Jag vet inte om det beror på att jag skaffade barn relativt sent eller om det är en fråga som alla föräldrar får när man väl har fått det där första barnet. Men jag hör den iallafall ofta: – När kommer nästa då?
Vi har inte pratat så mycket om nästa barn. Det har liksom varit fullt upp med att få ett första och njuta av det. Att vara tvåbarnsmamma är något som har legat långt bort i fjärran någonstans. Tankarna om hur det kommer att bli har ju flugit genom mitt huvud såklart. Blir det enklare, blir det tyngre, hur lång tid ska det vara mellan dom, kan vi få fler barn? Man vet ju faktiskt inte. Men jag vet att jag vill, vi vill och det är ju en bra början. Ok, om jag ska vara helt ärlig börjar jag bli riktigt sugen.
Chloe var väldigt planerad, vi jobbade för henne, värt varenda minut! Men den biten kan jag känna att jag inte vill börja med än. Räkna dagar hit och dit och tänka och vänta. Nej, jag vill vara kvar och vila i det här ett tag till. Men min yttre ram är att jag gärna vill ha mitt nästa barn innan jag fyller 40, men det är ju 2,5 år kvar så jag börjar inte stressa än.
Däremot längtar jag mycket efter att se Chloe med ett syskon. Hon är så social och fin med andra barn och det känns som en självklarhet att hon ska få bli storasyster en dag. OCH jag vill ha mage en gång till, längtar faktiskt efter det också…
Så vad det gäller svaret på frågan: Chloe ska få ett syskon. Vi jobbar inte för och vi jobbar inte emot. Vi vet att vi vill utöka familjen och vi ser fram emot att det händer när det väl händer:).
Tvåbarnsmamma…det låter ändå väldigt coolt:).
Hur tänkte ni med er tvåa? Hur långt är det mellan? Fördelar/nackdelar?
Här var Chloe ett par veckor och vi var med M när han filmade…jag får lite fjärilar i magen när jag tänker på att vi förhoppningsvis kommer att få uppleva bebisgrejen en gång till.
★
Så svår fråga men skönt att du ändå känner att ni vill ha ett syskon. Jag är så villrådig just nu och otroligt osäker på om vi ska försöka få barn nr 2 eller bara vara vi tre i vår underbara lilla familj. Jag och min man gjorde ivf för att få vårt barn och försökte innan det i 5 långa, slitande år. Och har inte känt oss ens i närheten av redo förrän nu, när han är 3,5 år. Något har hänt senaste månaderna och jag kan plötsligt se mig själv med en bebis igen och är lite sugen på att få göra ett till försök liksom. Jag ser så många fördelar med att bara vara vi tre och är rädd att ta vår uppmärksamhet från vår son, vill ge honom allt! Men känner ändå kanske att ngt saknas, vilket säkert präglas delvis av allas frågor och antaganden om att det ska bli fler barn och delvis av att vi båda har varsitt syskon. Sååå svårt, kan bara hoppas att jag får en uppenbarelse med svaret inom kort! Kram och lycka till
Vi ville ha ca 2 år mellan 1 och 2. Dock blev nr 2 vääääldigt utdraget. Tog 15 månader att bli gravid. Tyvärr slutade 2an i sent missfall som tog hårt på psyket… Lyckligt lottade tog inte 3an 15 månader. Så nu har vi två tjejer som det skiljer 4 år mellan och man ser verkligen hur mycket dom älskar varann!
Vi har haft tur, jag har otroligt lätt att bli gravid. Vi har två pojkar, Anders och Johan, och två tjejer, Maria och Sofia. Mellan Anders och Johan är det 14 månader, mellan Johan och Maria är det 22 månader och mellan Maria och Sofia är det 14 månader. Det är intensivt, men så oerhört rikt och roligt. Vi har haft tur också på det viset att alla har varit friska, de sover som stockar på natten och äter oss ur huset. Det låter som skryt, men det är det inte, vi har bara haft en fantastisk tur. Vi stortrivs med att ha dem så tätt, de har glädje av varandra och är på väldigt lika utvecklingsnivå med samma behov och intressen, även om de givetvis är olika individer. Vi lever barnliv nu när de alla är små, sen blir de ju äldre samtidigt och då kan vi göra annat. Praktiskt och väldigt, väldigt roligt 🙂
Låter underbart! Men allt ni gör verkar också så fantastiskt. Underbar familj! ❤️
Har en sex månaders grabb som kom till med ivf efter många års längtan, hoppas att vi kommer kunna ge honom ett syskon en dag men det får dröja några år. Ett syskon-ivf får man ju betala själv också och att det tar massa tid o ork. Men jag hoppas vi kommer känna oss redo igen för det om några år. Eller allra helst en hemmagjord unge, verkar så smidigt
Vi blev gravida med vår första när vi bara varit tillsammans en dryg månad. Inte alls planerat men tvåan ville vi ha ganska tätt så han var planerad. Det skiljer 2 år och 2 månader mellan dem. Vi ville att de skulle ha glädje av varandra och för vår egen del kände vi att vi inte ville ha ca 4 år mellan så att en precis vuxit ifrån blöjor och välling och så ska man börja om igen. Men idag är våra barn snart 10 och snart 8 år och vilken dag som helst kommer vår trea. Så kan det gå 🙂
Sen kan man självklart inte ”beställa” barn hur som helst utan vi tänkte att det händer när det händer, sen hade vi turen att det gick väldigt fort.
