Ja, det var ju extremt mysigt att vakna här. I huset som jag har hyrt för en vecka. Det var även extremt mysigt när vi kom igår, poolbad och trädgårdshäng. Det var någon av er som skrev att det var ett bra sätt för att känna efter om man vill bo i hus eller inte. Jag är ju en lägenhetstjej, det har jag alltid sagt och känt, men som sagt…när jag vaknade imorse…den känslan var väldigt härlig.
Så nu har jag en fråga, finns det några lägenhetstyper – ”jag vill kunna gå ner och ta en kaffe när jag vill” människor här som ändå har flyttat till hus? Hur känns det? Saknar ni stan? Saknar ni närheten till allt? Känner att jag måste fundera lite på det här…
Nu ska jag upp och iväg. Första inspelningsdagen. Alltid lite nervöst. Vad står jag inför? Vilka är människorna jag ska jobba med?
Chloe kommer att vara kvar här i huset med min systerdotter, det finns så mycket leksaker och kul här och hon har det inte lika kul där vi ska vara.( OBS! Vi har stängt poolen:)). Celeste är med mig på inspelning tillsammans med min mamma.
Torsdag. Nu gör vi det här!
P & K Workingmom
Men har ni inte lägenhet i Stockholm?
Jo, men vi filmar en bra bit från stan och jag tyckte att det var mysigare och göra en minisemester av det så jag hyrde ett hus med pool:)
Jo, men i och med att vi filmade på Tyresö så var deg skönare att bo där, bättre för barnen ?
Underbart att ni trivs!
Gå på lite husvisningar i områden du gillar och känn efter vet jag ?
Eller varför inte skaffa ett fritidshus om du vill bo kvar i lägenhet?
Det är iallafall kul att gå på visningar.
Hmm…ja, det är kanske det man ska göra…;)
Sedan vi flyttade från lägenhet till hus har jag känt ett helt annat lugn i att bara vara hemma. Barnen leker nöjt i trädgården och jag sitter i solen med en finkaffe och njuter, pillar lite i trädgården eller fixar med något annat. Jag var rädd att sakna närheten till allt men det försvinner jättefort. Det är underbart med ytorna inne som barnen kan röja runt på och att bara öppna dörrarna och släppa ut utan att packa 10 000 grejer. Mycket härligare än närheten till fik och butiker. Alla gånger!
Åh Mikaela…när du skriver sådär blir jag ju riktigt sugen! Måste nog börja kolla Hemnet 😉
Vi flyttade från Malmö till glesbygd i Norduppland när vårt barn var ca tre månader. Nog älskade jag Malmö och att ha så mycket runt omkring, bara att slippa storhandla var härligt! Men ingenting i stan går upp mot att bara öppna dörren och gå ut barfota på sin egen gräsmatta! Den känslan gör att jag trivs bättre i hus än lägenhet ☺
Det låter ju onekligen väldigt mysigt…:)
Jag är,uppvuxen i hus men flyttade till lägenhet på söder närmjag flyttade hemifrån (19 år gammal) Trivdes från dag ett och kände att det var så mycket bättre och smidigare att bo i stan. Men när andra barnet var på väg började vi ändå överväga tanken på hus. Vi älskade lägenhetskonceptet och närheten till allt. Men vi tänkte långsiktigt och ville ha ett hem där vi kände att här kan vi se oss själva bo resten av livet, se barnen växa upp och ha mycket livskvalitet. I takt med att barnen blev större försvann också mer och mer behovet av att ha nära till allt och gå och fika i tid och otid, är ju egentligen bara vid föräldraledighet man hade de behoven. Nu bor vi i ett barntätt område, lugn trafik, barnen cyklar till skola, aktiviteter, kompisar, badplatsen mm. Och vi har fått en helt annan livskvalitet och ett helt annat lugn att vara hemma och bara umgås, såväl som sommarkvällar med grillning i trädgården som vinterkvällar med eldande i öppna spisen. Så för oss blev det helt klart en fullträff. Saknaden av närheten och spontaniteten försvann väldigt fort, när barnen går i skolan, vi jobbar och eftermiddagar/kvällar ägnas åt läxläsning och aktiviteter finns inte så mycket tid eller intresse över för kaffe på stan ?
Ja, jag förstår precis…nu ska ju jag vara hemma med barn ett bra tag till men som sagt…ändå lite sugen nu.
Kram!