Livet med bebis är ju alldeles underbart på många sätt, men så kommer det vissa dagar…
Idag kom den där dagen till oss. Jag vaknade superpeppad och såg fram emot en mysig förmiddag med Chloe-häng sen ett besök på Öppna Förskolan, sen lunch med Manuel och ja, inga måsten utan bara vara och ha det skönt.
Vi vaknade vid halv nio, Chloe är fortfarande på vintertid;)
Vi gick upp och åt gröt, efter det jag satte Chloe i vagnen och tog ut Kitty på en promenad, redan då började Chloe se trött ut så när vi kom hem gick vi in i hennes rum och jag skulle försöka natta henne och ni vet när den gulligaste bebisen någonsin förvandlas till en allmänt missnöjd bebis…hmm…vi fortsatte försöka men ett missnöjt gnyende var det enda som försöket resulterade i, efter en halvtimme gav jag upp och gick upp, Chloe gick också upp men fortsatte att gny missnöjt, jag kollade alla möjliga alternativ som skulle kunna lett till detta missnöje men icke. Hon lekte själv i ca 5 min sen började gnyendet igen…och hon ville helst hänga i mitt ben.
Jag försökte natta igen men nej…samma sak, vi låg i en halvtimme och Chloe var missnöjd.
Missnöje uppe, missnöje i sängen, missnöje helt enkelt, i tre timmar i sträck. Tillslut var jag så trött på det gnyende lätet så jag gick in i Manuels badrum och skrek rakt ut. Haha. Jag fick spel. Så, när jag hade skrikit av mig kändes allt lättare. Sen la jag Chloe i vagnen och då somnade hon, precis när sångstunden började på Öppna Föris, haha….dom här dagarna alltså.
Jag har två sätt att få ut min frustration när det är såhär, ett är att skrika på toaletten det andra är att sjunga högt, någon fin låt men jag tar i med allt mitt magstöd, då får jag ut frustrationen. Plötsligt känns det som att jag beskriver Gökboet här hemma, haha.
Hur får ni ut er frustration i dom här lägena?
En av bilderna vi tog igår. Så underbar!
Brukar gå till ett annat rum och bara andas lite. Sen gå tillbaka haha
Så intressant att höra att det är så för alla och hur man hanterar det 🙂 Jag läser din blogg för sällan men den är verkligen bra! Saknar träffa er på öppna men vi ses i trappen! Kram T’s mamma på 3:e vån 🙂
Ja, vi är alla lika!
Ja, vi har inte lyckats komma dit på ett tag vi heller, Chloe har somnat precis när vi ska gå, haha, det blir häng på biblioteket då istället:).
Tack snälla E!
Vi ses i trappen!
Kram!
Hu ja, jag kommer ihåg de där stunderna man gav av hela sig för att få barnet att vända på humöret men icke… En liten snooze funkade oftast som en nollställare men att komma dit krävde helt klart mycket energi!! Då brukade jag stänga in mig i sovrummet en stund för att samla nya krafter. Nuförtiden brukar jag sätta på hög musik och sjunga med. Ju mer frustrerad jag är desto högre musik. och desto ljudligare blir jag.. Rensar hjärnan skönt 🙂
Haha, ja, alla sätt är bra, man får hitta sina snabba energikraftstillskott, allt duger utan att tappa humöret så att dom små ser:).
Kram!
Jag har gjort liknande som du. Byta rum. Ja, nån gång skrika ut, djupa andetag och sen tillbaka. Jag kan känna lite efteråt ”fan.. vad dålig mamma jag är, inget tålamod”. Men så pratar man med bästa vännen och syster och maken… ventilerar. Det är inte bara jag i världen som känner / gör så.. man kan inte vara 100% jämt. Det brister ibland.
Ja, vi är alla människor och det är ju så himla skönt! Kram!