Har en dotter på 7 månader och vill jättegärna kunna ge henne ett syskon. Vägen till hennes ankomst var dock kantad av ivf-er och inte helt lätt så min förhoppning är att det mirakulöst ska fungera naturligt en andra gång. Även om jag vet att oddsen för det är låga. Samtidigt som jag VERKLIGEN vill ha två så är jag så oändligt tacksam över att vi lyckades få ett litet mirakel då vi inte ens visste om vi skulle kunna få några alls <3
Vi har ganska exakt två år emellan. Vår son fyllde två år i måndags och lillasyster blir en vecka idag. Vi ville ha tätt har sagt 2-3 år så de har kul ihop (det har de väl oavsett vilken åldersakillnad det är….)och vi inte kommit ur småbarnsåren än. Dessutom tog det ett tag att plussa med första barnet så vi startade ganska snabbt igen.
Frågorna får man alltid om barn, folk är fruktansvärt nyfiknamn av sig och jag har redan nu fått frågan om fler barn…. hallå låt mig njuta av mina två!
Jag kan ju dock inte uttala mig än om det är bra ålder emellan men hittills går allt bra, det kommer bli kämpigt ibland men det är ju så. Storebror är väldigt nyfiken på lillasyster och blir glad av henne, lite tråkigt att hon inte kunde spela bandy samma dag vi kom hem från BB tyckte han dock. 🙂
Känner igen det där med åldern och för mig blev det lite stressigt Har tre stora barn 11, 13, 15 år som alla blev till på typ första försöket. När vi sen ville ha en sladdis vid 38 blev det inget All planering med dagar och ägglossningar och ja du vet blev sån stress eftersom det där plusset aldrig kom. Man blir ju liksom besatt och det är det enda man tänker på. Jag hade liksom gränsen vid 38 kände jag och han kom två månader innan min 38 födelsedag men det tog 1,5 år att bli gravid. Fanns liksom ingen annan förklaring än åldern. Vill inte stressa dig men bra att tänka på att fast man nyss blev gravid lätt som en plätt( ja jag blev gravid vid 36 lätt men det gick inte som d skulle) så kan det plötsligt ta tid. Han va ivf värd allt
Jag har ganska svårt att bli gravid, tog ca 8 månader med båda barnen. När första (Nellie) började närma sej halvåret längtade jag efter ett syskon, eftersom vi visste att de kunde ta tid, om de ens skulle gå så vi ides inte ens börja med nått preventivmedel.
Jag ville gärna ha 1,5 år mellan barnen (är de mellan mej och min storasyster) men den planen sprack. Istället kom lillasyster då Nellie var 1 år och 10 månader (på dagen faktiskt), och de passade såå mycke bättre eftersom Nellie hunnit börja prata vilket underlättar nått enromt tycker jag.
Stressa inte men håll inte emot, kan man säga så. Vi fick vår första med lite trix och fix. Nr 2 ville bara inte komma. Vill inte skrämmas men bara för man har en behöver nr 2 inte vara en självklarhet. 3 missfall, 2 ivf så har vi äntligen 2 fantastiska pojkar.. Lycka till och kör på
God kväll fina du! Vi fick våran Ella efter två jobbiga missfall och var ganska säkra på att vi inte ville ha fler. Kände att vi ville ge henne världen, resa och unna henne allt och lite till. Och dessutom visste vi inte om vi skulle orka gå igenom fler missfall. Men tiden gick, Ella växte upp och kärleken till henne var ju otrolig. När hon var fyra år skulle jag ta ut mitt skydd. Vi pratade en del om det, ville vi inte ge henne ett syskon ändå, vi har själv båda syskon och vet vilken gåva det är. När Ella hade fyllt fem kom så lilla Molly. Lika magiskt som med Ella såklart. Och nu har vi två prinsessor. Är glad ändå att vi väntade lite, mest för att jag inte tror att vi var redo för ett andra barn tätt inpå. Vi var ju fortfarande rädda för missfall och alla dom känslorna igen. Nu, med Ella och Molly, är livet komplett. Famnen är full, hjärtat är fullt! Å tjejerna är vårt allt. Ha en härlig påsk med familjen och tack för dina läsvärda ord. Kikar in varje dag! ❤️
Hej, jag har 2 år mellan mina barn och tycker det är jättelagom, de leker bra tillsammans och har sådan glädje av varandra. Första barnet var väldigt planerat men inte det andra. Jag önskar er lycka till nu med 2:an 🙂 hälsningar Sofia