Nu är påsken här. Det säljs smågodis i affären som aldrig förr, folk fyller påsar till brädden med gelesaker gjorda av socker, färgämnen och substanser ingen egentligen vill veta av…man behöver inte ens fylla påsen själv om man inte orkar, det finns färdiga mixade påskägg som redan är fyllda med socker, socker och ännu mer socker, lite färgämnen och vad är det mer egentligen…nermalda djur?
Det gör ont i mig när jag ser barn i Chloes ålder som äter smågodis. Jag förstår ingenting? Hur kan man ge sitt barn som man älskar och bryr sig om, förlåt om jag är rak nu…men sånt skit? Hur kan man låta en ren oförstörd kropp få i sig den enorma mängden socker på ett, som det dessvärre brukar bli, okontrollerat sätt? För mig är det som att hälla i ett spädbarn koncentrerad saft eller ge ett barn all mat friterad. Du har ju brytt dig en gång, du har ju gett d-vitamindroppar och du har sett till att barnet får den näring det behöver som nyfödd, du har varit noga…när försvinner det?
Hur tänker man, det är ändå 2016, är folk inte bättre upplysta?
Vet inte folk vad socker gör med våra hjärnor, hur det skapar ett beroende som går att likna med ett kokainberoende, att socker gör barn hyperaktiva (som kokain).
Chloe har aldrig smakat något av godiskaraktär eller bakverk, det närmsta vi har kommit godis är klämmisar…och det är ju ganska långt ifrån. Jag har inte sett att det finns någon som helst anledning till att hon skulle smaka. Hon har ju inte behovet.
Jag tror att den största boven i det här är folks hjärtan och välvilja. Man tycker själv att det är så gott oh tycker synd om den lilla som inte också får smaka, eller så orkar man inte ta fighten. För det kan det ju bli. En fight. Men den fighten är ju så värd det. Det handlar ju faktiskt om det dyrbaraste du har och dennes välmående. Det man gör när man släpper godisätandet fritt är ju att faktiskt skita i sitt barns hälsa. Men sen får man ju också lägga band på sig själv. Du kan ju inte sitta och moffa i dig om du inte ger ditt barn. Än så länge kan jag gå och fika med Chloe och ta en kaka om jag har med mig något som hon får äta. Då vill hon inte ha av mig och hon förstår inte än att vi äter olika saker.
Jag vet att många kommer att säga, vänta du bara…vänta till ditt barn ska på kalas då är det OMÖJLIGT, eller har man syskon som äter så är det OMÖJLIGT. Nu tror ju inte jag att något är omöjligt men precis som mycket annat så kräver det tid och engagemang. Och självklart är det lättare att bara säga, ja, men ät lite godis då, precis som det förmodligen är lättare att säga till en tjackpundare som tänder av…men ta lite då.
Jag vill inte förstöra påskglädjen, men är det bara i godiset påskglädjen ligger så är det sorgligt, förhoppningsvis finns det andra saker att se fram emot, utflykter, gemensamma aktiviteter, familje och kompishäng m.m
Och vad det kommer till saker att äta så finns det ju alternativ som jag själv iallafall tusen gånger hellre äter än smågodis, tänk nötter, torkad frukt, bra choklad, äppelskivor med kanel på, grönsaker och dipp, hembakat…ja, det finns ju mycket.
Så snälla…försök och tänk med hjärnan och inte hjärtat den här påsken.
Det är värt det. Barnen är värda att vi tar fighten mot smågodisgalenskapen.
Innan ni säger att det inte är bevisat att socker påverkar barns hyperaktivitet så tipsar jag er att se Sockerfilmen på SVT Play.
