Idag hade jag ett uppvaknande. Ett riktigt nyttigt uppvaknande.
Jag har levt med sociala medier i åtta år nu. I åtta år har jag tagit bilder på mig själv, låtit andra ta bilder på mig, i princip varje dag produceras det en bild där jag är med, antingen i min mobil eller någon av mina kameror eller i exempelvis Manuels telefon.
Bilder som jag sedan ska titta på, tycka till om och sen publicera. Det är numera en del av mitt jobb. Det som tidigare bara var att ta en selfie är idag en del av det som är mitt levebröd.
Och jag älskar mitt jobb, varenda sekund av att vara egen och fri på det sättet som jag kan vara när jag jobbar med bloggen och Instagram. Jag älskar att det har gett mig möjligheten att vara kreativ men ändå leva mitt liv med barnen.
Men en sak som är negativt med jobbet, eller rättare sagt har blivit negativt med jobbet är bedömandet av utseendet. Mitt eget utseende. Usch, vad jag ogillar det. Jag har inte reflekterat över det här förrän idag och när det slog mig så kände jag direkt att det var dags att dra i nödbromsen och stanna upp det som pågår just nu i mig.
Jag tar alltid några olika bilder innan jag tittar på dom och sen väljer jag ut, och det är klart, om det är så att man blundar på en bild så kanske man väljer bort den men det handlar ju väldigt sällan om det problemet, nej, jag väljer den bilden som jag tycker är finast, där jag tycker att jag är finast (usch, jobbigt att erkänna det här), och det sorgliga i det hela och det som gör att jag måste sluta är att jag inte alltid hittar någon bild som jag tycker är bra nog att publicera. Så otroligt tragiskt…hur blev det såhär?
Jag har på något sätt med tiden och det här beteendet blivit blind för det faktum att jag är jag och såhär ser jag ut, jag ser ut si från den vinkeln och så från den vinkeln men alla vinklar är jag och det är ju så fantastiskt mycket good enough så det finns ju inte men ÄNDÅ har dom här tankarna smugit sig på.
Manuel tog en bild på oss när vi åt frukost imorse. En fin bild på mig och tjejerna. Eller en bild på mig och tjejerna. Han tyckte att den var fin och min spontana reaktion när jag såg den var, åh, nej…inte min bästa bild direkt…
Och då slog det mig. Där sitter jag. Inför min döttrar och klankar ner på mitt utseende. Fy fan.
Jag ska aldrig och tro mig ALDRIG göra om det.
Jag ska ta dom bilder jag behöver och vill ha och sen får det vara bra så. Det ska vara jag. Och skulle jag blunda så får det vara så också. Nu räcker det med dom här dumheterna.
Ska jag ta dyrbar tid och lägga den på att ta bilder om och om igen till jag är nöjd…nej, det är slut med det.
Usch, jobbigt att skriva det här…jag känner mig otroligt fånig men jag tror att det kanske finns någon som har upplevt det här…och känt samma sak. Giftet som kommer med sociala medier…nu ska det bort.
Eftersom jag ska uppfostra mina tjejer med den självklara grundtanken att alla människor är fina som dom är så vore det ju löjligt om jag la en massa tid på att ta bilder för att fram någon fejkad spontan fin bild. jag viol sluta innan den dagen då Chloe kan säga – Men mamma, varför ska vi ta fler bilder? Och jag ska behöva svara…
Det kommer inte att hända.
P & K Claudia
Manuel tog 6 stycken bilder på mig vid det här tillfället…den här la jag inte upp
Uppriktigt sagt vill jag tacka dig för det här inlägget. Känner igen mig och jag vill inte heller fortsätta så när min dotter kommer till världen snart. Varken för hennes eller min egen skull ❤️
Jisses, det här var det bästa jag läst på länge, framförallt för att jag själv känner igen mig i det här beteendet och att man liksom mer och mer sällan blir nöjd hur man ser ut på egentagna foton, helt hemskt ju! Att man ska granska sig själv med så självkritiska ögon,..inte bra. Tack för ditt inlägg!! Fick mig verkligen att tänka om helt och hållet! ??
Åh! Tack fina du! Jag vet…det är galet. Men nu ändrar vi på det här! Kram!
Vilken igenkänning! Där står jag och predikar för dottern att hon är fin oavsett vad. Och samtidigt tar man bilder i hundra vinklar. Hennes pappa tog jättefina bilder på oss, men jag har aldrig lagt ut dom för jag gillar inte ljuset som inte var smickrande för mitt ansikte. ”suck”. Jag saknar när vi framkallade bilder och man klistrade in dom i album oavsett vinklar och ljus för det var roliga, härliga minnen. Krävdes mycket för att man skulle slänga en bild. Vi behöver alls tänka om lite här…
Eller hur! Åh, det är så skönt att få höra era historier i det här fåniga, ytliga men fortfarande befintliga problemet.
Kram!
Du är fin på alla bilder JAG sett! UNDERBART att få följa dej OCH din fina familj!!!!
Hos mej, har familjen ”flugit ut” för längesen….
Jag blir faktiskt tårögd när jag läser dit inlägg. Det är så sant som du skriver! Jag känner igen mig och instämmer, så galet egentligen att det är på det viset. Fint och klokt inlägg ❤
Så klokt och verkligen en tankeställare. ? och du är ju fin som du är, både insidan och utsidan!
Åh vad fint skrivet. Behövs fler som dig som tänker så sunt. Vi alla är ju fina precis så som vi är. Ha en fin dag!
Var kommer din fina vita blus i förra inlägget ifrån?
Jag förstår dig. Jag tror alla tänker och känner så. Speciellt om man är mycket på sociala medier. Nu är ju du vackrare än dom flesta men bra att du reflekterar över det och vad det säger till dina döttrar. Tror fler behöver tänka efter och våga visa den ”fula” sanningen. Kram
Du är otroligt vacker som du är! Jag kan inte förstå att du ens har dessa tankar om dig själv. Eller jo, det kan jag förresten, för ALLA människor tänker såhär om sig själva allt för ofta. Men precis som du skriver får det bli ett slut på de här dumheterna.
Och Du, du är vacker precis som du är! Även när du blundar ? fortsätt vara den du är! Du är fantastisk ?
Åhh Claudia.. Vilket uppvaknande för mig. Min tjej är 6 år o jag jobbar precis som du med att alla människor är fina som dom är. Men vad håller jag själv på med.. knäpper om o om o om.. nä! Nu är det slut med det. Tack för uppvaknandet o tack för en bra blogg!
Du gav mig en tankeställare fina du!
Åhh Claudia.. shot vilket uppvaknande för mig.. min tjej är 6 år o har som tur var inte sagt något om det till mig (än). Men nu är det slut på att ta om o ta om o ta om.. Hejja dig! Fina du ?
Just det har inget med saken att göra, det är gör jag pratar nära för ljudets skull och jag inte vill att alla ska se när jag går och filmar på stan. Tycker du verkligen att det är så konstigt?
Himla konstigt att du valde att inte lägga upp den bilden, du är ju vansinnigt vacker på den!
Men tack fina du, men det är ju just det som det handlar om, alla märkliga idéer som man får…bort bort bort!