Barn ser inte människor i färg. Eller jo, det är klart att barn registrerar, barn registrerar allt, men dom värderar inte.
I deras värld finns alla möjligheter till allt och det tycker jag att man som mamma blir påmind om hela tiden genom hur barn reagerar på saker i livet.
När vi satt och tittade på Oscarsgalan häromveckan och en mörkhyad kvinna i ljusblå paljettklänning kom ut på scenen så sa Chloe -Wow! Elsa! Hon syftade på Elsa i Frost. Ja, det är klart, det var ju en kvinna i blå glitterklänning, då är hon ju Elsa i Frost.
Jag tycker att det var en så underbar och ren reaktion så jag kände att jag bara ville vika ihop den händelsen och stoppa ner i min ficka och ha den där som en reminder för alltid. Det är klart att hon var Elsa.
För mig är rasismen ett av dom problemen i samhället som jag är mest bekymrad över, den strukturella rasismen i vårt samhälle känns ibland så svår att ta sig an, den är så djupt rotad och vi blir ständigt påminda om den genom reklam och media, film, dramaproduktioner och tv överhuvudtaget. För att inte tala om det politiska läget i Sverige där ett rasistiskt parti tar mer och mer plats.
Jag vill att mina barn ska behålla den renheten som dom har nu. Den självklarheten. Dom är själva mixbarn, svensk/chilenska och jag vill aldrig att det ska vara något annat än en stolthet för dom.
Jag har själv alltid varit väldigt stolt över att vara halvitalienare. Det har setts som lite exotiskt och annorlunda. Jag har haft tur. Italien ses som ett ”härligt” land. Däremot har jag vänner som har skämts för deras ursprung, inte alls sett det som en fördel eller gåva, det har bara varit en jobbig grej för dom och önskan om att vara ”svensk” har varit stor. Otroligt sorgligt.
Jag tycker att vi som föräldrar har ett stort ansvar när det kommer till rasism. Som med allt annat så gör inte barn vad vi säger utan dom gör som vi gör och här kan vi göra skillnad, här kommer mitt bästa och enklaste tips som vi alla kan börja använda redan idag:
Låt aldrig ett rasistiskt skämt från någon överhuvudtaget komma igenom.
Om någon skämtar rasistiskt så ska den personen också kunna svara på frågan vad som var roligt med det skämtet. Förmodligen kommer den personen då inte kunna förklara utan säga -Får man inte skämta längre. Då säger du – Jo,men jag tyckte inte att det var roligt. Enkelt.
Låt det bli spänd stämning. Låt det bli obekvämt. Problemet ligger inte hos dig om stämningen blir stel, problemet ligger hos den personen som har det extremt dåliga omdömet att dra ett rasistiskt skämt. Och förmodligen så har din reaktion gjort att den andre personen iallafall tänker sig för nästa gång…Och om inte så har du stått upp för det du tycker, för dig själv, för barnen.
Jag tror att om vi alla ökar vår medvetenhet och vår närvaro i problemet så kan vi göra mycket som är bra för våra barn och deras förhoppningsvis fortsatta rena syn på människan. Alla olika, alla lika.
Hur tänker ni kring era barn och förebygga rasism?
Puss! / C
Jag blev tydligen jätterädd när jag första gången såg en mörkhyad man (litet samhälle). Bara grät och gömde sig bakom mina föräldrar.
Min kompis har en adopterad son från Etiopien som lekte med min son när de var små. Vid ett tillfälle när jag och min son tittade på ett program om adoptioner, sa min son, då ca sju år gammal: mamma titta, den pojken har samma hår som Adam! Han hade alltså haft en brun kompis i två år men reflekterade inte över färgen på skinnet, men däremot på håret när han såg pojken på tv. Efter två år. Så nog blir det vad vi föräldrar gör det till. Idag är det två halvvuxna grabbar som ”hänger” med varandra, den ene brun som en pepparkaka den andra vit och blond som snö 😉
Underbart! Det är precis så det ska vara! ?
Sååå bra inlägg . Vi är en mixfamilj som vi säger hos oss ? Våra barn har fått höra ord lite till och från. Vi vuxna har inte fått höra men min man fick uppleva detta för första gången i en skola han jobbade i .. eleven var 10 år gammal . Vi måste lära känna varann innan för skalet vi bär och acceptera varann . Okunskap gör att vi helt enkelt väljer en enkel väg , att hata istället . Omtanke och nyfikenhet är det vi alla behöver oavsett färg på huden .
Word! Kram! ?
Hur tänker du då angående att ni väljer ett land med en rasistisk president att vistas i.
Så bra inlägg! Jag har två barn, bor i ett mindre samhälle där 98% är lika bleka i hyn som jag själv. Är livrädd för att mina barn kommer stöta på rasismen på ”andra” sidan om du förstår hur jag menar. Vi umgås med vänner med olika etniciteter, kulturer osv, men jag är rädd för att grupptryck osv kommer påverka senare i skolan. Är jättenoga med att hela tiden säga till mina barn att dom är unika, och att alla andra också är det, att man ska stå upp för allas olikheter. Att vi ser olika ut, har olika kläder, olika former, pratar olika språk och att det är så det ska vara. Försöker helt enkelt få mina barn att förstå att man ska vara snäll mot alla (snart 3 år är min äldsta). Min tös sa att hon också ville vara brun som en pepparkaka som sin kompis, då fick jag förklara att hon tyvärr aldrig kommer bli det och det beror på gener (ok, tror det var avancerat Men tänkte att det var lika bra att vila på naturvetenskap) Men hu, avskyr rasism, avskyr! Tycker det är så fint att få se världen genom barnens ögon, oskuldsfull och ingen skillnad på människor eller förutfattade meningar.
Vi har mycket att lära av barnen! ?❤️?
Så bra skrivet!???
Tack fina! ???
Jag har ett sa underbart exempel från jobbet (är lågstadielärare) där några barn spelade fotboll. De diskuterade hur de skulle dela upp lagen och en sa: vi kör bruna mot ljusa! Så klockrent, alla ser vilket lag man tillhör, absolut noll värdering, bara en helt logisk laguppdelning!
Hm.. jag förstår hur du menar. Samtidigt kan det väl bli lite problematiskt om barnen får känslan att det blir ”mörka mot ljusa”, som det på vissa sätt kan kännas som i samhället. Men såklart handlar det mycket om reaktionen, kändes det naturligt för alla inblandade barn är det inte konstigare än att det är gröna tröjor mor röda tröjor.