Just nu opereras Kitty. Min älskade livskamrat och eviga följeslagare. Nu är hon på en galoninklätt operationsbord och jag går sönder inombords.
Vi var på rutinkontroll förra veckan och jag bad dom kolla upp små knölar som hon hade fått vid ländryggen. Jag trodde att det var helt ofarliga fettknölar som hon har haft förut, hundar får såna med åldern och det är ofarligt. Men den här gången hittade dom något i knölarna som inte såg helt hundra ut. Så det bestämdes att hon skulle opereras idag.
Imorse var vi på sjukhuset klockan 8 och kvart i nio fick vi komma in. Hon var inte rädd, vilket var skönt, och veterinären som tog henne med sig var jättesnäll.
Men usch vad jobbigt det var att lämna sjukhuset. Nu ska vi bara vänta. Och vänta.
Hemskt långa timmar kommer det att bli.
Och det gör ont i hela mig när jag tänker på att hon är därborta. Själv. Min älskade hund.
Finaste Kitty måtte allt gå bra!
Lider med dig, det är hemskt när pälsklingarna är sjuka. Hon är en fantastiskt fin hund som ser lycklig o busig ut – jag tror hon har ett härligt liv hos er 🙂
Lycka till med bebisen oxå – kram Anna
Usch, vet hur det känns 🙁
Det är så jobbigt. Tänker på er.
Att vänta är något av det jobbigaste som finns!!
Hoppas dom ringer dig snart och att Kitty snabbt hämtar sig efter operationen: )
Kram!