Wow. #metoo. Vilken spridning. Vilken gemenskap. Vilken otrolig kraft det har blivit i den kampanjen. Så bra och modigt och på riktigt och…för jävligt.
Dom första två dagarna sedan det exploderade och blev stort så läste jag och tog självklart in, reflekterade över mina egna upplevelser, en av dom kan ni ju läsa om här. Men det kändes inte riktigt på riktigt. Det var på en light nivå.
Men sen tänkte jag på Chloe och Celeste. Mina barn. Mina flickor. Mina ögonstenar som jag syftar till att skydda emot all ondska i hela världen. Och då brast det för mig. Jag kan ta skit, jag kan hantera det, jag tycker synd om männen, idioterna, som utsätter oss kvinnor för sån skit. Men mina barn. DOM RÖR NI FAN INTE. Så vill jag skrika och fäkta med armarna för att driva iväg och skrämma bort all ondska. NI RÖR INTE MINA BARN. Hör ni det!
#metoo är en otroligt fin och viktig rörelse. Vi är många och varje dag blir vi fler. Men någonstans i allt det fula och jobbiga så är vi inte ensamma. Och det är genom gemenskap vi kan bli starka nog att se till att saker förändras.
P & K Claudia
Jag bröt ihop när jag började reflektera. Vad jag själv har varit med om, vad andra fått uppleva och den värsta tanken av alla: mina barn. Vafan! Jag vill typ låsa in oss och aldrig låta de se och uppleva all skit. Jag har en tjej och en kille. Ska göra allt i min makt för att få båda att respektera andra människor
Så känner säkert de flesta mammor och tyvärr kan man nog aldrig få en helt trygg värd. Allt vi kan göra är att hjälpas åt att uppmärksamma, anmäla och inte minst lära barn vad som är rätt och fel.
Har själv råkat ut för båda fysisk tafsnkng och en man som förföljde mig och ville betala mig för min kropp. Jag var 15 år på väg hem från skolan, i en småstad i Sverige.
Nu uppmärksammar vi detta tillsammans!
Jag har två tonårsflickor och känner faktiskt mig trygg i detta. Förhoppningsvis har min generations föräldrar bankat lite vett i huvudet på sina söner.
Det finns bara ett sätt att komma åt detta o det är att män börjar att uppfostra sin söner o sina manliga vänner till att inte bete sig så mot flickor o kvinnor. O att skolan o samhället slutar att dalta med pojkar för att dom är pojkar!!
Förhoppningsvis kommer världen att ändras lite varje dag till det bättre. Så att det inte är vardag när dina flickor är större. Och dessutom har dom ju en fantastisk mamma (och pappa) som kommer lära dom att säga nej och visa vart gränsen går. Nu hjälper ju inte det alltid tyvärr men det är ändå viktigt. Jag pratar varje dag med min son om respekt och andras kroppar och viljor. Jag hoppas att han lär sig och förstår. Kram
Ja, det är det enda vi kan och ska göra. Prata och informera och ge kärlek och trygghet. Kram!
?? Så bra skrivet Claudia, har själv tre döttrar och jag vill skydda dom mot all ondska och mörker i världen. Alltid vara där och slås för dom. Styrka till alla tjejer ?? Tillsammans är vi starka!
Tack fina Maria! Kram!