Den absolut vanligaste frågan jag får både här på bloggen och i livet är -Men hur kan du både vara hemma med barn OCH jobba? Hur går det ihop?
Det gör det inte alltid, haha, ibland blir jag tokig, ibland tänker jag i halvtimmar för att orka med, ibland sitter jag och sover med ögonen öppna medan Chloe har uppmärksamheten på något annat, men vet ni vad…det är så värt det!
Vi tar det från början.
När vi fick Chloe hade jag ingen plan, eller jo, självklart hade vi planerat att vi ville ha barn men när det kom till förskolor och sånt så hade vi inte tänkt så mycket.
Vi är ju frilansare båda två och har hemmet som vår arbetsplats så det var ingen tid vi behövde förhålla oss till eller något jobb som väntade på oss.
Tiden gick och vi pratade om förskolor någon dag och sa att men ja, det är klart vi måste skriva in henne. Sagt och gjort dagen efter ringde jag till tre förskolor och bokade in oss på visning för att få koll på läget, vi hade ju ingen aning.
Visningsdatumet kom och just den dagen krockade det med något annat så vi kom inte iväg…då kände jag plötsligt i magen…men vänta, varför ska vi sätta Chloe på förskolan (Chloe var vid den här tiden ca 6 månader) och NÄR ska vi sätta henne, när kommer det att komma en tid när jag känner att jag måste lämna henne om dagarna…? Aldrig. Kände jag. Jag kommer aldrig känna att jag vill lämna henne om dagarna så länge jag jobbar på det sättet som jag gör nu.
Så jag och Manuel pratade om det en gång till och bestämde oss för att vi struntar att skriva in henne.
När den dagen kommer så tar vi det då.
Och här är det ju flera i min umgängeskrets som har blivit helt svettiga när vi har pratat om det och förklarat tydligt hur lång tid det kan ta att få in barn på förskola, hur bökigt det kan vara, att man typ ska skriva in dom när dom föds…jaha, känner jag, det löser sig.
För mig skulle det kännas väldigt konstigt att gå och lämna Chloe om dagarna när jag ändå ska vara hemma med Baby C, nu fanns ju inte Baby C i tankarna när vi bestämde oss för att inte stå i någon kö men nu när hon snart är hos oss så känns ju det här som det absolut bästa.
Men hur går det då ihop med jobb?
Ja, det är ju just det som är lite trixit. Men det går.
Bloggen sköter jag på kvällar och på morgnar.
På kvällen när Chloe sover och på vissa morgnar när Chloe tittar på morgontv på Barnkanalen, eller ibland på mobilen mitt i natten, haha.
Min babykollektion kan jag ju inte göra så mycket med just nu, där är vi i läget att andra provomgången med kläder har utvärderats och ändrats och jag inväntar en tredje omgång plagg.
Där har jag möten med min partner som hjälper mig med fabrikskontakterna och då är ju Chloe med såklart, hon är ju min lilla assistent:) och är det annat jobb som ska göras så gör jag det på kvällarna.
Sen när väl kläderna är här och webshopen är igång så kan det nog bli körigt men jag ser framför mig att det går att lösa, allt går att lösa, och kan jag inte göra allt själv så får jag anställa någon. Kanske rekryterar via bloggen:), har någon här jobbat med klädförsäljning via web så maila mig gärna för eventuellt framtida jobb, claudia@concha,se 😉
Sen producerar vi ju även reklamfilm i vårt produktionsbolag men då sitter vi ju också hemma, sen om jag behöver vara på inspelning så löser vi det.
Men jag ska vara helt ärlig; ibland är det jobbigt.
Ibland kör det ihop sig och to do listan blir lång och viktiga saker måste avhandlas samtidigt som Chloe inte alls vill underhålla sig själv eller bara är allmänt rastlös.
Då får man ta några djupa andetag och tänka att det löser sig…natten är lång…
Och ibland blir nätterna väldigt långa. Bloggen, kläderna, filmerna och allt annat som jag gör och älskar att göra.
