Återigen en mörk dag i världen. En dag då vi alla blir påminda om hur skört allt är. Hur fort det går. Och hur man aldrig kan vara helt trygg.
Igår valde många att gå ner till strandpromenaden i Nice för att fira Frankrikes nationaldag. Familjer, par vänner…många barn. Människor som du och jag. Mammor med barn. Människor som ville fira sitt land tillsammans med andra. 80 av dom lever inte längre.
Hjärtat förvandlas till en tung sten när sånt här händer. Hemskheterna kommer oftare och oftare och närmre och närmre. Rädslan blir större. Det hade kunnat varit du eller jag som satt där på strandpromenaden igår vid halv elva på kvällen, kanske hade vi tagit en kvällspromenad, kanske köpt en glass, kanske umgåtts med folk vi tyckte om. Och om vi hade gjort det så hade vi kanske inte funnits idag.
Jag känner mig maktlös inför hur man ska lösa ondskan. Hur man ska stoppa den. Men det jag vet är att vi alla måste värna om varandra. Bry oss om varandra. Inte peka ut syndabockar ibland oss för att man är från ett annat land eller utövar en annan religion. Vi måste stå enade och aldrig sluta respektera varandra.
Idag vaknar vi till en mörkare värld. Idag kramar jag ännu mer på min familj och är tacksam att jag är här med dom. Idag ber jag för Nice och för dom drabbade.
P & K Claudia
Så fint skrivet 🙂
Tack snälla Madde ❥
Du skriver så vakkert og empatisk, Claudia ?? Det er så tungt og trist.
Styrkekram ?
Tack Thile ❥
Jag håller med dig. Så himla hemskt! Jag och min 1åring var också på en strandpromenad vid medelhavet igår, det kan hända vart som helst..Vi måste verkligen hålla ihop nu och inte skuldbelägga vissa människor. Det här får gärningsmannen ensam stå för och svara för, han ska inte få vinna. Kramar min son lite extra idag..Måtte våldet sluta?
Väldigt fint inlägg Claudia. <3