När vi väljer hur vi ska leva så väljer vi ju också för våra barn. Dom följer ju bara med.
Så hur påverkas våra barn av det beslutet vi har tagit att ha flera hem, flera platser som vi kallar hem?
Jag begrundar barnen mycket ur just det perspektivet, hur upplevelserna påverkar dom, jag har självklart tittat efter tecken på otrygghet eller rotlöshet (på ett negativt sätt), avsaknaden av vänner och släkt och annat som skulle kunna knytas ihop med mitt och Manuels livsval.
Och det jag ser gör mig glad ända in i själen.
Jag spenderar ju 24 timmar om dygnet (i princip) med barnen och det jag ser är två tjejer som njuter av livet på samma sätt som vi. Dom har blivit så trygga med oss och med varandra och det tror jag att resandet har bidragit till, att oavsett om vi byter plats och säng och leksaker så har vi varandra och det vet dom.
Dom sover bra oavsett säng, dom leker bra och framförallt, det som gläder mig mest är att dom har så otroligt lätt för att få nya vänner. vi har olika lekplats som vi går till varje dag, just nu Är den i Venice favoriten men vi brukar alternera, men oavsett lekplats så är det ju alltid olika barn där och det spelar ingen roll, det tar aldrig mer än fem minuter så springer Chloe hand i hand med någon och Celeste är precis likadan hon bygger sandslott med olika bebisar varje dag.
Sen känner jag att deras band är så fint, dom är ju också med varandra hela dagarna och det är nog lite samma sak där, dom har varandra och det vet dom och samtidigt som jag vill stoppa tiden och leva i detta underbara nu föra alltid så kan jag inte vänta med att se dom när dom är typ 5 och 6 och hur dom leker då och vilken relation dom har då.
Jag tror ju att om föräldrarna är lyckliga så är barnen också det och vi, jag och M, vi vill ju leva vårt liv såhär och att vi får göra det gör oss till lyckligare människor, och det både känner ju barnen och påverkas av.
Jag älskar tanken på att jag kan ge våra barn en uppväxt där materiella ting aldrig blir det viktigaste, saker är något man har där man är för stunden och sen lämnar, det som är viktigast är upplevelserna, det är upplevelserna som är viktiga och som utvecklar oss och även förmågan att knyta kontakter med nya människor, så otroligt viktigt!
Har ni några tankar kring det här med att flytta på barn?
Puss! / C
Vi flyttade till Bay Area när våra var 1,5 och 4. Funkade jättebra. Har nu bott här i sex år. Det tråkiga är bara att barnen har så långt till farmor, mormor och kusinerna. Men vi försöker åka ”hem” både på sommaren och vintern, så det går rätt bra trots allt. Men visst saknar vi familjen massor, det gör vi absolut. Att tjejerna skulle känna sig otrygga som du funderar över har inte ens slagit mig. Att få se världen och lära sig ett nytt språk är en gåva anser jag. Sverige finns kvar.
Så länge barnen är små och innan de börjar skolan så är det nog jättebra. Sedan behöver de känna sig trygga och rotade på en plats.
Jag bodde själv som yngre i både Spanien och Italien och även om jag inte vill vara utan den erfarenheten så har det även gjort mig orolig i själen. Människan har ett behov av att känna sig ”hemma” någonstans.
Vi flyttade med vår 2åring till Manchester på heltid för lite mer än ett år sen. Det har fungerat bra men var en omställning för främst mig och henne då vi var hemma tillsammans varje dag igen (hon gick på förskola innan vi flyttade).
Nu går hon på förskola 3 halvdagar i veckan (är så otroligt dyrt här!) och vi går på lekgrupp och sportgrupp. Tack vare förskolan har hon lärt sig så mycket engelska vilket har gjort att hon trivs mycket bättre här. Vissa dagar vill hon att vi ska flytta tillbaka till Stockholm, att hon vill bo hos farmor och farfar, gå på svensk skola och prata svenska.
Hon brukade träffa sin farmor och farfar varje vecka så det blev en stor skillnad men vi skypar ofta och även med mormor och morfar (men de bodde redan längre bort så dem var hon van vid att inte träffa lika ofta).
Precis som andra skrivit är en bra grund allt och vi finns här för vår dotter och hennes behov har fått gå först. Till hösten ska hon börja skola (de börjar vid 4år här) och då hoppas jag att kunna börja jobba 🙂
Vart man bor är nog orelevant för ett barn. Jag tror familjerelationen är viktigare. Att de alltid vet vart de har sina föräldrar. Ni har ju vant barnen vid denna livsstilen och de har inget att jämföra med och eftersom ni är med dem hela tiden så är de nog precis. Vad de behöver.
Jag tror att det är underbart bra för barnen.. NI är deras borg o skyddsmur det är allt dom behöver. Men jag är ju bara en vanlig svensk trebarnsmamma så vad vet jag.. 😉 Det jag vet är att jag hade gjort lika om jag hade haft möjligheten…
Tror att era barn bara får nytta,av detta. De lär sig repektera, lär sig se nya platser, lär sig olika språk. De har o får ett fantastiskt liv. Att ni valt detta är helt underbart. Jag skulle verkligen så gärna göra,samma sak. Men problemet är att jag är ensamstående o kommer aldrig få göra denna resa för pappan som oxå vill ha barnen ibland. Men önskar vi oxå kunde få denna härliga upplevelse. Önskar er all lycka i världen och ni gör så rätt. O måste,säga,att ni är så trygga o fina föräldrar o ni har så fina döttrar.
Kram till er
Att få vara tillsammans med sina föräldrar istället för förskola 8 timmar om dagen i värsta fall…det kan aldrig göra barnet otryggt. Tvivla aldrig på er förmåga att vara absolut tillräckliga för era flickor…
Dessutom blir de mer väluppfostrade när man själv får uppfostra dom..
Att få vara tillsammans med sina föräldrar istället för förskola 8 timmar om dagen i värsta fall…det kan aldrig göra barnet otryggt. Tvivla aldrig på er förmåga att vara tillräckliga för era barn.
Jag tänker att det är ni, mamma och pappa, som är barnets hem. Deras trygga hamn där de kan få landa och samla kraft. Och det är det som är det viktiga, inte det materiella eller rumsliga utan den känslomässiga trygghet de har hos er.
Jag tror att era barn är väldigt trygga och har ett roligt och spännande liv. Dom har ju varandra och er och det är tryggheten. Jag tror dom lär sig otroligt mycket av det här med familj, vara sociala och våga leva sina liv som dom vill. Det är ju en fantastisk sak ni ger dom. Kram