Claudia Galli Concha

I mammas fotspår

Igår var Chloe på sin första dansklass, eller ok, babyrytmik var det väl mer.
Hon älskade det! Jag älskade det!

Chloe har alltid varit ett stort fan av musik, jag inbillar mig att det är för att vi spelade väldigt mycket musik för henne när hon låg i magen, så jag kände att sångstunderna på Öppna Förskolan inte riktigt räcker till.

Då hittade jag babyrytmik på en dansskola vilket jag då misstänkte måste vara lite mer kopplat till dans. Vilket det var. Musik och rörelser, bebisarna följde med ibland och röjde runt ibland, Chloe körde mycket sitt eget race, men det sköna med bebisar är att dom får ju göra just det. Köra sitt eget race.

Jag dansade när jag var liten, jag började när jag var typ 5 och sen dansade jag tills jag blev ca 15. Jag älskade dans, det var det bästa jag visste, tills det blev för kravfyllt, då orkade jag inte mer, när man blir 15 inom dansens värld så är man ju på väg in i yrkeslivet och det var jag inte beredd att göra. Vilket jag är väldigt glad för idag. Dansare…nej, det hade nog inte varit min grej. Inte som yrke.

Men Chloe får mer än gärna gå på dans när hon blir större också om hon vill, jag tycker att dans är en så häftig uttrycksform, musiken, rörelserna, allt med dans är så häftigt tycker jag. Men ja…det är ju i framtiden. Hon får välja själv.

Men än så länge var det succé för henne att springa runt med gula pompoms i takt med musiken. Jag trodde dock att jag skulle föda barn efter vi hade lekt ponnyhästar och galopperat med våra bebisar i famnen. Jag insåg att Manuel får ta det momentet i framtiden…haha, att jag ens trodde att det var lämpligt för en kvinna i vecka 34. Typiskt mig.

P & K Claudia

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Paulina Gunnardo

    Å gu så roligt! Det där ska jag också få med dottern på någon gång. Skulle va guld att hitta nåt ställe där man får dansa som vuxen samtidigt 🙂 Dansade också som yngre, va nära på att välja dans på gymnasiet men kom också på att det ju inte var min grej som yrke egentligen, så valde ett helt annat spår, ett helt rätt spår 🙂 Och som du säger så händer nog något när man är typ 15 och däromkring. Var på ett av Bounge summercamps och alla var så sjuuuukt seriösa och duktiga. Backade lite efter det 😉 Men hjälp vad jag kan sakna dansen!

    1. claudiagconcha

      Dans är magiskt!
      Jag funderar på att börja igen, mer som träningsform. Det vore jättekul:)
      Som du säger, man saknar dansen!