestämt. Rektorn återkopplade aldrig och den dagen mötet skulle ske funderade jag på om jag inte hade bokat in nåt möte eller nåt, men kalendern var tom. När jag kommit hem på eftermiddagen upptäckte jag ett mail där psykologen skrev att han satt och väntade och undrade var vi var. Skämdes och kände mig sjukt opfroffsig .
Mänskligt att glömma ❤ Förstår att det känns tråkigt & man skämms ju gentemot de som sitter & väntar. Men hoppas att de har förståelse, ibland ”kommer livet emellan” & du kan inte mer än att be om ursäkt.
Kram på Dig
Jag glömmer heller verkligen ingenting och (kommer tom ihåg närmaste släktens namnsdagar) o jag har 100% koll på dagarna i min almanacka. MEN trots detta lyckades jag glömma ett viktigt möte på min sons skola, jag hade själv önskat att få komma just denna dag o tid men det var helt bortblåst. Lyssnade av ett mobilsvar på kvällen där de undrade om något hänt?Kunde inte sova på hela natten utan jag väntade bara på att kunna få ringa läraren o be om ursäkt. De tog det bra o sa att det kan hända vem som helst. Detsamma gäller dig, vi är alla människor o ibland blir det lite fel☺️
Många Kramar till dig från mig?
Ja idag skulle jag iväg på ett möte och bussen kom inte så blev 40 minuter sen. Jag som inte tycker om och komma sent. Hade som tur var ett telefonnummer att ringa så det löste sig men den stressen jag känner är inte kul
Åh vännen! Visar ju bara att även du är mänsklig ❤️ Jaf är otroligt punktlig kommer alltid i tid är oftast tio minuter innan alla möten men en morgon när jag skulle jobba mitt morgonpass på förlossningen så vaknar jag av att telefonen ringer 07.15 där min syrra undrar om jag tänker komma in och jobba idag. Aldrig har jag kommit så fort ur sängen någon gång och var glad att jag hade nära till jobbet. Är också glad över att inga poliser var ute just denna morgon ?
Jag glömde utvecklingssamtalet med dottern i förskoleklass… det pinsammaste i det hela är att jag året innan gjorde samma sak med den andra dottern… med samma lärare dessutom… jag ville sjunka genom jorden då hon kom fram och frågade var jag hade varit timmen innan…. ?