Mitt pysselhjärta jublar när Chloe går och drar i lådan i köket där vi har fingerfärg. Jag kastar mig genast på skåpet i hallen där jag har en massa tomma målardukar, jag köper alltid på mig så att jag har hemma.
Idag hände det. Celeste fick också chansen, hon kladdade med lite rosa färg men sen ville hon hellre krypa runt på golvet och undersöka golvlisterna.
Men Chloe gick loss helt. Hon mixtrade med färger. Pekade åt mig var jag skulle kleta ut vilken färg…det gick ju helt överstyr, haha. Hon målade hela sin mage, sina händer och halva bordet, men det blev faktiskt en fin tavla också. Men jag insåg när jag satt där att jag nog är ganska tålig när det kommer till kladd…eller jag tvingar mig själv att vara det. Jag tror att dom mår bra av att kladda loss. Det kan väl inte vara dåligt? Jag vill ju att kreativiteten ska flöda och det tror jag att den gör bäst utan gränsdragningar. Haha. Men det blev KAOS. Chloe fick en ordentlig dusch efter och jag fick en städstund.
Jag satte mig också och kladdade. Jag älskar ju det. Att bara kladda fritt. Jag tror att det är jättebra att bara sitta och måla fritt, utan att planera eller tänka. Någon typ av konstterapi. Underbart!
Här är dagens konstverk.
Nu ska jag fortsätta med min konstnärliga ådra…jag ska måla en vägg i tjejernas rum.
Vad gör ni ikväll?
Puss! C
Fina tavlor det blev! Här hemna tålnjag kladd (jobbar på förskola så man lär klara av 15 kladdiga barn ?) medans min man avskyr kladd! Motsatser dras till varann (?)
Motsatser är bra:)
Lite sen på det,men jag vill bara hylla ditt inlägg om familj och förväntningar.Så bra skrivet.Borde läsas av alla.Önskar att det kunde publceras så det når fler.
Tack fina du!
Fantastiskt! Så himla roligt att kunna pyssla ihop med barnen. Längtar till Victor (lika gammal som Celeste) vill pyssla med mig 🙂
Ja, det är så mysigt! Kram:)