★
Håller med dig. Och i inläggen här ovan blir folk arga för att de känner sig skuldbelagda om de ger sina barn godis ibland. Om man ger sitt barn godis ibland får det väl vara upp till en själv, men som jag ser det triggar du VISST igång ett beroende. Jobbar själv i matbutik och ser aldrig barnen stå och gråta och skrika eller hoppa hysteriskt framför frukten eller grönsakerna. Socker skapar begär. Kan DU njuta av en sötsak nån gång i veckan, och även föra över detta på ditt barn finns väl ingen anledning att morra och känna sig skuldbelagd, men som jag ser det äts socker under veckans alla dagar. Vissa säger ”-nej, inte godis, det är inte lördag idag”, men handlar kakor, bullar och glass för DET kan man äta varje dag tydligen. Det är väl lika illa? Eller? Det är ju varje-dag-intaget som räknas och börjar bli farligt. Särskilt för ett litet barn. Om man verkligen sätter sig in i hur sockret förstör biokemin i våra kroppar finns det inte längre några argument för att fortsätta ge barnen och oss själva socker varje eviga dag i den mängd som många, många gör. Och ”unna sig”. ”Unna barnen”. Unna dem vadå? Förhöjd risk för ett sockereberoende? Förhöjd risk för att tidigare eller senare i livet drabbas av diabetes, fetma, hjärt-kärl-sjukdomar, karies, depressioner, alzheimers sjukdom, störda hormonbalanser, diffusa magproblem och allt möjligt annat. Jag säger inte att en bulle nån gång i veckan eller lite lördagsgodis kommer att mörda dig eller dina barn, men det är ett ökande missbruk i landet och det behöver folk få upp ögonen för. Vissa kan leva ett helt liv i balans och äta i princip vad de vill utan att det bekommer dem. Är du en av dem så gratulerar. Kanske även ditt barn har sån tur.
Eftersom du rekommenderar sockerfilmen så vill jag passa på att rekommendera att läsa på om han som gjort filmen och vilka som sponsrat den. Den har många bra poänger men är tyvärr extremt vinklad. Ungefär som att läsa Aftonbladet för nyheter, det finns en sanning där någonstans…
Jag har också svårt att förstå varför vuxna som ju vet vad lösgodis innehåller vill ha det.
Allting man äter behöver inte vara fullspäckat med näring, men i fallet med lösgodis tycker jag inte att det främst handlar om vad det INTE innehåller utan VAD det innehåller. Slakteriavfall och mängder av kemikalier och färgämnen utöver sockret.
Är faktiskt långt ifrån någon renlevnadsmänniska själv, jag äter både pizza, chips och glass med jämna mellanrum. Jag vill inte leva ett liv som enbart kretsar kring näring och nytta.. Men någonstans går gränsen.
Är jätteglad över att mitt halvvuxna barn aldrig fastnat för lösgodis. När barnet var mindre och gick på barnkalas hade vi ofta skafferiet fullt av i princip fulla godispåsar som skickats med hem från kalas oc pålägg från välmenande släktingar.. De var helt ointressanta för både mig och mitt barn. Därför har behövde jag heller aldrig sätta några gränser kring lösgodis. Barnet satte spontant sina egna gränser, Det var som att hen på något konstigt sätt kände på sig hur äckligt lösgodis faktiskt är.
Då godis för mig är som en drog så håller jag fullt med dig. Jag vet själv hur beroendeframkallande det är, så jag försöker i möjligaste mån att undvika att barnen får i sig godis. Mina äldsta är nu 4 år samt 6 år och i årets påskägg fick dom sex stycken ahlgrens bilar samt en chokladpeng. Sedan tycker inte jag att det behövs mer. Hade jag fått välja hade de inte fått ngt men då vi är två i förhållandet så har vi kompromissat. Däremot så har resten av släkt och familj svårt att förstå min avighet mot godiset. Jag gav inte saft i början för att jag tycker det är onödigt. Dricka- aldrig att jag skulle proppa i barnen socker på flaska. Jag har gärna en radikal syn på detta med socker, för jag bestämmer ju faktiskt vad mina barn äter. Fika har jag fått släppa på, och det äter dom, ibland.
Men i slutändan är det väl precis så, att våra egna åsikter är det som styr. Tycker man inte att det är ngt fel, så får dom. Tycker man att det är fel, så får dom inte.
Det finns tid i barnens liv att bli beroende av socker, och det är inte ngt jag tänker uppmuntra till, förrän de når den ålder att de faktiskt kan hantera den där sockerchocken!
