Haha, den här konversationen med min älskade man måste jag dela med mig av. Just nu handlar mycket av det vi pratar om, om just Baby C och situationen.
Det här var när han kom från Paris igår.
Jag hade nämligen stått med knäna på en hög madrass som låg på golvet och haft armbågarna i marken och rullat med höfterna, jag hade läst någonstans att det var en toppengrej för att försöka få Baby C att vända sig…men nej.
Jag tror faktiskt inte att jag kan vända henne själv. Det måste man nog ta hjälp av läkare att fixa. Flera av er har frågat hur jag tänker om vändningsförsök. Jag är kluven. Det kan ju uppenbarligen gå lätt och det kan vara det värsta man upplevt. Det verkar vara väldigt individuellt.
Jag lever ju i tron att det är någon mening med allt och jag hyser stor respekt gör naturen och våra kroppar. En röst i mitt huvud säger att om Baby C har valt att ligga med rumpsn ner så har hon gjort det för en anledning och jag är osäker på om jag vill mixtra med det. Det kanske är menat. Det finns en mening med allt och när det gäller dåna här stora livsavgörande saker så tror jag på det mer än någonsin…på söndag vet vi mer.
Än så länge känns det som att jag har en liten känguru i en ficka på magen. Världens finaste lilla känguru.
P & K Claudia
Min lilla flicka låg också med guppen nedåt.
Vändningsförsök på sjukhuset, inget att rekommendera, hemskt. Två timmar efter vändningsförsöket blev hennes hjärtljud sämre och hon fick plockas ut med kjejsarsnitt.. Som du säger, mixtra inte med naturen. Planerat snitt bättre. Kram och stort lycka till.
Min förstfödde föddes i säte, 10 dgr före beräknad BF. Det gick kalasbra! Så barnmorskan hade lite extra koll på baby nr 2 & även han låg i säte så pass att jag blev kallad för ett vändningsförsök. Men när vi kom in för vändningsförsöket hade han vänt sig som han skulle & han föddes ”normalt”
Min andra låg i säte. De lyckades med vändningsförsök. D var obehagligt, men inte så farligt tycker jag. Sedan skulle man ta det lugnt o vila. På vägen t förskolan för att hämta lillebror halkar jag i trappan på en isfläck. I min värld har jag valt att tänka att hon kilade ner då så hon vände inte tillbaka. Jag är himla glad att d lyckades. När d väl var dags hann vi bara vara på förlossningen 12 min innan hon kom.. Jag sprack lite båda gångerna, men tror att det kunde blivit värre om vi försökt att föda i sätesbjudning. Funderade mycket kring kejsarsnitt. Ville så gärna slippa operation. Jätteskönt att d finns när d behövs. Nu får du intryck från så många. Finns ju inget fel eller rätt. Hitta nån att lita mest på.
Vändningen var som sagt obehaglig. Det behövdes en del krafter. Läkaren stod på knä i sängen för att komma rätt för magen. Lite hjärtklappning av den muskelavslappnande medicinen. Helt klart värt det i mina ögon. Hoppas du kommer fram till hur ni ska göra! Läser med spänning. Bakar en tredje nu. Varje graviditet är unik!
Mitt första barn låg i säte, jag gjorde två vändningsförsök som lyckades, men hon vände tillbaka båda gångerna. Tyckte inte det nått särskilt med vändningsförsöken. Blev inbokad till kejsarsnitt eftersom hon vände tillbaka. När vi sedan kom till förlossningen i v 39 för snittet, hade hon vänt själv och vi fick åka hem o invänta förlossningen. Hoppet är inte ute än, hon kan fortfarande vända sig när hon tycker det är dags ?
Min son låg i säte (andra barnet) och eftersom jag absolut inte ville bli snittad gjorde jag allt gör att vända själv. Fick tipset av barnmorskan att ligga på vänster sida när jag sov och så gjorde jag ett antal yogaövningar. Natten innan vi skulle in på vändningsförsök vaknade jag av att magen gick i vågor och att det var som en torktumlare där inne. När vi kom in på förlossningen för vändningen gjorde de ett ultraljud och ta-da, det var ett huvud som låg nedåt. Och så höll han sig och kom ut med raketfart fyra veckor senare (gick 11+)!
Så spännande på söndag!
Jag tror som du, allt händer av en anledning ❤️