Claudia Galli Concha

Jag ger aldrig upp.

Om jag har bestämt mig för något så ger jag aldrig upp, åtminstone inte förrän jag känner i mig att lusten inte finns längre, om passionen dör ut så kan jag välja att lägga projekt åt sidan men jag låter aldrig tron på att det inte kommer att gå ta över.

Så hur tänker jag?

Jag har ett huvudspår som jag alltid återkommer till och det är att det finns en mening med allt.

Jag har alltid med mig den tanken, som en liten sak i väskan finns alltid den tanken med mig, det är nästan så att jag fysiskt stoppar ner den varje dag så att jag alltid ska bära med mig den.

Jag lever i tron om att det finns en plan för mig, och för dig, och för alla. den är inte alltid lätt att se, ibland är den helt omöjlig, men den finns där, det är iallafall jag helt övertygad om och den (planen) utmanar mig, ofta.

I mitt liv har jag haft väldigt många olika jobb och projekt, vissa har varit långvariga och vissa har bara varit på snabbvisit, vissa saker har hängt kvar i mitt liv utan att det egentligen har genererat några pengar, men dom projekten ligger kvar för att min lust och passion för dom finns kvar.

Det finns ett exempel som är ganska bra på hur saker man inte trott plötsligt kan ske när man inser att det är någon mening med allt;

För några år sedan sa en god vän till mig, du borde föreläsa, du borde ha en inspirationsföreläsning om hur man ska leva livet precis som man vill.
Va? Föreläsa? Jag var inte alls sugen på att testa det och hade inte ens tänkt tanken. Jag kände mig lite skräckslagen men i och med att det här kändes så givet för min vän så var jag tvungen att undersöka det…det måste vara någon mening med att han hade den här tydliga känslan. Jag började skriva på en föreläsning, det tog lång tid.., jag blev klar, jag gjorde en testföreläsning för en talarförmedling och jag var så otroligt nervös, men jag tänkte hela tiden att om det var meningen att jag skulle göra det här så skulle det gå bra, jag kände så starkt att det var en mening med hela grejen att min vän hade den starka känslan och att det satte igång en nyfikenhet i mig.

Testföreläsningen gick helt ok men det kom inga uppdrag. Tiden gick och jag började glömma bort det där med föreläsningar. Men en dag dök det upp en förfrågan, 3 stora föreläsningar på en stor mässa för arbetssökande. Wow! Så kul. Skulle jag föreläsa…så spännande! Och läskigt, men mest spännande.

Efter det jobbet var det tyst ett tag till, sen började det trilla in föreläsningsförfrågningar. Jag hade tydligen lyckats skapa en föreläsning som åtminstone tilltalade en del. Underbart! Och numera föreläser jag titt som tätt hemma i Sverige.

Och det är det här jag menar med att det är någon mening med allt.

Jag kände att jag var tvungen att testa föreläsningsgrejen när min vän var så övertygad…jag tog emot det som en oönskad present men som jag ändå var tvungen att öppna, och det blev ju jättebra! Nu är föreläsningen ett av mina huvudyrken!

Igår kom ett till exempel…jag har ju en dröm om att få in mina kläder i en butik här i LA och jag hade fått span på en butik som jag verkligen skulle falla för mina kläder eftersom dom passade så bra in i deras stil…ett fint presentationsmail skickade jag iväg och väntade på svar…igår fick jag svar att dom inte var intresserade. Ha! Här hade jag ju kunnat vika mig och tappa sugen men nej, nej, jag plocka upp min filosofi; det var meningen!

Det var inte meningen att jag skulle sälja mina kläder där utan det är meningen att dom ska säljas någon annanstans, så nu är jag överpeppad på att hitta det stället, jag Googlar och söker och är säker på att det kommer att komma upp något mycket bättre än min först plan…nu måste vi bara vänta och se.
Whatever will be will be.

Att tänka att det finns en plan och en mening med allt gör att jag vågar mer samtidigt som jag kan luta mig tillbaka och vila i att det kommer att bli som det är menat att bli.

Puss! / C