Jag har inte heller låtit barnen se på tv förrän kring 2 år då jag läst mycket om just den frågan 🙂 men det är återigen bara vad jag känner, vad andra gör är upp till dom 🙂
Haha, känner hur jag eldar upp mig, men detta med att ge barn godis provocerar verkligen fram den känslan!
Men herregud. How about live a little? Socker är gott. Punkt.
Tja, barn är olika. Föräldrar också. Jag tror varken det är farligt eller nödvändigt med godis för ettåringar generellt. Man får väl lita på att andra föräldrar, liksom en själv, gör sitt bästa.
Självklart gör alla sitt bästa men man är ju inte alltid upplyst inom alla områden, jag är ingen världsbäst mamma på något sätt men just när det kommer till socker har jag läst väldigt mycket och blivit skrämd av det jag har lärt mig.
Du har ”läst” och tror saker och bidrar genom detta blogginlägg såväl till hälsohets som till att skuldbelägga föräldrar ytterligare. Man har ett liv och människor måste få ha rätten att ”tumma” på sin hälsa för att få njuta av det. Det handlar om att hitta en balans mellan njutning och hälsa. Godis är en del av guldkanten i livet för många och man måste få låta människor bestämma själva hur de vill leva sina liv. Håll i dig nu, men jag fick från tidig ålder tårta, läsk, godis och chips från mina föräldrar och har ätit detta regelbundet upp till vuxen ålder. Jag är smal, frisk, pigg och har aldrig varit hyperaktiv eller haft koncentrationssvårigheter. Du får ge dina barn exakt den mat de önskar, men du har inte rätten att raljera över hur andra människor väljer att leva sina liv. Att tro att socker har samma verkan på hjärnan som kokain är löjligt. Självklart kan socker orsaka beroende, men det har inte i närheten av samma styrka eller konsekvenser som kokain. Långt från all forskning är bra forskning och det räcker inte med en publikation för att bevisa ett sammanhang. Det är härligt att se att dina barns hälsa ligger dig varmt om hjärtat, men TRON på att socker är ett gift gör det inte sant och ger dig ej rätten att skuldbelägga andra föräldrar. Socker i stora mängder är odiskuterbart onyttigt, men godis till påsk är inget som ens ett litet barn mår dåligt av. Kram!
För mig handlar det om inställning. Jag säger vad jag tror på och vad jag tycker. Och jag skuldbelägger ingen. Alla gör som dom vill såklart. Men jag tycker fortfarande att det är galenskap att någon överhuvudtaget äter smågodis. Det innehåller bara skit, ingen näring, färgämnen och socker. Socker kommer vi aldrig kunna undvika och det har jag inte som mål heller men att ge mitt barn något med samma näringsvärde som ett suddgummi kommer jag aldrig göra.
Men super, gör inte det då! Men sluta sprida desinformation om att socker skulle vara som knark. Du skuldbelägger när du skriver ”Hur kan man ge sitt barn som man älskar och bryr sig om, förlåt om jag är rak nu…men sånt skit?”. Det går alldeles utmärkt att älska sitt barn och ändå ge dem en helt näringsfri godisbit ibland. Det är inget barnen far illa av. Alla vill inte leva sina liv 100% optimalt. Om det helt näringsfria gör gott för själen finns det ingen anledning att utesluta det. Precis som med mycket annat här i livet så är det måtta som behövs, ingen hälsohets eller någon som slår en på fingrarna med en pekpinne när man väljer att köpa en snickers och ge en bit till sitt barn.
Konstigt att flera skriver att de e så mkt socker i klämmisar. Det är ju inget tillsatt socker alls utan bara naturligt fruktsocker. Alltså inge farligare än att mosa en banan, mango, jordgubbar eller va de nu kan vara.. Går ju inte att jämföra klämmisar med godis/fika.
Jag vet. Men jag visste att när jag skrev det här inlägget så skulle folk gå igång på klämmisgrejen så jag garderade mig;).
