Claudia Galli Concha

På riktigt! Det här huset!

Jag gick förbi det häromdagen och det var som att jag föll handlöst in looove.
Jag har nog aldrig sett något gulligare i mitt liv. Det var bohemiskt och härligt men utan att kännas slitet. Det var som en liten smällkaramell, dröm, sagohus, kärlekstillhåll…det var helt underbart.

Jag har så många olika stilar när det kommer till hus har jag märkt, kanske för att jag i själen fortfarande är en lägenhetsmänniska och det gör att jag inte riktigt har bestämt mig för vilken husmänniska jag är.

Jag kan ju tycka om supermoderna LA hus lika mycket som jag tycker om det här, jag kan även gilla husen i mexikansk stil som det finns många av här.Men det här huset…åh! Det hade något speciellt.Nu när vi har varit här så mycket så har det varit svårt att inte tänka på framtiden. Är det här vi ska bo? Är det i LA vi kommer att landa? Åh, när dom tankarna slår mig så känns det så stort.

Vi är ju bara här…det är ungefär så jag tänker, men mer eller mindre så bor vi ju här, iallafall just nu även om vi ska hem senare i vår, hem…eller tillbaka?

Jag känner mig väldigt hemma här, jag har lätt för att anpassa mig till livet här, det har vi haft hela familjen. Tjejerna älskar det och deras liv är så rikt med mycket roliga aktiviteter, kompisar, ett liv som består av utomhus 70% av deras vakna tid, vilket ju är ljuvligt.

Det är inte svårt att vara här, allt är enkelt och folk är hjälpsamma.

Visst det är långt hemifrån men med teknikens under så går det att hålla kontakt med dom därhemma som gör att det känns nära.

Tanken är svindlande. Men vi kommer inte att bestämma oss nu. Vi lever i nuet som vi har gjort hittills och vi njuter till 100% varje dag. Det får fortsätta så.

Men om vi landar här, så kan jag tänka mig det här lilla drömhuset, jag ser mig på trappen med en finkaffe i handen medan solen går upp över LA…

Puss! / C