Åh, vad jag hatar det…nattningar som aldrig tar slut, det finns nog inget som gör mig så frustrerad som det.
Ikväll har vi det så, klockan är halv tio när jag skriver det här, och Chloe har fått komma upp igen, jag har nattat henne sedan halv åtta och efter två timmar kände jag att jag började bli tokig. Jag gav upp. Det kändes som att hon aldrig skulle somna och när jag tittar på henne nu så ser hon inte det minsta trött ut.
Wow…som jag har kvittrat om hur lätt det är att vara själv med barnen hela veckorna…plötsligt sitter jag här med gråten i halsen och känner mig ensammast i hela världen. Jag kommer INTE att sakna nattningarna, jag kommer säkert att sakna det mesta med att ha bebis men timslånga nattningar där man får sparkar i huvudet och fingrar inpetade i ögonen det kommer jag INTE att sakna, inte alls.
När man dessutom måste natta båda samtidigt så är det galet jobbigt att en av dom skriker till och bökar runt och kastar sig runt i sängen, då ligger man hela tiden med en stresskänsla i magen över att den andra ska vakna.
Det sätter verkligen igång någonting i mig…jag vet inte varför, jag har inget speciellt jag ska göra, inget som stressar mig, absolut inte, mer än att det såklart är härligt att ha några timmar själv på kvällen när man har hängt med barnen hela dagen, men som sagt, inget som stressar, allt kan vänta, men ändå…efter en timme börjar det bubbla i mig, jag känner mig så frustrerad, arg, uppgiven, stressad (utan anledning) och efter två timmar så går det inte längre och alla dom här känslorna skäms jag för, man borde ju bara ligga där och njuta, eller?
Hatten av så jävla mycket till alla som är ensamstående och som alltid nattar själv…och inte äter lugnande.
Det känns verkligen som att jag ska börja gråta…jag får samla ihop mig, börja om.
Jag går och gör mig en kvällskaffe och sen försöker jag mig på nattningen igen.
Det komiska i det hela är att jag i början av nattningen låg och tänkte på ett blogginlägg som skulle heta, ”Konsten att natta två barn samtidigt”….det blir inget sånt inlägg. Inte nu.
Jag känner mig så dålig…och uppgiven. Fan.
P & K Claudia
★
Sitter just nu i 7-åringens säng och väntar på att hon ska somna. Tänker varje kväll att jag har lagt så fantastiskt många timmar på att bara vänta på att de där ögonen stängs och kroppen slappnar av. Förstår precis bad du menar med frustrationen, stressen och ilskan som byggs upp i en, ibland går det bara inte att hålla det inne. Så många gånger under åren som jag exploderat när tålamodet tagit slut. Har också tätt mellan barnen och minns den där panikkänslan av att den ena skulle väcka den andra och kan vara glad över att det i alla fall har passerat nu.
Även om jag inte tillbringar hela dagarna med mina barn så jobbar jag hårt och den där korta stunden då man bara får vara ledig och inte behöva tänka på nåt är så viktig märker man när man väl får den.
Är inte heller ensamstående men med en man som jobbar sent 4 vardagskvällar av 5. Så imponerad av alla ensamstående mammor (och pappor) som verkligen alltid måste sköta nattningen och allt vad det innebär.
Styrkekramar till oss alla som på nåt sätt ändå alltid orkar när det är tufft!
Styrkekram till dig! Men alla dom där timmarna är ju så värt det…man gör ju till slut vad dom helst för dom där små! ?
Dra ner på sovstunderna om dagen. Min dotter slutade sova dagtid vid 2års ålder. Hon somnade vid 23.00 om kvällarna…omöjlig att få att sova. På förskolan blev det ramaskri…så små måste sova. Det skulle trixar med 40min som blev 30min och när de började prata om powernap på 15min så fick jag nog. Sagt och gjort, hon fick vara uppe med de större barnen under vilan och vips slocknade hon utan problem 20.00.
Tack för en bra blogg jag brukar aldrig kommentera men tänker äh kan väl prova haha. Jag har en på 1 1/2 och en på 3 mån nu. Förstår precis vad du menar, min dotter på ett och ett halvt har dovt själv sedan hon var cirka 13 månader. Jag märkte att jag höll på som dig och att hon tyckte det var så kul att jag var där i rummet att jag tänkte att det är bättre att jag ger henne välling säger godnatt och stänger dörren. Funkade sådär första två gångerna sedan har det gått jättebra. Hon känner sig trygg i sig själv att somna själv nu och det är värt. Kanske testa det? Om det inte funkar så har du iallafall testat. Lycka till
Kommer gå bra kram!
