På min gård i Malmö bor det en liten pojke, han är kanske 6-7 år, med en (vad jag tror) alkoholiserad pappa. Jag har sett dom några gånger.
Sist jag såg dom gick dom till mataffären i vårt kvarter. Pappan var så full att han hade svårt att gå upprätt. Pojken var glad men tunnklädd. Han hade sin pappas skinnjacka över axlarna, den räckte ner till marken.
Dom handlade chips och ostbågar och en glass som pojken ivrigt öppnade när dom kom ut i butiken.
Jag fick en stor klump i magen. Pappan var snäll mot pojken eller han tilltalade honom sluddrande men snällt och han öppnade glassen åt honom även om det tog lång tid pga hans tillstånd.
Vad gör man i en sån situation? Jag vet att det finns en mamma, eller det finns en kvinna i bilden, jag har sett dom tillsammans.
Tanken att ringa soc slog mig, samtidigt som jag tänker på mina vänner som hade oturen att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Dom överlevde. Dom fick gå igenom mycket jobbig och fick skämmas mycket inför oss andra. Men dom överlevde och mina vänner blev kloka och bra människor.
Ingenting säger att den lilla pojken får det bättre någon annanstans. Så många skräckhistorier som man har hört om icke fungerande familjehem gör att det inte känns som något säkert kort.
Men jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på pojken och att han behöver leva med en sjuk pappa. Livet är så orättvist. Alla föds in i så olika förutsättningar. Oskyldiga barn.
Sedan 2 år tillbaka dricker jag inte alkohol och jag har bestämt att inte göra det i närheten av min dotter någonsin. Aldrig bli berusad framför henne, aldrig, inte ens salongsberusad.
Hon ska aldrig behöva känna den där jobbiga känslan att jag förändras pga något jag druckit, att jag blir skränigare, gladare, argare, kelsjukare eller någon annan sinnesförändring. Aldrig.
Utsätt inte era barn för det.Det kanske är bra att tänka på det lite extra nu inför jul. Våra barn förtjänar att vi är klokare än så.
Det låter som att du har ett stort hjärta, en förståelse och acceptans. Du ser alls lika värde och att du har en underbar varm medmänsklighet. Vad tror du om att bli vän med familjen och värderingsfritt och utan att döma erbjuda det du ser ett behov av i kärlek?
Med värme <3
Absolut Malin, men samtidigt så är jag osäker på om det är den bästa vägen att gå om den här mannen är sjuk? Jag har själv väldigt dålig erfarenhet av alkoholism och jag skulle inte veta vad jag skulle göra mer än att visa pojken kärlek. Kram!
Jag blir ledsen av att läsa inlägget men blir glad av din uppmärksamhet gentemot de barnet och pappan. Jag har själv vuxit upp med en missbrukande pappa, är idag 20år. , inte på samma sätt som du beskrev om pojken. Men min släkt visste om det, grannar hörde, skolan märkte av att jag betedde mig annorlunda men ingen sa något, sedan när man lever i missbruk vet man inget annat, det blir normaliserat. Men det går inte en dag då jag är evigt tacksam att någon frågade mig efter 16år av tystnad.
Tack för en bra blogg!
Inget att tveka ö dr ring socialen. Inte ditt huvudbry om det är bäst. Pojken behöver vuxna som vågar se som vågar stå på hans sida
Vad många glömmer att nämna är att socialtjänsten kan ingripa så otroligt okänsligt och rejält att pojkens liv förstörs. Att rycka upp ett barn ifrån sin trygghet är oftast inte det bästa alternativet, men det görs ändå. Det är heller ingen hemlighet att socialen tjänar mycket pengar på att omhänderta barn och placera i nya familjer. Innan du gör en orosanmälan, som jag förutsätter att du kommer stå för, så hoppas jag med hela mitt hjärta att du först pratar med föräldrarna. Kollar läget och sedan tar ditt beslut om att anmäla eller inte. Det kan finnas förklaringar till det. Socialtjänsten är tänkt att vara en trygghet för barn som far illa, men googla lite så ska du få se hur många barn det finns vara liv förstörs genom socialtjänstens maktmissbruk. Hoppas att det löser sig för pojken. Hoppas också att du ger denna pappa en chans att få förklara. Du verkar inte heller veta helt säkert att mannen är pojkens papppa. Du vet om att det finns en mamma, eller i vart fall en kvinna som kan kopplas till honom. Nä, det känns väldigt hemskt att anmäla och kanske ställa till det om man inte är riktigt säker.