Jag känner ingen som ger godis till en ettåring, men däremot när de är två-tre år. Mina får några bitar choklad varje lördag, men vi äter inte särskilt många kakor eller bullar. De dricker läsk på kalas och fester. Att förbjuda barn socker går säkert, men det är en konflikt jag valt att inte ta, eftersom det finns flera… Tycker måtta är bra, och lördagsgodis funkar fint hos oss. Inget tjat om godis annars.
Har vänner som förbjuder sina barn godis, men de tjoffar glatt i sig mängder av chips… Vet inte vilket som är värst.
Jag tror detta med socker och barn är en klassfråga. Kolla in på Willys i något utsatt område vad man har i sina kundvagnar… Godis är billigt. Ju bättre folk får det ekonomiskt desto bättre mat kommer vi äta.
Jag förstår vad du menar Claudia men jag tänker att socker är ofrånkomligt. Redan när bebisarna får bröstmjölk får de ju i sig socker. Det klart att man bör undvika att ge små barn godis men jag tänker att förbjuda och ”skydda” barn från saker gör att de inte får möjlighet att få ett sunt och balanserat förhållningssätt. Jag blir orolig för att barnet istället får en osund relation till socker och absolut vill ha det som man inte kan få. Glad påsk!
Jag tror ju inte som du i det här fallet. Jag tror vi i tidig ålder ger våra barn relation till såväl mat som allt annat och om vi hemma är strikta på just fronten med smågodis, så ger vi vårt barn en tydlig riktlinje. Sen kan barnet alltid göra vad det vill när det blir äldre och tar egna beslut men vi som föräldrar är våra barns första förebilder och då vill jag vara en så bra förebild som möjligt enligt mina mått mätt.
Jag är helt på din sida.
Min äldsta är 3,5 år nu, han började få smaka hembakta sötsaker när han fyllde 3 år och då endast på lördagar.. Godis är förhoppningsvis flera år bort.. Och min lilla är 14 månader och absolut inga sötsaker där alls.
Jag har dessutom för att föregå med gott exempel helt slutat äta sötsaker under veckorna och äter bara på lördagar och godis äter vi endast när barnen somnat men även de bara på lördagar.
Del måste man leva som man lär när dw börjar förstå mer men framförallt för jag mår inte bra själv av att äta socker var och varannan dag…
Ja, det är precis så jag tänker. Vi är våra barns förebilder. Dom gör inte som man säger, dom gör som man gör. Kram!
Det här är svårt. Vi undanhöll godis och kakor länge men när hon var stor nog att gå på kalas själv så vet vi att hon käkat godis och kakor och tårta. Man vill inte vara föräldern som förbjuder sitt barn att äta. Det skuldbelägger barnet och hon känner sig utanför. Resultatet av att vi inte bjudit på godis hemma är att det finns en STOR fascination av godis när det väl bjuds av andra. Det förbjudna lockar. Så det är en svår balansgång mellan att inte barnet skuldbelägger sig när det bjuds på kakor eller liknande och att låta det vara neutralt. Sjukt svårt!
Jag tror absolut inte heller på förbud, men jag tror att vi kan lägga en väldigt bra grund hemma som gör att barnen får en synd inställning till godis.
Jag håller med dig fullständigt. Min sambo har syskonbarn som är ungefär lika gamla. Det skiljer drygt 5 veckor. Hampus som är den äldre har aldrig ätit godis eller druckit läsk. Fram tills ganska nyligen har han börjat dricka mjölk till maten, han har tidigare bara druckit vatten. Hans kusin Melvin som är yngre äter hur mycket godis som helst och kan lätt dricka upp en halv liter CocaCola eller must själv. Man tycker ju att Melvins föräldrar borde veta mer om att man inte ska ge då dom har två äldre barn. Man blir lika chockad varje gång dom kommer till Malmö och han får läsk och godis.
Jag förstår inte liksom varför börja nu med sånt. Dom lär sig säkert när dom blir äldre.
Så bra skrivet! Helt rätt! Tänk om fler föräldrar kunde vara lika kloka som du! Socker är ett gift!
