Alltså min lilla tjej, kära Celeste Felice Olga Concha.
Så snäll, så rolig, så speciell, så vaken, så pratglad, så nyfiken, så modig…men hon HATAR VAGNEN!
Ja, så länge jag kan minnas med henne, eller iallafall sedan hon började med sittdel så har vagnen inte alls varit en favoritplats. Man kan ju tänka att det ska vara en plats för häng, för härligt häng och mys, en plats att sitta på och betrakta världen som rullar förbi, en trygg plats att sova i, att äta på…nej. Absolut inte för lilla fröken Concha.
Det är så mycket lock och pock och trix för att få henne att tycka att vagnen är ok och det handlar till 100% om timing. Om jag sätter ner henne i vagnen när hon precis ska till att sova, då får hon panik, fullständigt, då gråter hon tills jag tar upp henne. Om jag däremot lyckas sätta ner henne ca 15 minuter innan sovdags med något att äta på så kan hon äta upp sitt snacks och sen sova..ibland. Eller spå äter hon snacksen och börjar gråta sen. Puh!
Det har varit många småstressade promenader hem från lekplatsen (ca 25 minuters promenad) med den här tjejen dom gånger jag har glömt bärselen. Nu ska jag ju inte glömma den, det är ju A och O för att promenaden ska kunna ske utan att bli stressad, haha, men ni vet…ibland glömmer man ju.
Det här är lite knepigt just när man har två barn, men man får tänka positivt…jag kommer att bli vältränad…haha.
Har någon av er samma problem?
Har ni kommit på något magiskt knep?
Puss! / C
Igenkänning!! Dotter nr 1 satt i vagnen ”mer eller mindre” tills tvåårsåldern sen ville hon INTE. Dotter nr 2 ville inte åka vagn efter 1,5 års åldern, hal som en ål! Men sitta på axlarna funkar fint! Nu är jag Östergötlands starkaste Kvinna!
Jag undrar varför du bär henne/lyfter upp henne när hon blir ledsen? Varför inte låta barnet gråta tills hon somnar? (Alltid fått höra att jag verkar elak, vilket jag inte är MEN jag tror mera på att man ska sätta gränser, låt barnet gråta, barnet överlever – ENLIGT MIG!) Sedan bär man mycket på barn – speciellt sina egna. (Nu brukar jag få höra att det är elakt eller grymt att göra något som barnet inte vill men det är också det som gör det hela – vem bestämmer? Jag har hårdare pli på barn men kärleken är inte annorlunda för detta!
Usch.
Fast du verkar mest vara kall. Tänk på att ett litet barn behöver närhet, trygghet och värme och ibland är det enda som hjälper att få vara hos sin mamma eller pappa. Fy! Jag blir illa berörd när jag läser att man låter sina barn skrika sig till sömns. Det finns så många andra sätt att visa vem som bestämmer.
Emma, din ”taktik” kan vilken forskare eller psykolog som helst avfärda anytime. Att INTE ta upp ett barn som gråter/skriker ökar kortisolnivåerna hos barnet, vilket faktiskt leder till ett mer gnälligt och otryggt barn (som oftare skriker… du ser den onda spiralen här, va?) och en vuxen om några år som väldigt sannolikt löper högre risk för ångestsjukdomar etc. Om du ser föräldraskapet som en maktkamp, där du som är större, starkare och mäktigare ska trycka ner ett fullständigt hjälplöst barn för att ”bestämma” – då är du så fel ute så att det är skrämmande… Det är 2018. 50-talet har vi tack gode Gud lämnar bakom oss – och dess barnuppfostringsmetoder likaså.
Att neka sitt barn närhet är för mig helt fruktansvärt! INGEN ska behöva gråta sig till sömns.
Det är precis likadant här. Min son på 17 månader gillar inte heller vagnen. Har aldrig gjort. Dock sover han som bäst dagtid i vagnen och då handlar det, precis som du beskriver, om tajming.
Att bara hänga i vagnen är inget för honom. Max 30 min. Sen skrik. Så man känner sig rätt begränsad. När jag använde bärsele var den alltid med. Nu får jag mer eller mindre bära honom hem och släpa vagnen. Pust och stön. Snacka om svettig mamma när man kommit innan för dörren.
Så har tyvärr inget tips. Vet precis hur du har det. Du är inte ensam om det.
Ha det gott!
Min dotter avskydde vagnen från start men gillade inte selen heller. Hon skulle bara sova på mig eller någon annan i familjen. Gick att få henne att somna bredvid sig men ofta gick det inte att gå ifrån henne de första månaderna.
Sen bytte vi till sittdel i vagnen när hon var 7månader och det gillade hon fram tills att hon lärde sig gå vid 10månader och bara ville gå.
Selen gillade hon en stund när hon fick sitta framåt och likadant med babyskyddet, det avskydde hon också tills vi fick lov att byta till bilbarnstol efter att ha frågat på BVC.
Hon var/är också sjukt envis och hur mycket jag än försökte få henne att vänja sig vid vagnen så bara skrek och grät hon tills jag lyfte upp henne.
Nu är hon 3,5år och älskar sin cykel så nu får jag jogga bredvid cykeln istället 🙂
Tack för att du skrev detta. Min dotter vägrar oxå sitta i vagnen. Och då menar jag tokvägrar. Känner så igen mig när jag har glömt bärselen hemma! 1
Haha, ja, det blir smått panik då ?
Du får införskaffa en ringsjal som man snabbt kan knyta upp barnen i. Jag har en och den är gudomlig Även lätt att lossa för att lägga ner ett sovande barn. Tar inte mkt plats i korgen under vagnen ?
Hej! En undring – är vagnen framåtvänd dvs att hon inte ser dig? Vet flera barn som inte gillat det och behöver ha tryggheten i att hela tiden se föräldern. Kram!
Det spelar ingen roll tyvärr ?
Åt vilket håll har du delen vänd? Min dotter satt vänd bakåt, mot mig. En dag ville hon plötsligt inte att åka vagnen längre så jag prövat vända den framåt. Då blev hon så nöjd. Kanske testa vända delen om du inte redan har det??
Min yngsta gillade heller inte vagnen så hon har inte suttit där i sedan hon var 1 år ca. Är nu 3 år och vi har skippat vagnen helt sedan ca 1,5 år tillbaka. Det tar lite längre tid bara saker o ting men hellre det än arga barn. Har en 6 åring också o hon har aldrig gillat vagn! Allt löser sig ?