Nästa vecka fyller Celeste år.
Vårt fina lilla lyckopiller blir två hela år. Det är ju helt galet och underbart på samma gång. Tiden går så galet fort.
Men idag har vi kalas! Och det ska bli så roligt. Det kommer att vara första gången som vi träffar många av mina familjemedlemmar sen vi kom hem från LA så det kommer att bli fint att få njuta av en eftermiddag och kväll med dom.
Det blir ett riktigt tårtkalas. Fem olika tårtor är beställda och vi har laddat med allt från saft till popcorn. Det blir ett riktigt kalas!
Det blir ju Celestes första kalas i Sverige. Förra året var vi i USA och vi firade födelsedagen på Disneyland. Vi har pratat mycket om hur vi ska lägga upp det med Chloe och Celeste, det är ju inte helt enkelt när båda är så pass små att förklara att en får massa presenter och en får inga. Men vi har gjort så att vi har involverat Chloe i förberedelserna, hon och Manuel åkte och handlade present som Chloe fick välja. Sen fick hon välja en klänning som hon ska ha på kalaset och så har vi pratat mycket om att Celeste fyller år och vi har repat hur vi ska sjunga för henne.
Jag tror att det ska gå bra. Och om jag känner min familj så kommer det nog slinka med en och en annan sak till Chloe också. Och gör det inte det så har hon iallafall sin drömklänning!
Hur hanterar ni syskonfödelsedagar?
Puss! // C
The Dress
När jag väntade tvåan så visste jag att riken fanns att det kunde bli samma födelsedag för båda barnen. Jag var så fokuserad på att det absolut inte skulle få bli så för jag ville innerligt att barnen skulle få varsina egna födelsedagar. Men när tvåan kom var det så klart på samma dag som ettan. Nu tycker jag bara att det ör en kul grej plus att vi slipper avundsjukan!
Vi i familjen ger inte syskonet men släkten brukar ge syskonet något litet. Det fungerar utmärkt hos oss ?
Den som inte fyller åt får vara med och handla paket, slå in osv. Ingen present till den som inte fyller, det är den som fyller år som är huvudpersonen den dagen. Sen gör ju alla familjer olika, härligt va!?
Ingen svår situation alls tycker jag. Vi har alltid sagt och agerat som att det är världens självklarhet att det är den som fyller år som är i fokus. Oavsett om det är något av barnen eller någon av oss föräldrar. Syskonen har alltid varit med och köpt och slagit in paket och förberett frukostbrickan på morgonen oh tycker det är jätteroligt och spännande. Att tycka synd om den som inte fyller pengar känns som överdrivet dalt. Alla får ju sin födelsedag en dag om året.
Exakt! Precis så är ju det naturligaste sättet världen att agera kring allas födelsedagar. ??
Jag har två barn med 2,5 år emellan, o jag har inte ens tänkt tanken att mina barn skulle få presenter på sitt syskons födelsedag. Istället slår vi tillsammans in paketen och gör dagen speciell för födelsedagsbarnet. Jag har svårt att förstå anledningen till att barn skulle få presenter när någon annan fyller år. För om det handlar om avundsjuka borde ju födelsedagarna vara ett ypperligt tillfälle för barnen att lära sig att hantera dessa känslor. Det är dessutom en känsla som kommer komma tillbaka många gånger genom livet.
Det är faktiskt så livet ser ut, det är inte alltid rättvist. När man har haft kalas med släkten så har mor/farföräldrar alltid haft med sig något litet till det syskonet som inte fyller år. Underbar klänning?
Men alltså den där klänningen! Min dotter skulle dö! Var har ni hittat den?
Alltid ett paket till syskonet också?.
Som jag ser det är detta bland de första tillfällen när syskon upplever att allt är inte lika för dem. Så kommer det att vara många gånger framöver.
Jag tycker det är viktigt att hjälpa barnen sätta ord på sina känslor och bekräfta känslan.
-Jag ser att du är ledsen, du gillar ju också att öppna presenter.
-Jag förstår att du tycker det är orättvist.
Här pågår första övningen om att allt är inte lika i livet. Alla får olika och alla behöver olika. Så klart ska den övningen börja tidigt och där man känner sig väldigt trygg, alltså hemma med sin familj.
Jag tror att det bara är bra att de inte får några presenter även om de blir ledsna. Det är en del av livets skola att inte alltid få nåt bara för att man vill. Om vi börjar att ”skydda” dem mot verkligheten när ska vi då sluta? Att börja i hemmets säkra vrå är ju toppen.
Våra har inte fått presenter när den andra fyller år. Dock tre år mellan våra men lillebror var bara jättetaggad när storebror fyllde i september och nu när lillebror fyllde i torsdags så var storebror sååå förväntansfull och frågade en vecka innan hur många dagar det var kvar och längtade efter lillebrors födelsedag.
Vi hade samma problem nu när vår stora fyllde 5 år och lillasyster på 2 år hade väldigt tufft emotionellt vid paketöppning. Storebror var så fin och lät henne hjälpa till och pyssla lite med några av hans leksaker. Men det är en svår situation.