Den här bilden kom upp som en påminnelse idag…wow, jag minns så väl den här dagen. Dagen då vi skulle berätta för världen att vi väntade Chloe. Världen skulle få veta. Allt skulle stanna upp, alla skulle prata om det.
Min svägerska hade förlovningsfest samma kväll och jag hade klämt ner min redan då ganska stora mage i en sammetsklänning. Jag var i vecka 16. Efter att jag hade lagt upp bilden hade jag fjärilar i min stora mage. Vad skulle hända nu? Skulle folk höra av sig? Skulle jag få en massa blombud? Hade jag tillräckligt med vaser?
Liksen och lyckönskningarna började trilla in. Folk var så snälla och glada. Jag uppdaterade ofta. Det var så overkligt att folk visste. Jag skulle bli mamma. Jag skulle bli någon annan. Jag skulle ha en livsuppgift som var viktig.
Världen stannade såklart inte upp och jag fick inget blombud. Men livet… det blev ju något helt annat. Jag hade aldrig kunnat ana.
Tack FaceBook för att jag blev påmind om den här dagen för 3 år sedan.
P & K Claudia