Men när jag sen sitter där på morgonen, med min underbara lilla tjej och äter en frukost med tända ljus i lugn och ro och hon får kladda ner köket och sig själv med gröt för vi inte har någon brådska någonstans då är allt så värt det. Sova kan jag göra när jag blir gammal.
P & K Claudia
★
Fint skrivet! Härlig motvikt till alla som hetsar kring tidig förskolestart. Inspirerande att läsa om hur olika personer löser sitt vardagspussel, tack för att du delar med dej!
Claudia! Jag blir så genuint lycklig i själen när jag läser detta. precis som du, skulle jag aldrig drömma om att putta iväg storasyster/bror till förskolan när det kommer syskon. Det är för mig helt otänkbart att lämna bort ETT av mina barn på förskolan halva dagarna när jag ändå är hemma och är ledig med bebis. Fullkomligt galet att det är lagligt att överhuvudtaget lämna barn på förskolan när man är föräldraledig. Syskon behöver tid att knyta an till varandra. Vad signalerar man till ett litet barn om man lämnar hen på förskolan för att få ”egentid” med bebis? Många barn känner sig oerhört bortprioriterade och är väl medvetna om att mamma ligger hemma och pussar på lillebror/lillasyster. Förstår inte hur man kan vilja lämna bort sina barn när man är ledig! Förskolan är ett komplement till hemmet, förskolan kan och ska aldrig ersätta hemmet, jag köper inte alla argument som att barnen missar så mycket av att inte vara där. Löjligaste jag hört! Barn lär sig allra mest av att vara hemma med son familj 🙂
Nej, har man orken och kan hantera att ha två barn hemma så tror jag också att det är det bästa för barnen.
Men alla orkar ju kanske inte pga olika anledningar.
Jag är iallafall glad att jag har tagit det här beslutet:).
Kram!
Nej om man mår väldigt psykiskt dåligt så är det ju såklart en bättre miljö för barnen på förskolan än hemma. Tänker bara att väldigt många (nästan alla) utnyttjar vistelsetiden till max när dom blir föräldralediga med syskon, jag har svårt att tro att 95 % av Sveriges föräldrar mår såpass dåligt att de inte orkar ha hemma två eller fler barn samtidigt…Idag blir man nästan mer kritiserad när man väljer att ha barnen hemma istället för på förskolan, någonstans tycker jag att det blivit tokigt när det ”rätta” beslutet tycks vara att lämna bort syskon på förskolan medan man är hemma med bebis. Som om förskolan kan ersätta föräldrarnas roll…Känner ingen som har tagit samma beslut som mig i denna fråga, alla mina vänner lämnar gladeligen syskonen på förskolan om dagarna för att dom anser att barnen blir ”så rastlösa” annars och inte för att dom mår jättedåligt och därav inte orkar ta hand om sina barn… Hur som helst, skönt att läsa att det fortfarande finns föräldrar som väljer att ha syskonet hemma (trots att det stundtals givetvis är oerhört svettigt 😉 ) kram!!
Nathalie märker du skillnaden på din och Claudias inställning. Claudia gör det sim funkar bäst för hennes familj och är ödmjuk inför allas olika situationer och liv och dömer ingen. Du sätter dig på några höga hästar och gapar om att folk som inte gör som du gör fel. Inte särskilt klädsamt och inget du har rätt att döma folk för. Hade det varit otillåtet att ha barn på förskola när man är föräldraledig oh folk ändå försökte mygla och utnyttja systemet hade jag förstått att man blev upprörd. Men nu handlar det ju om att föräldrar utnyttjar en rättighet de har och de som känner sina barn bäst är fullt kapabla att fatta rätt beslut för just sin familj. Du tycker det är galet att bli ifrågasatt om man är hemmamamma, jag tycker det är galet att ifrågasätta andra föräldrar överhuvudtaget. (Såvida det inte handlar om barn som far illa såklart). Alla är vi olika, både barn och vuxna och de allra flesta normalt funtade föräldrar har sina barns bästa för ögonen. Oavsett om de har samma åsikter och livsfilosofi som du eller inte.