Hej Claudia! Vad svårt och vad ont det gör i hjärtat för alla barn som har det så. Du verkar redan vara på väg att ta tag i det. Tänker att ett sätt kanske kan vara att, om det går, om du inte redan gör det, bemöta pappan vänligt som alla andra grannar, hälsa och småprata. Det blir så lätt att alla vänder ryggen till de som dricker och tittar lite snett och där växer en del av skammen och gör så ont hos barnet. Hoppas att det tar en vändning!
Anmäl direkt!!! Hur vet du vad som händer när dom är hemma mellan fyra väggar å pappan är full som f..n… Ring polisen som kontaktar socialen.. Barn förtjänar bättre… Och om vuxna i dess närhet inte agerar så har du en skyldighet! Idag kan du orosanmälan anonymt… Finns blanketter att skriva ut å skicka direkt till soc… Gör det… Innan det är försent!!!
Jag är uppvuxen med missbrukande föräldrar. Visst har det blivit människa av mig ändå och visst har jag blivit klok. Men jag önskar att någon vuxen hade visat mig sitt stöd. Berättat för mig att det inte var mitt fel att de aldrig valde mig i första hand. Berättat att jag inte kunnat göra något annorlunda för att få dem att sluta dricka. Fått mig att förstå att jag var värdefull fast de inte behandlade mig så. Jag ber dig att göra en orosanmälan. Det är andra vuxnas ansvar att skydda barn när inte de egna föräldrarna inte förmår. Kanske får han det ännu sämre i ett familjehem. Kanske inte. Kanske får han möjlighet att vara bara ett barn. Om så bara för korta stunder. Att inte ständigt känna sig orolig och rädd, skam och skuld. Ge honom chansen!
Är du säker på att det är alkohol eller liknande som är boven?
Finns många sjukdomar som kan ge liknande symtom. Min granne blev anmäld flera gånger, för att han gick dåligt, sluddrade lätt när han talade, svajade när han stod upp och flera ”alkoholliknande” symtom, MEN han har MS och fått en stroke.
Han dricker inte, och kan inte heller pga sina mediciner.
Det ledde dock till flera rundor hos soc bla.
Har du pratat med pappan och pojken lite snyggt så du har någon form ordentlig information?
Mina föräldrar drack aldrig under min uppväxt. Så när jag började fira jul med min sambos föräldrar tyckte jag att det var sjukt konstigt med snaps på julbordet. Det är en tradition jag INTE kommer att tillåta hemma hos oss. Kan inte ens föreställa mig hur det är att i liten ålder se sina föräldrar berusade. Det ska inte mina barn heller behöva uppleva.
Genom att kontakta soc tj är det inte säkert att pojken kommer att placeras. Förhoppningen är väl snarare att pappan kan få stöd och hjälp att bli nykter. Då kan familjen fortsätta leva tillsammans utan att brytas upp.
Hej
Jag tänker som så många andra skrivit, anmäl till socialtjänsten. Hela familjen kommer att få hjälp och stöd utifrån deras behov och skapa de bästa förutsättningarna. Men jag förstår mycket väl att man som en utomstående inte vill in och peta på hur andra ska eller bör leva sina liv, men i dessa fall tänker jag först och främst att man får vara barnens röst och ambassadör. De har inte möjlighet att skapa förutsättningar för att förändra sina familjekonstallationer men det har vi vuxna ett ansvar att hjälpa till med! Vi vuxna runt omkring måste vara deras röst och kämpa för de allra bästa förutsättningar de kan få.
En annan sak som jag vill lyfta upp det är en kampanj som IOGT-NTO rörelsen har som heter Vit Jul där man lyfter fram hur viktigt det är med nyktra vuxna runt barnen för det är trots allt en högtid för barnen. Kika in på vitjul.se och skriv gärna på, när man gör det har man gjort ett ställningstagande på att skapa en nykter och Vit jul för de barn som man har i sin omgivning runt helgerna. Sprid den gärna!
