Claudia Galli Concha

Jag har varit svartsjuk i mitt tidigare liv, eller ja, tidigare i det här livet. Oj, vad svartsjuk jag har varit. Jag har slagits, kastat öl, haha, det har varit så mycket drama kring mig och svartsjuka. Idag kan jag skratta åt det men då åt den mig, inifrån, den där hemska svartsjukan.

Jag vet inte när den lämnade mig men jag vet att jag under tiden med Manuel inte har varit svartsjuk särskilt många gånger, och det är ju väldigt skönt att slippa det.

Jag hatade den där känslan av ovisshet, som jag bara var skyldig till själv. Alla hjärnspöken och knäppa tankar som jag kunde trigga igång hos mig själv. Fy, vad jobbigt för mig och också väldigt jobbigt för min dåvarande pojkvän.

Det var framförallt i en relation som jag i princip konstant var svartsjuk, jag hade alltid den där känslan att jag skulle bli lämnad. Visst den killen var väl inte helt 100% när det kom till att bygga förtroende men det stora problemet låg helt klart hos mig.

Vet ni vilken tanke som hjälpte mig?

Jag tänkte alltid: min enda chans att verkligen ha koll på honom är att ha honom i en bur i vardagsrummet. Och kan jag inte ha det (är det ens lagligt att ha folk i burar, haha?) så får jag leva med tanken att allt kan hända. Lev i nuet och njut istället. Jag lärde mig mantrat Lev i nuet och njut. Och det tjatade jag på om. Det drog mig alltid bort från dom där dumma tankarna som bara är ett riktigt slöseri med tid.

Nu är jag aldrig svartsjuk, jag tänker naivt att vi har så mycket att förlora om vår relation kraschar nu så det skulle inte vara värt det. För någon utav oss. Och så tänker jag givetvis: Lev i nuet och njut.

Vad har ni för relation till svartsjuka?

Puss! /C