Gruvar mig varje kväll när nattningen kryper på! Du är inte ensam på långa vägar. Heja oss! <3
Bra och ärligt skrivet inlägg. Vem gillar långa nattningar då man bara känner att sov nu! Hoppas ni somnade tillslut inatt och att det blir en bättre kväll ikväll! Du är grym!
Prova ”Kaninen som så gärna ville somna” av Carl-Johan Forssen Ehrlin. Finns på Storytel som talbok. Funkar på mitt barnbarn 🙂
Preciiiiis så känner jag typ varje kväll. Rekordet med sonen är nattning på nästan tre timmar. Tilläggas ska att jag är gravid i v30 och måste ta kiss och matpaus vilket är lika med superglad unge som ”vunnit” och får följa med upp. FAN så frustrerande! Fattar inte hur det ska gå när bebis är här??
fnissar lite.. känslan.. det liksom kryper irritation i kroppen… o just den kvällen spelar det ingen roll att det funkar ganska så bra alla andra kvällar.. man önskar ju bara den där stunden i lugn o ro…
Det här med nattningar kan verkligen vara en pärs, men har du provat med att Chloe lägger sig själv i sitt eget rum? Hon kan efter saga och puss o kram försöka somna själv, så kan du bara titta in med jämna mellanrum, kliver hon upp leder du bara in henne till sin egen säng igen och säger godnatt. Ett tips som kan funka.
Lycka till!
Så gjorde vi med när vår äldsta var 1,5år. Min man jobbar skift så jag har nattningen själv med två barn varannan vecka så då måste drt funka. Sen gör det inte det varje gång och kag resonerar som så att bättre att vara uppe en stund till än försöka o försöka. Oftast somnar vår nu 2,5 pr gamla grabb själv och jag kan natta lillebror i lugn o ro. Känner igen irritationen. Kramar!
Så gjorde vi med när vår äldsta var 1,5år. Min man jobbar skift så jag har nattningen själv med två barn varannan vecka så då måste drt funka. Sen gör det inte det varje gång och kag resonerar som så att bättre att vara uppe en stund till än försöka o försöka. Oftast somnar vår nu 2,5 pr gamla grabb själv och jag kan natta lillebror i lugn o ro. Känner igen irritationen. Kramar!
Men hallå! Du är inte dålig! Hon vill inte sova! De e inte hela världen! Varför är det inte hela världen? Jo för nån gång somnar hon ju! Hon kommer inte orka dygna än! ?? jag vet hur det är att natta två barn själv samtidigt. Jag lägger den älsta i sängen, hon får välling, när den är slut så säger vi godnatt och jag går och matar lillen.. Oftast tar det 30 min sen sover hon. Iblan längre. Värst var när hon inte ville sova på 9 h!! Hon och jag var vakna hela natten! Men tillslut somnade hon ju! Å jag me 🙂 haha
Men SÄMST är du då inte!!!
Känner SÅ igen mig.. Har en 2-årig kille och en flicka på 5 månader som jag är hemma med hela dagarna(han har inte heller börjat förskola än). Min sambo jobbar 2 -skift så varannan vecka är jag själv med nattningarma. Ofta tog det 2 timmar och natta så jag började experimentera med olika tider på middagsvilan och testade även att hoppa över vilan(då va han så sur och trött hela eftermiddagen så det gick inte) . Men det bästa resultat blev att flytta den till 10-12 istället för 11-13. Har även börjat natta han genom att sitta på sängkanten av våran säng (efter lite protest men nu går det jättebra för han vet att jag måste springa ut till lillasyster som ligger i gymmet ofta)
Nu somnar han på 20 min och är ändå pigg och glad hela dagen ?
Hoppas du hittar något som passar er så nattningen går lite snabbare ( man behöver verkligen lite egentid på kvällen för att ladda batterierna) ?