Hej! Jag ger inte heller min dotter som är två år godis än och tänker vänta så länge de går , men hon får äta kaka någon gång på helgen när vi fikar. Men om du inte vill ge något socker så borde du inte ge klämmisar heller för de innehåller mycket socker så till och med bvc avråder från de. Sen är de inte jättelätt i dagens samhälla att utesluta de helt för de finns till 99% i allt de vi äter. Bara en tanke…
Ingen föds ”ren och oförstörd”. du vet väl att vi föds med massa tungmetaller i kroppen? Att likna socker med droger som gör folk hemlösa t.ex. är väldigt överdrivet.
Håller med dig där. Dock tycker jag att barn som sitter med ipaden och mobilen är samma sak dvs dåligt.
Det är farligt att förbjuda vissa saker för barnen skulle jag säga. Har ett barn i mina barns närhet som inte får äta socker och hon är besatt nu i äldre ålder och smugglar, pratar och stjäl när hon får chansen och inte föräldrarna ser. Nej skaffa en sund inställning till all mat. Godis är gott och förbjud inget!
Först och främst så är det hur mycket socker som helst i klämmisar. Och för det andra var detta det mest självgoda blogginlägget jag någonsin läst. Det är allt tur att du tycker så fantastiskt bra om dig själv eftersom du kommer att spendera också resten ditt liv ensam där uppe på dina höga hästar. Efter detta och din senaste pod så förstår man varför du mist alla vänner. Och att de har haft god anledning att välja bort ditt besserwissertugg ur sina liv. Goodbye!
Fy fan vilken elak kommentar! Det är en sak att inte hålla med, men att såga en annan människas hela personlighet är verkligen bara så jävla lågt. Dessutom är det fruktsocker i klämmisar vilket är en helt annan sak är raffinerat socker som finns i godis. Nej det här gjorde mig på riktigt dåligt humör, elakt.
Föräldrar som ger sina ettåringar godis?!!
Herregud, det kan väl ändå inte vara så vanligt..
Dessvärre har jag sett det.
Min kompis gav sin 13 månaders knäck vid jul och använde godis som beröm vid Potträning..
Jag håller med dig!
Min dotter fick äta godis första gången när hon var tre år, och självklart var det en påse på ett kalas som hon helt plötsligt stod o mumsade i sig. Man kan ju säga att jag var inte så glad på de föräldrarna som gett henne påsen utan att fråga…
Och sen undrar jag varför det ska bli ett sånt rabalder från andra föräldrar så fort man inte valt att gå den ”gängse vägen”, är det för att det på något vis tydligt pekar ut att de gör annorlunda. T ex, vi har inte TV och våra barn har inte läsplattor (självklart får de titta på väl valda barnprogram på datorn) och folk är SÅÅÅÅÅ provocerade av detta, som att vi försöker göra våra barn ”efter”. Men min dotter kunde alfabetet när hon var två år och läser vid fem års ålder så jag är inte så oroad direkt. Och på köpet har våra barn fått föräldrar som är närvarande och inte använder paddan som en barnvakt för att slippa engagera sig….
Blir så glad av att läsa detta! Jag delar verkligen dina åsikter om sockret. Man kan om man vill. Det är absolut inte synd om dem för att de inte får godis, de har inte det behovet… än! Min dotter (11 månader) blir överlycklig över sina ärtor som hon får sitta och plocka med vid fikabordet, det är fika för henne. Svårast tycker jag det är att få mor- och farföräldrar att förstå, det har väl att göra med att de tillhör en annan generation och en annan syn på saken. ”Men hon mååååste ju få en bulle på ettårsdagen”… Skulle inte tro det, det blir bananpannkakstårta istället och det kommer hon älska precis lika mycket (om inte mer ).
Det här ser jag varje dag och det gör lika ont i mitt hjärta varje gång. Jag jobbar ju som tandhygienist och just nu i Landskrona. Det är inte bara vid påsk utan varje dag i vissa familjer. De tror att de gör något bra, för de saknar helt enkelt kunskapen.. det är snarare misshandel i mina ögon ibland.
