Måndag. Inspirationsdag här på min blogg.
Idag tänkte jag skriva om ett ämne som det handlar mycket om i mitt liv. Eller har handlat mycket om. Konflikter.
Jag är inte konflikträdd. Inte alls. Jag har inte alltid varit så, jag har under många år av mitt liv tyckt att konflikter är extremt jobbiga och bara jag har känt att något är på gång så har jag dragit mig undan, hållit mig borta en stund för att sen krypa fram när saker har lugnat sig. Jag tyckte att det var bäst så. Lugnast. Men å andra sidan så löste man ju ingenting? Jag fick ju aldrig sagt dom där sakerna som jag kände? Vilket såklart är otroligt frustrerande när du har en relation med en person. Det hela blev ganska värdelöst tillslut och jag kände att det var flera relationer jag hade med människor som var…lite på låtsas.
Jag började öva. Ta konflikterna. Det var otroligt läskigt och obehagligt och de flesta gångerna ångrade jag mig att jag hade gjort det. Jag tyckte inte att det ledde någonvart. Jag tyckte bara att det förstörde till en början. Men sen sakta, sakta började det förändras. Jag började se att det faktiskt gjorde förändring. För mig. Jag var ärlig med vad jag kände och det var viktigt för mig. Att få vara sann.
En sak ska man lära sig om konflikter. Du kan aldrig bestämma hur den andra personen ska reagera eller handla. Aldrig. Det är det viktigaste att komma ihåg. Men du ska tänka att du måste få sagt det du vill och få fram den informationen som är viktig för dig. Sen om den andra personen tiger, blir arg, inte hör av sig på en tid, så har du iallafall fått fram ditt budskap.
När jag började sortera upp alla sådana här känslor och tankar så blev konflikter en helt annan sak för mig.
Och anklaga aldrig. Du kan bara berätta hur du känner och hur du tänker när den andra personen gör si och så, du ska aldrig tala om för den andra personen hur den ska göra. Det måste den personen fråga om det nu är så att hon/han bryr sig om ditt problem och hur ni ska gå vidare med det.
Jag tycker konflikter är bra så länge det kommer någonting konstruktivt ur dom. Att ha konflikter bara för att är ju helt värdelöst. Men om man tänker på det. Om man benar ut det. Vad är en konflikt? En konflikt är något som uppstår när två eller flera personer har olika åsikter och tankar om någonting. Jag har en tanke och du har en annan. Jag förstår inte dig och du förstår inte mig. Ok. Då har vi rett ut det. Det är inte så farligt. Man tycker olika. Det ska man väl kunna reda ut?
Vissa konflikter reds aldrig ut.Och det är också ok. Jag har några relationer med människor som har tagit slut för att en konflikt aldrig har retts ut. Men ibland vill man inte, iallafall funkar jag så. Jag har blivit för sviken några, känt mig för missförstådd och illa behandlad och förmodligen har relationen inte varit så viktig. Ibland går man skilda vägar även med vänner och familj. Och jag tycker att det är helt ok. Så länge man själv känner att man är sann, mot sig själv och mot andra. Och att man inte grubblar. Går man och grubblar så har saker inte blivit utredda.
Konflikter är inte farliga. Jag tror att vi måste ha konflikter för att utveckla våra relationer. Men gör inte varandra ledsna. Och utgå alltid från dina egna känslor. Var sann. Det är det enda rätta. Mot dig själv och mot andra.
Fler inlägg om inspiration i livet:
Så sant!
Just det där med ”relationer lite på låtsas” tycker jag säger mycket.
Kan man inte kan vara uppriktig i en relation så tappar mycket i den sin mening och det blir som att man lever dubbelliv på något sätt.
Man är för det mesta bara sig själv med sig själv liksom…