Känner igen mig, vi hade det likadant med vår äldsta dotter när hon var liten. Lösningen blev att ta bort vilan helt och hållet på dagen när hon var 1,5 år, undvika barnvagnspromensder och bilåkande på eftermiddagarna eftersom de var sövande. I början somnade hon för natten redan vid 18 men vi lät det vara så och på bara någon vecka kunde vi natta henne utan problem vid 19 och hon sov 12-timmarsnätter och var pigg och utvilad på dagarna. Funkar säkert inte på alla barn för sömnbehovet är såklart individuellt. Vår yngsta dotter sov mer, även på dagarna och var ändå lätt att natta på kvällarna.
Den känslan är du inte ensam om.. hoppas det går bättre idag!
Ja, …
FAN
Imorgon blir det bättre eller sämre, men vi överlever. Jag hoppas stark på mitt minne. Att den bli som efter förlossningen och att jag glömmer helt enkelt de timmarna vid barnens säng.
God natt
Alla med barn ( skulle jag gissa )känner väldigt väl igen den där känslan. När man väser ur sig ” soooooov nån gång då ” och mest av allt vill ut från det där rummet. Man kan inte njuta av varje stund med dom, det behöver man väl inte heller?
Jag tycker att det är många stunder som är prövande och frustrerande och galna med barnen, jag älskar dom likaväl. ( barnen alltså ) Men maratonläggningarna, It’s the worst alltså.
Skönt att du är mänsklig!
Vem fasiken NJUTER av nattning i två timmar? Eller ens i en timme? Ingen! Jag har också problem med att få min yngsta att somna nu. Han är lika gammal som Chloe och gillar att vara vaken. Klokt av dig att avbryta och gå upp!
Åt känner igen det där från när mina va mindre kunde driva mig till vansinne,man älskar sina ungar men långdragna nattningar tär. Styrkekramar
Skriver under på precis ALLT!!!!!
Vi hade likadant med vår 1,5 åring idag, är det fullmåne eller nåt? ?
Efter en timme av sparkar i magen och några skallningar skulle nog vem som helst bli knäpp. Jag brukar också bli ledsen och få nån konstig känsla av hopplöshet, men sen när hon äntligen somnar så får man den där känslan att man älskar henne så mycket så man spricker och så glömmer man bort det! Finns nån rolig seriestripp från Ett päron till morsa på det temat tror jag ☺️ Oh motherhood ?
Du är världens bästa mamma! Tvivla aldrig! Vi alla går igenom dem hemska nattningarna någon gång. Men det går över…I promise. Minska ner på hennes middagsvila. ??.
Förstår absolut uppgivenheten och stressen. Men du ska inte känna dig dålig! Även om man inte har några måsten på kvällen så skulle jag känna precis som du. Både för sin egen skull och för barnens vill man ju att nattningen ska vara lugn och bra, och att de får sova gott. Min ena son hade en period från ungefär 2-års ålder när han inte ville somna. Bökade, sparkade, kom upp hela tiden, försökte busa, skrek, grät etc. Många var de gånger jag bara ville skrika åt honom, alternativt lägga mig ner och gråta. Vi gick alltid lugnt tillbaka med honom, stoppade om och kramade, kanske sjöng en sång. Trots att man ibland kokade inombords… ibland fick han sitta med uppe en stund, men då i knät och vi pratade samtidigt om annat eller såg på nyheterna. Vi ville tydligt signalera att detta inte var lektid.
Kämpa på. Och man får bli galen ibland. Hur mycket jag än älskar mina barn så älskar jag inte varenda sekund av livet. Tror inte det finns en enda småbarnsförälder som inte känner igen sig.
Känner igen mig så mycket! Och då har jag ”bara” en. Den där stressen, frustrationen och kliet i kroppen när timme efter timme går. De senaste sex veckorna har det varit tvåtimmarsläggningar här. Det ger mig sådan ångest. Barnet ska ju till förskolan dagen efter, jag längtar efter lite ensamtid efter en dag på jobbet + eftermiddag/kväll med barnet – och han kan inte somna. Men som alltid med detta barn är det tvära kast i samband med sjukdom; innan feber och hosta- tvåtimmarsläggningar. Efter: 30 minutersläggning (himmelriket med detta barn!). Hoppas att det håller i sig!
Kan bara tänka mig att ha ett till barn på det!
Usch, jag lider med dig. Vår äldsta har alltid varit kvällspigg och vi har slitit våra hår för att få till bra läggningar. Det som funkar bäst nu är att vi läser en bok och sen få han välja en ljudbok som han lyssnar på och oftast så somnar han till det.. Sen finns ju ”mirakelboken” som ska få alla barn somna. Kaninen som inte ville sova. Finns både som ljudbok och vanlig bok. Vår kille var nog lite för gammal när vi testade den, men kanske funkar på Chloe.
