Upplevelseåret. Vi får väl se. Just känner jag mer för att testa ett år då jag är inlåst dom flesta dagar. Fy. Fy fy fy för den här dagen.
Jag skulle åka och hälsa på min pappa i Båstad. Jag och tjejerna. Lite sådär skönt halvspontant skulle vi ta tåget till Båstad, en resa på 1 timme och 20 minuter. Jag bokade ett tåg vid 11 för jag tänkte att då kommer nog Chloe somna. Nej, det gjorde hon ju absolut inte men det var lungt. På vägen dit tittade vi på hästar, upptäckte allt utanför och hade det roligt, iallafall 40 minuter, sen blev hon jättetrött och jag gav henne paddan. Celeste sov hela tiden. Chloe började bli lite rastlös och började leka utbrytarleken ur vagnen, den desperata högljudda varianten. Jag spanade efter kaffevagnen och kände att mitt kaffebehiv bultade.
Kaffet kommer, jag köper en kopp, nu är båda tjejerna vakna. Relativt lugna. Då ropas det ut att vi är i Halmstad och åker mot Göteborg om 15 min. HALMSTAD!?
Vi hade passerat Båstad för två stationer sedan. Mitt hjärta började bulta. Jag reser mig upp och kastar mig ut genom dörrarna. Hur är det möjligt?
En kvart till tåget skulle gå tillbaka. Snälla barn i vagnen. Puh. 40 minuter senare än vi hade planerat var vi hemma hos pappa och Chloe hade somnat i vagnen. Vi hängde där och åt en god (men pga min virrpanna) sen lunch.
Chloe vaknade, lekte med pappas hund, vägrade äta spaghettin som pappas fru hade gjort, smetade in sig i hallon. Men barn glada, jag glad.
Vid 15.30 kollar jag på min biljett när jag behöver gå. Mitt tåg gick 15.32. Jahapp. Min hjärna nollställde den lilla detaljen och bokade en ny biljett en timme senare. Vi gick efter en halvtimme, då hade jag gott om tid att komma till stationen. Pappa följde oss en bit men i och med att det ösregnade så sa jag åt honom att vända och gå hem vilket han gjorde efter en stund.
Jag gick glatt på och njöt av naturen, gick och gick och…gick, passerar en återvändsgrändsskylt, märkligt…kommer in på en åkerväg, hmm, gick jag här för några timmar sedan?
NEJ! Jag hade gått fel. Dyngsur är jag och vagnen (hittar inte mitt regnskydd) och börjar springa. Som en galning. Jag fattar var det gick fel. Jag springer som aldrig förr. Jag ville bara gråta. Jag var helt slut. När jag var tillbaka på den punkte dör ddr gick fel skulle tåget gå om 8 minuter. Jag har aldrig, ALDRIG, sprungit så fort. Observera : med dubbelvagn. Mina ben kändes som att dom skulle vika sig. Tårarna brände. Celeste sov men Chloe tittade oroligt bak, hon kände att det var en speciell situation. Jag hade blodsmak i munnen när jag vimlade ner vagnen för trapporna vid stationen och jag kände mig svimfärdig när jag pressade oss upp för sista rampen. Jag hann! Helt otroligt!
Väl på tåget ville jag gråta. Jag var helt slut. Jag kramade Chloe och gjorde high five och berättade för henne vad som hade hänt. Sen kom kaffevagnen. Jag vill inte ha någonting men Chloe fick välja vad hon ville. Hon tittade storögt på påsen med cashewnötter och den fick hon. Jag tig en vatten. Sen fick hon se på film och jag andades. Och tittade tomt framför mig. Fy, vilken pärs. Mitt upplevelseår började sådär…haha.
P & K Claudia
Psst…..för att undvika sån panik kan man köpa biljetten på perrongen när man åker Öresundståg (dessutom billigare än SJs app) Eller så köper du i Skånetrafikens app och aktiverar den först när du är på perrongen.
Vad jag känner igen mig. När man bara vill sätta sig ner och gråta för att allt bara blir tok och fel.
Jag tycker så mycket om, att du delar med dig. Det är så viktigt. Allt är inte en dans jämt, men oftast. Men man får ha dåliga dagar, det är så viktigt. Tack för att du delar med dig?
Alltså så där händer det alltid mig när jag blir lite för självsäker och känner att jag greppar allt. Är supermom med tålamod och spontan med mina barn. Från ingenstans får man ett ordentligt wakeup call och inser att man inte är safe än Hahaha
Skönt att du delar med dig av ups and downs och inte bara ups <3
Haha! Ja, det kanske är det! Haha, men jag fortsätter så blir jag kanske härdad:)
En tröst är iaf att man kan skratta åt det efteråt. Och berätta det som en kul grej för barnen när de blir större 😉
Ja, jag tänker det, haha!
Se det positivt, ni fick ”se Halmstad” du fick en monster work out och att vara med om när saker skiter sig blir ju också oftast en uppelevelse man minns ?
Vilken dag! Men du HANN! Så grymt jobbat. Kram till dig! Unna dig en finkaffe ikväll. Imorgon är det en ny dag ?
Kunde jag skulle jag ge dig en stor kram! ❤
Det var i alla fall en upplevelse. Nu kan allt bara gå bättre. Lycka till! ?