Claudia, så himla inspirerande!! Vi har ju bott i Stockholm i åtta år nu och kommer flytta ner till Skåne i slutet av året men ska också pendla, vill höra allt om hur ni lägger upp det för det är guld värt!! Vi kör nog dock hotell här uppe tänkte vi, Lagergrens tipsade om din blogg och det är jag glad för! 🙂
Tycker att du är både stark och cool som orkar med allt 🙂 Men undrar lite över när du hinner umgås med din man om du jobbar på kvällarna, och hur tror ni att det hade fungerat OM Chloe hade gått på förskola och ni flyttar mellan två städer? 🙂
Då du inte har ett traditionellt jobb med fasta arbetstider är det ju märkligt om fasta tiden för Cloe skulle behövas.
Sen kan jag tänka mig att övergången till skolan blir stor om barn inte lärt sig att vara i grupp. äta tillsammans i stökiga miljöer osv. Eller så löser det sig ändå 🙂 Allt är ju så persnligt. Jag hade nog puttat in henne på förskola året innan skolstart för att få in rutiner och en smidigare övergång till skolan.
MEN fördelen med förskola är ju att man gör PRECIS SOM MAN VILL och det som passar er 🙂
Imponerande verkligen! 🙂 Hoppas få se dig i fler filmer snart också! Älskade Fjällbackamorden!
Många bollar i luften, precis som jag själv också vill ha det! 😉 Jättebra skrivet! Kram
Många bollar i luften är bäst!
Tack Hanna!
Men åhh så bra skrivet! ??❤❤?
Tack Laila!
Vad härligt att det fungerar bra för er! Jag har inte läst bloggen så länge, men blir nyfiken på ert dubbla boende. När dagen kommer att hon börjar förskola – vilken stad blir det i? Kommer det innebära att ni ”stadgar” er mer på det stället?
Ja, OM hon nu ska gå på förskola. Vi har ju en tanke om att skippa det helt och vara fria att flytta runt till dom ska börja skolan:)
Kram!
Tack för peppen!
Vi känner lite lika, sonen är nu snart 15 månader o det tar emot att sätta på förskola! Trots alla som säger att han behöver (eller snarare att jag behöver vara utan honom? Fast jag känner ju inte det behovet…?) och allt socialt osv. Han är otroligt social av sig, sen han var liten har han fått hänga med överallt pga att vi har eget företag, möten, mässor, människor osv. Det svåra här är att jag har fullt upp med att hinna med jobbet, men det går absolut. Som du säger, på konstigaste tider och ibland får man ta djupa andetag. ;P det svåraste tycker jag är att det ’bakom kulisserna’ jobb jag gör nu genererar inte direkt i pengar in i kassan-men är ändå nödvändigt ;för företaget…mannen jobbar istället mycket mycket för att allt ska gå ihop..vi letar personal men i vår bransch är det jättesvårt att hitta bra folk, så det slutar väl med att jag måste tillbaka in i dagliga verksamheten för att hålla igång efterfrågan och för att företaget ska kunna växa och fortsätta…men det är så svårt det där!… I höst har vi iallafall mormor här så jag kan hoppa in och avlasta på jobbet, utan att behöva köra igång hela förskoleprocessen ännu. Oj nu blev det långt…!
Kram!
Jag är helt övertygad om att barn inte behöver ”tränas” socialt när dom är så små, vi träffar massor av folk på Öppna Föris och på barnvänliga fik och parken och ja, på alla platser där vi hänger på dagarna vistas det barn, men än är dom ju faktiskt inte så himla intresserade av varandra…Chloe är 1 år och snart 7 månader.
Men det är ju mycket jobb att vara hemma med barn OCH på det jobba men som sagt…jag tycker att det är så värt det och jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag kan leva det här livet.
Kram!