Nu är det exakt tre månader kvar sedan händer det. Det där som på något sätt är en milstolpe, en stor händelse, något som uppmärksammas…Jag fyller 40!
Den 3:e augusti (ja, det är fortfarande den 3e här i LA när jag skriver) fyller jag 40 år. 40 ÅR!
Jag kan inte riktigt tro att det är sant. Eller jo, jag vet att jag har levt länge och att jag har hunnit mycket men jag står mest frågande inför känslan, var det såhär man skulle känna när man fyllde 40? Var det här i livet man skulle vara då?
När jag var 20 så kändes 40 som en evighet fram, det kändes som ett annat liv, nu när jag ser tillbaka på 20 så känns det ungefär likadant. Den jag var då var någon helt annan än den jag är idag. Och jag måste erkänna att utvecklingen går framåt. Jag tycker mer om den personen jag är idag än den jag var då. Eller såhär, jag gjorde mitt bästa då utefter erfarenheter men åren har gjort mig tryggare i vem jag är och vem jag vill vara. Det är något väldigt positivt med att bli äldre.
Så är jag nöjd med att vara där jag är idag?
Om jag ska tänka på hur jag trodde att det skulle vara så trodde jag nog att jag skulle vara mycket rikare. Haha, jag vet, det kanske inte låter helt sympatiskt men jag är bara ärlig, jag har det otroligt bra ekonomiskt och jag klagar inte en sekund men om du hade frågat mig när jag var 20 så hade jag nog definitivt trott att jag skulle vara mångmiljonär med minst en Lamborghini (har alltid varit en favorit bland lyxbilar) och ett stort hus (jag vill ju inte ens ha hus än i livet…) och ett ”riktigt” jobb.
Det där ”riktiga” jobbet har jag aldrig haft och eftersom jag har levt mitt liv fram tills nu med att kunna jobba med precis det jag vill, var jag vill och hur jag vill så kommer jag nog aldrig ha det där ”riktiga” jobbet. Jag har skapat mitt drömjobb/ mina drömjobb och hur osäkert och rörigt det än kan vara så är det MITT drömjobb och jag hade inte velat byta ut det mot något annat. Jag hade kunnat vara mycket rikare om jag hade valt ett annat jobb men jag hade inte varit lyckligare och att välja mellan rik och lycklig är inte alls svårt.
Lamborghinin står inte i mitt garage men där står istället en äldre trogen Lexus SUV som jag älskar som en familjemedlem, hon har varit trogen oss i fem år och jag vill inte byta ut henne.
Villan har jag inte, däremot har vi flera hem på platser som vi älskar, det är så vi har valt att leva, många frågar hur ekonomiskt det egentligen är att ha flera hem och det kanske inte är det bästa valet rent ekonomiskt men här kommer det fina in…
Jag är 40 år om 3 månader och jag lever precis som jag vill. Jag spenderar tid på platser som jag älskar. Jag lägger energi på saker som jag älskar. Jag får vara mycket (dygnet runt) med mina barn som jag älskar. Jag lever med en man som jag älskar. Jag väljer att umgås med dom vänner och familj som jag har ett utbyte med, människor som ger mig positiv energi. Jag väljer…
JAG VÄLJER. Det är kanske den allra viktigaste lärdomen genom alla år. Allt jag gör väljer jag aktivt att göra och då gör jag det till 100%. Livet är för kort för att slösa bort. Nu är det viktigaste vi har och livet ska förvaltas.
40-års krisen då?
Nej, den existerar inte…jag måste bara vänja mig vid att säga -Hej, jag heter Claudia och jag är 40 år..haha, men det ska nog gå bra. Jag har ju 3 månader på mig.
Puss! / C
Jag hade fruktansvärd kris inför min 30 årsdag, men då var livet inte riktigt som jag ville. Så många saker jag ville göra men som min då äkta hälft inte ville ställa upp på, hur mycket jag anpassade mig efter hans vilja. Så efter mycket ångest & tårar samt försök med parterapi (som han lovade att gå på men sen bara sket i) så valde jag att gå. Jag kände det som att skulle jag leva samma liv i minst 30 år till skulle jag dö.
Nu blir jag 37 i år & tanken på att bli 40 om några år är helt okej. Jag har en fantastisk ”ny” man, den ljuvligaste dottern & har fått göra några av resorna jag drömt om & vet att fler kommer att bli av.
Jag säger precis som du, jag önskar att jag som 20 åring hade fått haft lite mer av mig idag men det är ju erfarenheterna som gjort mig till den jag är idag.
Allt har sin tid som min mamma vänligt brukar påminna mig om.
Men visst är det skönt att vara tryggare i mig själv. Och 40 ska ju vara det nya 20, eller? ?
40 ÄR det nya 20 😉
Vad skönt att du inte upplever någon kris, det är viktigt för att kunna må bra.
Jag kan säga att jag upplever en liten minipanik över att bli äldre. Känner mig inte klar/redo för att få rynkor, få sämre ämnesomsättning, ondare leder och allt vad det är som kommer med ålder. Känner mig inte redo att fylla 40 för innerst inne är jag fortfarande 28 år. Vill inte känna mig löjlig i mina sneakers, bomberjacka och trasiga jeans. Vill inte höra att jag inte borde ha sån stil som äldre kvinna. etc. Men det är ett faktum att vi blir äldre …. så man måste lära sig att acceptera det..
Grattis i förskott snygga (snart) 40 åring.. så jädrans fräsch!
Fyller själv 43 i augusti, och tycker att allt från 35 och hittills har vart helt underbart! Man är så säker på sig själv, och vem man är. Bryr sig inte om vad folk ev tycker och tänker. Den självsäkerheten jag nu besitter, skulle jag inte byta för nånting i världen. Önskar bara att man hade kunnat fått den tidigare, så hade man inte behövt ägna sig ungdom åt att gå och oroa sig för vad alla tycker och tänker om en.
Ja! Åh, vad jag håller med dig! Kram ✨?
40 (snart) och ser ut som 20….
Kram!!!