Claudia Galli Concha

Lika länge på insidan som på utsidan.

Den klassiska men ändå alltid lika omvälvande tanken när ens lilla lyckopiller blir 9 månader.

Det har alltså redan gått 9 månader sedan (och lite till, den 14:e nov;)) den där måndagen när jag till slut, efter 7 timmars värkarbete fick inse att Celeste skulle komma 4 dagar för tidigt, samtidigt som det känns otroligt nyligen så känns det ändå som att  den här lilla minimänniskan har funnits för alltid.

En stor sak som jag känner skillnad på med Chloe och Celeste är att Celeste ser jag fortfarande som en liten liten bebis, men jag vet att när Chloe var 9 månader såg jag henne som ett barn. Det är som att Celeste får vara liten längre.Så var är Celeste i sin utveckling?

Jo, hon har fyra tänder, två uppe och två nere, båda mitt fram. Hon har mycket hår, jättemycket, och den vita ”Frost” slingan är kvar i luggen, älskar den!

Hon sitter superstadigt och står bra om hon håller i sig, hon vill så gärna börja krypa vilket ofta resulterar i att jag hittar henne med huvudet ner i mattan, gungandes för att försöka ta sig upp. Inom två veckor tror jag att hon kryper. 

Hon har börjar smaka mer och mer mat av oss, kalkonköttbullar och makaroner tycker hon om, vattenmelon och gröt. Men än så länge är det bara för att sitta och plocka när vi äter. Jag ammar fortfarande heltid och vill iallafall göra det till hon är 1 år.

Hon har storlek 74/89 i kläder.

Hon älskar musik, precis som Chloe och hon är, som jag alltid skriver om Celeste, ett riktigt happy pill. Alltid glad och nöjd med livet. Precis dom jag, haha.

Klänningen hon har på den här bilden hade jag när jag var liten. Den är alltså 38 år gammal. Så fint! Jag har bild på Chloe i den också. Jag ska rama in dom tillsammans.

Nu ska jag och min 2 år och 4 månaders och min 9 månaders (wow, vad fort det gick där emellan, haha) gå till lekplatsen, eller först en snabbfix, mammastyle, mascara och borsta håret, och SEN är det lekplatsen.

P & K Claudia