I lördags slog det mig. Det sanna svaret på det där som alla alltid frågar.
Frågan som alla ställer och jag aldrig förstår.
-Hur hinner du allt?
Jag satt och åt frukost med familjen som vi alltid gör på vårt stamställe på lördagar och jag njöt, jättemycket, sen plötsligt slog det mig, alt jag behövde göra, allt jag måste ta tag i, alla resultat jag måste kolla upp. Hur går Pocci Pocci? Hur många läsare hade bloggen senaste veckan? Instagram, har det gått upp eller ner? Samarbetena, vad har jag för siffror? Är kunderna nöjda? Har jag levererat? Dom två företag jag har haft möten med, ska jag gå in i dom? Har jag 10 blogginlägg uttänkta till nästa vecka?…
Jag hinner inte allt. Insåg jag där och då. Jag kan inte hinna allt och jag kan inte ha som krav på mig att göra det.
Om ni tror att det här är ett avskedsbrev till bloggen så kan jag säga att det är det absolut inte. Bloggen är ett med mig och en av dom sakerna som jag har värnat om alltid och kommer att fortsätta så. Men jag har däremot känt att jag inte har varit helt ärlig med er.
Jag har ibland hafsat ihop inlägg bara för att, jag har aldrig ljugit eller hittat på men jag har inte alltid lagt ner min själ för att jag har tänkt att det är bråttom att leverera. Men i lördags slog även det mig. Är det så bråttom att leverera? Eller är det bättre att leverera bra saker som är…bra. Just nu lutar mina tankar åt det senare.
Jag måste plocka bort en del av pressen jag har på mig för annars blir det inte roligt
Ni har aldrig lagt press, tro inte att det är det jag försöker smyga in här, verkligen inte. Ni är dom finaste läsarna någonsin. Men jag och bara jag har lagt press på mig. Jag hörde för säkert fem år sedan en intervju med en influenser och hon sa att hon bloggade och publicerade varje morgon vid 6.30 och varje eftermiddag vid 16.30, då täckte hon in folks resor till och från jobbet. Efter det kände jag att det inte fanns något annat alternativ än att göra precis så, iallafall en gång på morgonen och en gång på kvällen. Den tjejen hade bara sin blogg, var 25 år och hade inte barn…min situation ser något annorlunda ut, haha.
Det är en spännande tid som ligger framför oss, mig och er, jag kommer att bredda min verksamhet och ni ska följa med såklart. Det är mer saker som ska in i mitt schema men jag kommer att göra plats för dom genom att tagga ner på annat.
Jag måsta andas och vara med barnen, det är prio ett. Sen kommer allt annat. Så måste det vara.
Den där känslan av att energin och lusten rinner av mig som jag fick i lördags ser jag som ett varningstecken. Så ska det inte vara. jag vill inte vakna upp en dag och känna dom känslorna inför allt i livet. Det har hänt vänner till mig och det verkar fruktansvärt.
Jag kommer att fortsätta till 100%. Men inte mer än det. 100% är det jag har och jag kommer se till att stanna där och göra dom 100% väldigt bra!
Puss! // C
Väldigt sunt beslut efter att ha lyssnat på ditt inre. Självklart ska ditt mående och tiden med barnen gå först!!
Låter väldigt klokt, och underbart att du prioriterar dina ljuvliga ungar! Det är orimligt att man ska ha hinna med så mycket under småbarnsåren, och att man dessutom ska hinna uppdatera andra om allt man gör! En sak jag undrar är hur det blev med kontoret i Malmö, där du/ni också gjorde i ordning ett rum för barnen. Det inspirerade mig, har planer för något liknande! All glädje och kraft till dig!