Mina barn är 1,5 och 3,5… den största har fått godis det senaste halvåret vid speciella tillfällen och då får han ta kanske 5 bitar. Han uppskattar det SÅ mycket och vet att det är endast de här bitarna som gäller och vikten av att borsta tänderna varje dag. Inget skrik efter mer. Jag hoppas att vi lyckas lika bra med den lilla och att den stora fortsätter i samma stil ett bra tag till. Hans kompisar kan äta mycket mer men han respekterar vad vi har sagt 🙂
Okej, nu låter han som värsta uppfostrade ungen… men just på den här punkten är han det… annars är han som vilken trotsig 3 åring som helst… 🙂
GLAD PÅSK!
Jag förstår inte meningen när du skriver att man kanske inte orkar ta fajten när sitt barn vill smaka. Menar du att om jag äter en bulle framför mitt barn och mitt barn vill smaka, då ska jag ta fajten med att säga nej? Är det så du menar eller tolkar jag det fel?
Nyfiken hur du tänker. För om det är så du tänker vill jag bara fråga ”varför äter du det över huvud taget i ditt barns närvaro om du inte vill att ditt barn ska äta det själv?” Nu tänker jag när barnet vill smaka 🙂 <3
Precis som jag skriver så har vi ett ansvar inför barnen, när Chloe blir stor nog att förstå så kommer jag inte äta sånt som jag inte vill att hon ska äta när hon är med. Jag har inte ett sånt behov av att äta bullar, och om jag måste så gör jag det när hon inte är med.
Då förstår jag hur du tänker Claudia! 🙂 Tack för svar. Å håller med dig angående detta då.
Men så du äter själv socker (= knark?)?
Du bryr dig alltså inte om din egen kropp men ditt barns kropp?
För övrigt tycker jag att sockerintag är en icke-fråga för bebisföräldrar…det är superenkelt att förhindra sockerintag när man har en bebis….och ja, det går även senare – personligen har jag iofs inget intresse av att förbjuda mina barn att äta godis…hos oss äter vi allt med måtta 🙂
Glad Påsk!
Men jag är en vuxen människa som tar egna beslut, jag äter absolut socker i min kost, det är nästan oundvikligt men jag skulle aldrig äta smågodis. Jag tycker att det är äckligt och det innehåller absolut ingenting som är bra för kroppen. Ingenting.
Det finns ju faktiskt vissa saker som är vuxen mat och barn mat, och ja man kan säga till ett barn att just nu får du inte äta detta, men när du har blivit större och din kropp tål det bättre så får du gärna smaka.
tex rött kött.
Håller helt med dig här! Godis, processad mat, halvfabrikat etc är rena giftet. Jag äter knappt sånt alls själv så varför skulle jag stoppa i mina barn det? Vi körde på nolltolerans för äldsta barnet så länge det gick, hon saknade det aldrig och frågade aldrig efter det. Med andra blev det svårare då det började komma in kalas och så i bilden för storasyster. Men vi köper aldrig hem godis. Helgmys, födelsedagar, jul och liknande firar vi med något hembakat. Och nu till påsk kommer barnen få upplevelsepresenter i sina påskägg och vi ska baka påskbakelser.
Glad påsk!
Hmm.. vill nog vända på det och påstå att barn är värda en relation till mat som inte är skuldbeläggande, begränsande och hetsade redan vid ca ett års ålder. Och att socker bidrar till hyperaktivitet finns det nog ingen vetenskaplig forskning bakom. Det är snarare situationerna där socker förtärs (t.ex. barnkalas osv) som gör barnen till små snabba fnittriga rackare.
Snälla låt din dotter få växa upp utan hets om äppelskivor med kanel och kvarg. Hon kommer få höra och veta exakt vad hon BÖR och inte bör stoppa i sig för resten av sitt liv ändå.
Jag pratar inte om någon hets, för mig är det sunt förnuft. Och jag anser att det är varje förälders ansvar att se till så att ens barn äter bra mat.
Yrar du i nattmössan eller läste precis en forskningsrapport där forskare bevisat att det är socker som är orsak till hjärt-kärl sjukdomar och inte fettet som man tidigare trott, och ja det finns forskning vetenskaplig sådan vilket all forskning är som visar negativa effekter av socker där bla hyperaktivitet men det finns betydligt mer negativa effekter än så.