Lycka till med vilket beslut du än tar, och tack för att du ser barnen! Det är inte alla vuxna som gör.
Gör en oro anmälan till soc. Det är din skyldighet som medmänniska.
Håller med Anna och arbetar själv med barn. Gör en orosanmälan! För Barnets, föräldrars och familjens skull. Och precis som tidigare beskrivet så kan en anmälan innebära olika saker, kanske kan din anmälan göra att både pojken och pappan (ev. moder och kanske syskon?) får en fin hjälp.
Att ta kontakt med Socialtjänsten gör inte att det berörda barnet automatiskt hamnar i ett familjehem. I första hand försöker Socialtjänsten alltid att hjälpa, stötta och trygga upp familjesituationen i barnets hemmiljö. Jag arbetar själv som socionom och kommer ofta i kontakt med barn och vuxna som lever med eller har vuxit upp med missbrukande föräldrar. Många bär med sig en besvikelse och sorg över att inte fler reagerade över hur dem hade det eller att vuxenvärlden valde att blunda. Ta kontakt med Socialtjänsten nästa gång, du får alltid vara anonym och kan inleda samtalet med att berätta om vad du sett samt rådgöra med de som arbetar på Socialtjänsten. Ditt samtal kan vara det som leder till förändring för just det barnet. Eller att barnet åtminstone ensam slipper bära den skam och skuld som många barn till missbrukande föräldrar bär på.
Tack!
Jag ska ta tag i det!
Hej Claudia!
Både som nybliven mamma och som yrkesverksam inom socialtjänsten skulle jag råda dig att göra en orosanmälan. Att lämna över sin oro
innebär att du tar ett jätteviktigt ansvar
som vuxen och det betyder absolut inte
att det automatiskt blir någon form av
ingrepp i familjen. Det som först sker
utifrån inkommen anmälan är att en
förhandsbedömning görs, dvs där man
ser över om det förligger någon akut
situation för barnet. Föräldrarna får komma på ett samtal där anmälan gås igenom samt diskuteras kring. I vissa fall blir det inget mer av en anmälan som inkommit utan avskrivs efter samtal. Om det däremot har inkommit flera anmälningar från andra personer/myndigheter eller det går att anta att
det finns skäl till vidare utredning kan detta innebära att utredning enligt 11
kap 1 paragrafen Socialtjänstlagen
inleds. Allt beror helt enkelt på hur
allvarligt man bedömer situationen
vara för pojken. Det är dock inte så att
det automatiskt blir en insats, t ex
placering utanför det egna hemmet om
det såklart inte är en akut situation och
fara för barnets liv. Många gånger så kan det räcka med att föräldern som dricker/drogar erbjuds och deltar i öppenvårdsbehandling i den kommun man bor i.
Hursomhelst, ring och rådgör med socialtjänsten hur du ska göra om du är
osäker, du kan även göra anmälan
anonymt om det känns bättre.
Tack för din blogg i övrigt, det är SÅ
roligt att läsa om lilltjejens framsteg.
Min Nora som är född på samma dag
som Chloé fick sin tredje tand igår, det
är ju helt crazy! 😀
God Jul & Gott Nytt År! / Anna
Tack Anna!
Jag är så glad att jag har er kloka läsare i mitt liv.
Jag ska ta tag i det här, verkligen.
Åh, Chloe fick sin tredje häromdagen:)
God Jul och Gott Nytt År!
Kram!
du har så rätt så och otroligt bra skrivet <3
Snälla du, gör en orosanmälan till socialen! Små värnlösa barn är ALLAS ansvar. Man får inte vända bort blicken och hoppas att det ”löser sig ändå”
Fina och tänkvärda ord och jah förstår helt klart din klump i magen angående pojken. Alkohol är ju ofta en känslig fråga och kag håller helt med digra att aldrig bli berusad i för mina barn. Däremot förstår jag inte alls denna panik på nolltolerans som en del börjar med (och gärna predikar mycket om) så fort de får barn. Självklart är det helt okej att inte vilja dricka alkohol. Har några vänner som avstår helt av olika anledningar. Men att påstå att man aldrig ska kunna dricka i närheten av sitt barn känns ganska överdrivet. Att ta ett glas vin till maten innebär inte att mina barn ser mig berusad. Jag har ALDRIG sett mina föräldrar berusade men visst har de tagit ett glas vin på fredag/lördagkvällen när jag var barn. Och ibland tog pappa en whiskey framför tvn. För oss var det ”vuxendricka” likväl som kaffe och det var något som mamma och pappa drack ibland. Så är det hemma hos oss nu också. ”Får ni vin vill vi ha läsk” kan barnen säga ibland en fredagkväll. En av vår åka vänner blev faktiskt så provocerad och otrevlig att vi slutade umgås med henne. Enligt henne var vi dåliga föräldrar och det var ju självklart att man aldrig skulle dricka en droppe så länge barnen fanns inom en radie av 1 km, Så nej, hysterin me nolltolerans förstår jag inte. De flesta vuxna människor klarar av att dricka ett glas vin ibland utan att för den skull bli berusade.
