Det här har varit dom jobbigaste dagarna i mitt liv tror jag faktiskt…kräksjuka föräldrar och två kräksjuka barn, på riktigt, hur mycket ska man behöva utstå?
Jag har ju aldrig varit kräksjuk tidigare och när folk har pratat om kräksjuka så har jag alltid tänkt att ja, ja det är väl lite skönt med en rensning men…oh no! Det är så fruktansvärt vidrigt så har man inte haft det så kan man inte föreställa sig. Hemskt.
Men nu börjar det lugna sig, igår var det inget kräk men vi var alla så svaga och trötta och hade huvudvärk så det var en enda lång väntan på att gå och lägga sig vilket vi gjorde klockan 22.
Idag är illamåendet borta men jag har fortfarande inte ätit mer än en rostad macka på 30 timmar. Men nu börjar jag bli sugen på en finkaffe så jag kanske är på väg att bli bättre…Alla möten och åtaganden är inställda den här veckan, tråkigt att förlora jobb och roliga uppdrag men samtidigt känner jag mig så svag så jag orkar inte, och jag måste lyssna på min kropp. Inget är viktigare än att jag ska orka vara med tjejerna.
Tack till alla ni som har skrivit fina ord om att vi ska krya på oss och bli friska, det värmer i hjärtat att ni bryr er. Ni är så bäst. Tack!
P & K Claudia
Usch ja det är hemskt att må så där dåligt :(.