Den här Alfons debatten som har ägt rum ett tag nu (efter att en skola i Skåne har stoppat en filmvisning på grund av att ett barn blivit rädd en tid efter visningen pga filmens innehåll) har sakta men säkert landat i mig och fått mig att reflektera över mina egna tankar i ämnet.
När vi har Barnkanalen på hemma som vi har ibland på eftermiddagarna så vet jag att jag ibland tänker att – Men är det här inte lite läskigt? Det kan vara en melodi som blir mer och mer skrämmande, det kan vara barn som blir rädda för något, något som jagar något…ja, så som det är när det är ”läskigt” på Barnkanalen men samtidigt känner jag att det kanske är precis just det som det ska vara.
På samma sätt som att det är viktigt att visa barn att man kan skratta, gråta, vara glad, njuta, oroa sig så måste vi väl också introducera rädsla? Det är ju faktiskt en ganska central känsla i livet, en känsla som jag tror att man har allt att tjäna på att känna igen. Om man tänker på rädsla som känsla…det är ju en jobbig känsla. En otrygg känsla. Men när man har känt den några gånger i sitt liv så känner man igen den (som med alla känslor…) och man vet att den kommer att gå över, man tar till verktygen man behöver för att inte vara rädd längre och ju tidigare man lär sig att ta till dom verktygen desto bättre måste det väl vara.
Jag tror på att rusta våra barn för det verkliga livet. Jag tror på att ”utsätta” dom för sådant som kommer att dyka upp i deras liv vare sig vi vill eller inte. Vi ska skydda våra barn, men vi måste också tänka på konsekvenserna det kan få om vi gör det till en överdrift.
Tänk på ditt barns bästa. Och gör det genom att INTE skydda dom för mycket.
★
Håller helt med! Att linda in våra barn i bomull och curla sönder dem är den värsta björntjänst man kan göra. Jag var först i kompisgänget att få barn vilket jag är så glad för idag för hjälp vad det daltas och sönderanalyseras idag! Jag väntar ju min trea nu om en månad och kommer verkligen hålla samma linje med denna sladdis. Alla känslor är tillåtna, all känslor finns och kommer och går i omgångar både hos barn och vuxna.
Vad bra skrivet! Jag håller helt med. Nu är ju C för liten men jag tror det är viktigt att prata med barnen om saker istället för att bara ta bort allt som kan vara jobbigt. Jag pratar med min 2-åring när hon säger något är läskigt i tex en film och det är väldigt spännande att lyssna på hennes tankar fast hon är så liten 🙂
Bra! Du är så kolk, håller med 🙂 kram och hoppas du har en fin helg 🙂
Bra skrivet! Håller helt med dig! 🙂