Många är rädda för att göra orosanmälan då man direkt tror att soc kommer och tar barnet. Så är det inte. Om inte barnet lever i sådan misär att man måste såklart. Men då finns det ju en anledning. Soc är till för att stötta och hjälpa familjer som behöver. Så man ska inte vara rädd för att göra en anmälan. Men klart det är jättesvårt och jobbigt… Alkohol dricks det inte i våran familj heller, möjligen ett glas vin (som jag sedan häller ur halva, haha) någon gång varannan månad.
Det där med att socialen skulle finnas för att hjälpa familjer stämmer inte mycket du . Dags att vakna kanske du jobbar inom socialtjänsten men verkligheten ser annorlunda ut än så den är mer att socialen stjälper familjer .
Blir rörd av dina fina ord dricker inte heller av precis samma anledning. Mina barn ska slippa det. Tråkigt att det alltid ska frågesättas och folk tror man är värsta torrbollen bara. Jag behöver inget ,är lika glad ändå
Anmäl så att pappan kan få hjälp ur sitt missbruk. Bara för att det finns människor som klarat sig trots missbrukande föräldrar betyder det inte att någon ska behöva ha en sån uppväxt.
Jag tänker på Åsa Lindeborgs bok om sin uppväxt Mig äger ingen, Det är ju på många vis ett bevis på att det gåt att överleva och att det går att växa upp och vända på trenden, som ni vet är ju Åsa väldigt duktig och högutbildad.
Det finns ju många exempel på människor det gått bra för som vuxit upp under helt absurda förhållanden, en annan man kan nämna är ju Kristian Lundberg från värnhem i Malmö.
Det enda jag kan tycka rent spontant är ju om det finns tecken på misshandel eller våld, då har man skyldighet att göra en orosanmälan till soc.
Jag håller med dig Claudia det finns ingen anledning till att dricka sig berusad i sina barns närvaro, ett glas vin till maten sen är det stopp för min del.
Mycket viktigt att vi vågar prata om detta och att vi blir berörda då det är vardag för så många människor i samhället.
Ps idag har jag fått många fler än en person att skratta så jag tror jag ska försöka utmana mig lite nu.
Tagga härlig fredag imorgon!!
Ds
Jag kunde inte läsa hela ditt inlägg, jag klarar inte av sånt, det är viktigt att ta upp men just jag klarar inte av att läsa sånt .. jag mår så dåligt för den pojken, mår så otroligt dåligt nu, att det knyter sig i magen, halsen, hela kroppen över tanken att det här inte är något du sett för länge sen, utan något du såg just nu. Det jag menar är att det inte är ett minne bara utan något pågående just nu. Och visst finns det ju många som har en sådan situation men att få läsa och höra om det är för svårt för mig. Vill gå dit nu, åka dit och göra något, rädda han, hjälpa han, hjälpa pappan att vakna upp.. men vem är jag, vad kan jag göra, vad kan vi göra? Jag kan bara rädda mina egna barn och vi gör samma sak. Vi dricker men aldrig framför dom, bara om vi har barnvakt men inte annars. Mins känslan och tanken och allt för tydligt, känslan av att se en person förändras, som du beskriver, lite mer kelsjuk eller lite gladare, men också lite mer annorlunda mot vad personen egentligen är.., en obehaglig känsla för ett barn. Det vill jag inte att dom ska behöva känna. Aldrig. Hoppas det blir så.
Ha en fin dag vackra