Från Anna T:
Var har ni er bas, malmö, Stockholm?
Hur är det nu när du varit mamma ett tag, är det som du tänkt dig?
Svar:
Det där med var vi bor gick vi ju igenom igår, läs det inlägget här
Men det här med att vara mamma. Oj, var ska jag börja…Jag har inte varit särskilt sugen på barn tidigare i mitt liv, jag sa ända fram till jag var ca 30 att jag inte skulle ha barn, jag var helt enkelt inte särskilt intresserad. Tyckte mest att det verkade jobbigt, tyckte förlossningar verkade fruktansvärda och var inte sugen på livet med barn helt enkelt. Sen träffade jag Manuel och plötsligt började det gå upp för mig att det där med familj ändå verkade ganska mysigt. Och för två år sedan kände jag att jag VERKLIGEN tyckte att det verkade helt toppen och på den vägen är det.
Men om det var som jag trodde…jag tycker att det är bättre. Hon ger mig så mycket glädje att det nästan är overkligt. Och allt är roligare och har fått en annan mening och allt som hade så stor betydelse innan spelar mindre roll nu. Nu är hon här, vår Chloe och min främsta uppgift är att vara mamma, att göra henne till en trygg och bra människa med sunda värderingar.
Vardagen har ju också fått ett helt annan sparkel på ett härligt sätt, ett leende från henne och allt är underbart. En mysigt stund där man känner att man får kontakt är helt magiskt. Tiden är plötsligt oviktig. Den bara är och pågår och jag befinner mig i ett underbart tillstånd där jag känner mig stolt och som en superkvinna. Jag gjorde det! Jag skapade , tillsammans med min man, den här lilla människan! Jag födde henne! Och den känslan får mig att bli alldeles varm inombords.
Men rent praktiskt att vara mamma? Det tar ju jättemycket tid med bebis, såklart, alla dom här to do´s man trodde att man skulle passa på att göra medans man har bebis, det hinns inte med och det är helt ok. Jag låter mig aldrig stressas utan jag är mest med henne när hon är vaken, när hon sover passar jag på att fixa lite hemma, svara på mail och så om jag måste eller så sover jag också:).
Jag mår väldigt bra av att ta dagen som den kommer. Det gör mig lugn och jag försöker att njuta av den här bebistiden så mycket som det går. För den kommer inte tillbaka. Än på ett tag 😉
En bild från innan livet förändrades till det bättre…:)
