Det här inlägget skulle ju innehålla bilder från dagens fotografering men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, ingenting med den här dagen blev som jag hade tänkt mig.
Vi tar det från tåget:
Jag och Chloe kliver på tåget i Malmö klockan 7, det lämnar stationen 7.11, så här långt är allt toppen, vi myser i en timme, läser, äter frukost, vid 8.20 vill Chloe sova men kommer inte till ro, jag sätter på paddan, men hon somnar inte, strax efter det kliver det på en man som stinker rök och det är bland det värsta som finns, han måste blåst ut det sista innan han damp ner bredvid oss…typiskt. Chloe somnar efter en stund men då ska vi av efter 30 minuter så jag måste väcka henne efter en stund…dubbeltypsikt.
Vi byter tåg, ett litet, trång och jättevarmt tåg som vi skulle åka med i en timme…vi härdade ut.
Sen kommer vi fram till hotellet, checkar in, rummet är helt ok. Bra!
Vi går över gatan och ska äta lunch på ett kafé som dom rekommenderade på hotellet, det blir lasagne som vi delar på, helt ok, Chloe gillade det vilket var huvudsaken, men jag var orolig att hon inte blev mätt så jag beställde pannkakor och till det tog jag min kopp kaffe som ingick i lunchen. Vid det laget vill Chloe inte sitta i stol längre så hon satt i mitt knä och såklart…hon får tag i kaffekoppen och allt åker ut, jag är blixtsnabb och får bort henne hon fick bara på sig några stänk men det var mycket mjölk i så det var ingen fara…men jag fick allt på min klänning och över bordet och ner på golvet…kaffe överallt…lovely.
Sen var det dags att åka till fotograferingen. Äntligen på väg! Miljön var underbar, att magiskt hus och massa trevligt folk, jag kände direkt att det var väldigt varmt i huset och Chloe skulle ta bilder i vinterkläder. Det gick jättebra, hon hade jättekul, men det var varmt för henne, jag var ju bredvid hela tiden och tog av henne moonbootsen (!) och jackan så fort det var en liten paus och hon hade som sagt roligt.
Dagen fortlöpte smärtfritt och efter ca 3,5 timmar (hon fotar ju absolut inte hela den tiden) så började Chloe tröttna…hon hamnade i ett sånt där läge när man känner att det går inte mer. Det var galet varmt i rummet och det kändes som att jag var en kvinna som vägde 200 kilo och hade Imse Vimse som ett mantra i huvudet…puh. Chloe fick sluta för dagen. Tack alla fransmän för idag!
Taxin beställdes och eftersom vi var in the middle of nowhere så tog det en halvtimme innan den var på plats, Chloe började bli hungrig så jag var lite stressad. När taxin kommer har den bara en sittkudde trots att vi specifikt bad om babystol…nu började jag få panik. jag tittade på taxichauffören och sa – Nu kör du oss väldigt försiktigt in till stan. Han lovade och Chloe satt i mitt knä hela resan. jag gillar det inte alls men nöden…den har ju ingen lag.
Väl tillbaka på hotellet fick Chloe sin mat och jag skulle ringa Manuel, ah, min telefon var död, ah…JAG HADE GLÖMT LADDAREN I HUSET! F***A!
Nu började jag tröttna på riktigt, alla bilder bar ju i mobilen och ja, livet är ju i mobilen.
Ner till receptionen och kanske få låna en laddare där? nej…den är tydligen inte öppen jämnt på det här hotellet, ingen syntes till.
Vi gick ut för att jag skulle äta…allt var stängt, förutom en sportsbar och det var jag inte så sugen på, middagen blev en fralla och en Yoggi Yalla.
Tillbaka till hotellet…nej, ingen laddare att låna.
Upp på hotellrummet….jag satte mig direkt och bokade om min tågresa hem. Skulle åkt vid nio egentligen men jag vill hem. Tio i sju går tåget mot Malmö och mannen i mitt liv igen. Det betyder att jag missar hotellfrukosten…då förstår ni hur gärna jag vill hem. Haha.
There is no business like show business…
Men Chloe hade det kul och det var huvudsaken!
Nu sover hon som en stock, jag har min dator och som tur är kan jag chatta med min man på den, men jag är trött som om jag hade sprungit ett maraton. Jag ska nog sova nu.
Ja, den här dagen alltså…
P & K Claudia
★
Vilken dag! Jag blir lite svettig bara av att läsa om det, hehe 😉 kram ❤️
Nämen!
Jag läste ditt inlägg och tyckte synd om dig, sicket otur med värmen och laddaren.
Sen bläddrade jag ner till inlägget under och läser att du var i Flen! snopen jag blev 😉 Jag är därifrån…(inte för att det är nå speciellt). Men vart tusan finns det hotell i Flen? Eller du kanske bodde i Katrineholm? Jaja….din dotter är så otroligt söt, hon passar verkligen som barnmodell 🙂
Åh, då hade du kanske en kompis som kunde kommit med laddare, haha.
Jag bodde på Statt i Katrineholm:)
Tack snälla! Ja, hon får hålla på så länge hon tycker att det är kul.
Kram!
Åh din stackare 🙂 vad härligt att du ändå skriver om det.. vissa saker specifikt 🙂 när nöden inte har någon lag håller man oftast tyst om det men att få läsa såhär är skönt, för då känner man att man inte är ensam:) men varför kommer allt tok alltid på samma dag? Kan de liksom inte finfördelas lite? 🙂
Jag vet! Eller så är det bra att det gör det så att man får andas dom andra dagarna:) ❤︎
Och! Ett litet PS till min förra kommentar, slog mig just nu, verkligen extra strongt av dig att ha fixat denna dag i sjätte månaden (är det väl nu….?) Bra jobbat!
Låter som en underbar dag, puh 🙂 Måste säga att det känns i tuffaste laget att ha bokat om tågresan hem till innan kl 7, personligen hade jag föredragit två timmar extra sömn, haha (trots älskling därhemma…)! Tänk om natten blir lika bananas som dagen, hehe, nädå, ska inte måla f….n på väggen, men jag vet hur det är, vissa dagar och nätter blir verkligen inte som man tänkt! Strongt av dig att fixat detta! Kram till dig 🙂
Tack Maria!
Ja, man klarar ju mer än man tror så är det ju alltid…graviditeten hänger ju bara med än så länge så den var det inga problem med igår…det var mer all j-la otur, haha. Nu sitter jag nöjd och glad på tåget! Kram
Sant, man klarar betydligt mycket mer än man tror!!! Hoppas ni kom hem ordentligt, alla tre 🙂 Kram!
Blir trött bara av att höra det haha