Jag kör på. Jag bestämmer och jag gör planer.
Det ligger i min natur. Och det gör mig även väldigt trött på mig själv ibland. Igår hamnade vi i en sån situation och jag reagerade på mig själv och mitt eget agerande på ett sätt som verkligen fick mig att tänka till.
Vi skulle ner till poolen, det är ju vår favoritaktivitet på eftermiddagarna och det är otroligt mysigt! Innan vi gick ner så hade Chloe önskat att vi skulle köpa glass och eftersom det var fredag så sa vi att ok, det kan vi göra, vi köper glass när vi har badat.
Vi packar ihop oss med handdukar och armringar och allt som ska med ner (hur stor packning kan man behöva för några timmar vid en pool…jag blir lika förvånad varje gång) och så går vi, när vi kommer ut ur hissen så säger Chloe glatt! – Ja, vi ska köpa glass!
Manuel frågar om hon vill äta glass före vi badar och hon säger ja. Då hör jag mig själv säga: -Nej, vi ska väl äta glass efter vi har badat.
– Men vi kan ju köpa den nu? säger Manuel.
-Men då smälter den ju kanske om vi badar länge, säger jag…och där slår det mig.
Sluta lägg dig i! Sluta! Låt Chloe och Manuel själva göra upp dom planer dom vill kring glassätandet…haha.
Vilket jag också sa högt till Manuel. Jag bad om ursäkt och sa, ni får ju faktiskt göra precis som ni vill, min älskade och förstående man tittade kärleksfullt på mig och sa – Du kände det själv va?
Jag skrattade och sa ja…
Nu ska jag verkligen bli mer medveten om det här fenomenet. Gör jag det ofta? Och varför? Jag tror i och för sig att det går av bara farten, jag är så mycket med tjejerna och det är hela tiden små och stora beslut som ska tas och det gör att beslutsmaskinen konstant är på…nu ska jag istället se det som en njutning att inte alltid behöva ta beslut. Jag ska luta mig tillbaka lite mer….Det kommer att bli skönt.
Någon mer som känner igen sig…ni kan vara anonyma, haha!;)
Puss! / C
Sjukt igenkännande. ? Jag tror för min del att det har med kontrollen och kontrollbehov att göra. Det är oftast jag som styr och fixar här, och på ren automatik tror jag att jag styr över sånnahär saker också. ? MEN, som tur är kommer jag på det själv när det händer. Oftast. Jag försöker chilla lite. Släppa lite. Och skärpa mig. Barnen är inte SÅ små längre (7 och snart 5), så jag kan också tänka att DE kan bestämma vissa saker själva, utan att mamma ska lägga sig i hela tiden.. ?
Haha, det är så skönt att jag inte är ensam om det här! 🙂
Jag är likadan. Vi ska byta föräldraledighet i januari, då har jag varit hemma i 15 månader med andra barnet. Vi funderade lite om min man vill fortsätta jobba en dag i veckan som jag då är ledig, men nej tänkte jag, nu byter vi helt! Det gjorde vi inte förra gången. Svårast blir det för mig att släppa allt men väldigt nyttigt, och bra för barnen att få vara med sin pappa på heltid också, nyttigt för allihopa i vårt fall! Dags att låta dem bestämma lite i den här familjen också, haha, och jag får väl försöka vara tyst när jag tycker annat ;D
Söta du?jag gör precis likadant. Vi får tänka oss för?Kram H
Oj alltså! Precis det här pratade jag och min man om igår kväll!
Jag gör också så, mer när vår tjej var liten (vilket jag tror berodde på att jag var hemma med henne 24/7 medan han jobbade så mycket att han knappt var där) jag kände att jag kunde hennes rutin ock vad som fungerade bäst.
Nu, 4år senare, har han sagt att det störde honom…
Jag är tydligen sån när det gäller något jag känner att jag vet bättre hur man utför och får bra resultat…
Kan exakt tänka att sån är jag också men blivit mycket bättre. Min man säger : ja men nu ville HON göra så där och jag såg ingen anledning att inte göra det. Och det blir ju oftast bra dom emellan liksom. Jag och hon gör på ett sätt och sambon och hon på ett sätt och det vet hon. Livet blir dessutom mycket skönare av att inte peta i allt . Men såå svårt att inte göra det. Men sen säger sambon till dottern : mamma säger det av kärlek till oss ❤
Jaaaa!! Men alltså så mycket igenkänning på den!
Man har ju sina sätt att göra på och så kommer nån och ändrar på dem. Får påminna mig själv varje gång???
Moi ??♀️ Känner SÅ mycket igen mig.