Du är inte ensam!❤️ När den äldre väcker den lilla som är supernöjd efter en liten tupplur inte alls vill somna om! Slutar med att klockan blir 23 eller 00 o man inte är människa längre! Tack o lov får man förhoppningsvis sova några timmar så man orkar med gullungarna nästa dag. Hatten av för alla som går igenom detta, det är alltid värt det men jäkligt tufft när man i det. Sov nu och samla krafterna så ger vi allt imorgon! ???
Vad jag känner igen mig. Hur det kryper i kroppen. Och att barnet aldrig somnar. Min äldsta kille (14 år nu) var jättesvår att söva. Jag kunde ligga 1-2 timmar , varje kväll. Var ensam med honom 2-5 år. Tur att han var hos sin pappa varannan helg. Att vara ensamstående mamma var egentligen enkelt men nattningarna var hemska. Min lilla kille som nu är 6 år har alltid varit enkel att söva. Han bara somnar själv efter saga. Vilken jag verkligen uppskattar och knappt tror att det är sant.
Jag tycker synd om dej!!! Och då inte på ett sätt som är nedlåtande. Men när jag läser ditt inlägg så känner jag verkligen med dej.
Jag har en stjärna på 1,5 och en på 5,5. ?? När jag är ensam med kidsen så kör jag ljudbok för den äldre medan den mindre nattas. Brukar funka ganska bra. Men eftersom din lilla äldre är mindre än min äldre så kanske det inte funkar eller inte är möjligt. Jag vet inte. Men jag tycker att du gör ett grymt jobb!!!! Läser din blogg och har följt dig läääääänge. Tycker du är grym!!!!! Ny dag imorgon! ?
Låt inte Chloe vila på dagen eller åtminstone begränsa vilan.. Testa i några dagar så ska du se att nattningarna löser sig.?
Åh känner så med dig, har verkligen liknade upplevdes med min äldsta tjej, vi samma sover också. Men min spontana tanke, är hon övertrött tror du? För vi har just för tillfället haft en tuff period i säkert 8mån med detta vid sömnen. Provat allt, tills vi tillslut började lägga super tidigt och tog bort sömnen på dagen. Jag förespråkar egentligen att dom ska få sova på dagen om dom verkar trötta men efter en sådan tuff period behövde vi prova något annat.
Du vet dina barn bäst, jag bara funderade vad som funkade för oss. Du verksr vara en sån härlig mamma till dina tjejor 🙂
Vet du vad, jag känner igen det där så jäkla dant! Och jag har bara ett barn! >< Max en timme sen blir jag också tokig! Undrar hur det skulle gå med två barn.. hua! Du är grym som du är Claudia! Heja heja <3
Hög igenkänningsfaktor! Jag känner igen mig i varenda ord ?
Vi hade det så i mer än ett år, sådan ångest för de kvällar man inte fick någon egen kväll. Nu sover sonen inte längre på dagis och somnar medan han dricker vällingen vid 19. Varje kväll. Han fyller tre i sommar.
Jag känner exakt likadant. Jag klarar inte av de där utdragna nattningarna och ligger där och känner hur det kokar i mig. Jag blir irriterad på dottern bara för att hon inte vill somna och tillslut går jag ut några sekunder bara för att andas och inte börja skrika. Så frustrerande!
Andas o börja om. Drick kaffet o säg till Chloe att nu ska vi gå lägga oss. Barnen känner av när man är stressad så andas djupt o tänk att det här kommer gå. Du är jätte duktig två barns mamma o har jätte söta barn.?
Jag har en 3 åring och en 5 månaders, min man jobbar skift så i perioder nattar jag barnen själv! Alltså när nattningen spårar ut blir jag galen till slut ? Min stora pojke har vi sen en tid tillbaka läst saga för och sen gåt ut, ibland får man gå tillbaka med honom 100 gånger för han kommer ut (inte ledsen) men oftast somnar han snabbt! När vi ligger brevid så blir det bara bus, haha! Igår trodde jag han äntligen somnat men då kom han ut, hade plockat ner en tavla från väggen och möblerat om på rummet ??
Men känn dig inte sämst, ibland är det tufft och man behöver en paus efter dagen en liten stund för sig själv! Du är grym!