Det skrevs en artikel i Expressen för några dagar sedan som jag känner att jag måste lämna en liten reflektion på.
Vi skulle alltså inte fira fars dag för den här statistikens skull?
Jag har (precis som den här Manuela) inte inblick i alla familjer och hur det funkar, men bland dom vänner jag har där kvinnan är hemma mest med barnet så beror det på att 1) Hon vill! (vilket inte är konstigt…återkommer till det) 2) mannen tjänar bättre och dom känner att kvinnans lust att vara hemma med barnet plus den ekonomiska situationen gör att det blir mannen som jobbar och kvinnan som är hemma.
Jag kommer att ta så många mammadagar jag får, Manuel kommer att ta sina 3 månader när Chloe är lite äldre om jag inte får ett jobb som kräver min konstanta närvaro som en långfilm eller någon annan intensiv produktion. Och varför då? För att han tjänar mycket mer än mig? Nej. För att jag vill ha det så. Ja. Precis så är det. Jag har längtat efter barn, jag har burit henne i 9 månader i min kropp, jag har fått lite hängigare bröst, plattare rumpa och mjukare mage, jag har känt den värsta smärtan (och härligaste) som en människa kan bli utsatt för. Jag har under dessa 9 månader varit orolig, gråtit, skrattat, känt efter, haft krämpor, inte druckit vin och gör inte fortfarande…jag har rätt att bestämma hur länge jag vill vara ledig med mitt barn och jag har bestämt att ta alla dagar utom de 3 månaderna som per automatik går till pappan.
Men det här är vår familj, hur vi har gjort.
Det finns dåliga pappor. Absolut. Och dåliga mammor också. Men det är fler frånvarande pappor än mammor i världen. Men är inte det kanske genetiskt naturligt?
Vi kvinnor har burit våra barn sen dom var ett litet litet frö. Det är klart att vi har en annan koppling till vårt barn, iallafall på ett annat sätt.
Manuel är världens bästa pappa till Chloe, verkligen, något jag trodde såklart men ändå inte visste. Man kan aldrig veta förrän man står där. Men jag kan se en annan relation dom emellan, lika vacker min och hennes, lika villkorslös och underbar, men på ett annat sätt. Jag blir fysiskt illamående om jag är från Chloe för länge, är det någon som känner igen det? Det blir ju inte Manuel, han längtar ihjäl sig varje dag han är på väg på jobb, men han mår inte fysiskt dåligt. Men det är inte konstigt. Han har inte burit henne.
Det är klart att vi ska fira Fars Dag.
Jag vill fira Chloes pappa. Pappan till min dotter. Mannen som faktiskt drog ut henne. Mannen som tittar på henne med en villkorslös kärlek jag aldrig trodde var möjlig mellan dotter och pappa.
Mannen som jag vet alltid kommer att vilja Chloes absolut bästa. Mannen jag är så otroligt lycklig att jag har barn med. Mannen som är världens bästa och mest närvarande pappa.
Han ska firas!
Och jag ska vara mammaledig så länge jag vill utan någon lägger sig i!
★
Det här med farsdag och morsdag kan såra många barn som inte har föräldrar i livet, det är inte ovanligt att fröken på dagis/skolan säger att nu ska vi rita en teckning till farsdag/morsdag, vem ska de barnen rita till eller fira?
Själv ska jag tända ett ljus och minnas min underbara pappa.
Att varje familj ska få bestämma själva håller jag absolut med om. Inga politiker ska lägga sig i och allas situationer och förutsättningar ser annorlunda ut. Däremot tycker jag det är helt fel att som mamma anse sig har mer rätt att bestämma. Är man överens om att mamman tar all tid så fine. Men att ta det beslutet ensam och kanske gå emot min mans önskan om att också vara hemma med vårt gemensamma barn skulle aldrig falla mig in.
Tycker det är jättefint att ni har möjlighet att planera tiden med lilla Chloe som det passar er. Just möjligheten att kunna planera tiden hemma med bebis utan att behöva tänka på vem som tjänar vad är vad man borde sträva efter. Visst är det mest naturligt att som ammande mamma var hemma första tiden (inte alla som kan eller vill det), men bortsett från just den fysiska aspekten tycker jag det är lika naturligt med en hemmapappa som en hemmamamma. Allt är rätt och allt är upp till familjen. Jag tycker att ersättningen till den som är hemma inte bör beräknas på hans eller hennes lön utan utifrån familjens totala inkomst på något sätt. Dvs. ge alla föräldrar möjlighet att vara hemma utan behöva att behöva tänka på den ekonomiska biten.
Håller med dej! alla familjer har rätt att bestämma själva! Vi kör nästan samma här, jag tar alla dagar utom 4 månader, då pappan vill vara hemma. Lille V är 5 månader och jag har redan vart och jobbat heeela 2 dagar, jättejobbigt för själen men samtidigt skönt att få sakna, längta och sen höra från pappa vad dem gjort under dagen. det är även pappa som kör babysim och han älskar det, även om vi fått kommentarer om det.
Här ska också farsdag firas! Både pappa och farfar ska firas med tårta och paket .
Det är som om du läst mina tankar! Bra skrivit! Det är nästan som att vi familjer som väljer att mamma ska va hemma ska skämmas för att vi inte är jämställda?! Va fan! Vi gör det som funkar bäst för våran familj, det som gör att vi mår bra och får vår familj att vara lyckliga. Är inte lyckan viktigare än jämställdhet? Självklart är jämställdhet viktigt i samhället, vi är först och främst människor med lika värde. Det stör mig att det flesta av våra partier vill dela upp föräldradagarna så att man måste dela. Är inte det bästa att ge dagar till oss som familj som vi får göra hur vi vill med istället för att bestämma över våra liv och ge några till
mamma och några till pappa.
Och det är precis som att du läst mina tankar! Bra skrivet av både dig och Claudia!
Jag håller med till 100% att det är upp till varje familj att bestämma själv hur man vill dela upp föräldraledigheten och kan bli rent ut sagt förbannad när våra politiker försöker tvinga på oss deras generaliseringar av det som funkar bäst för samhället och ekonomin. Men barnets bästa då?
Med det sagt håller jag för den delen inte med dig om att jag har större rätt att vara hemma med min dotter än vad hennes pappa har. För mig är det en självklarhet att vi är jämställda i vårt föräldraskap. Inte i politiska mått (kunde som sagt inte bry mig mindre) utan i villkorslös kärlek. Därför vill jag att även min man ska få uppleva samma fantastiska samvaro med vår dotter som jag fått förmånen att göra sen hon kom, även om det såklart kommer att vara hjärtskärande att behöva vara ifrån henne om dagarna. Och jag vet att denna tid med henne är något han längtat/längtar efter minst lika mycket som jag! ❤️
Håller med! Framför allt anser jag att det bara finns ett rätt och fel och det är det som känns rätt och fel för ens egen familj.
Man kan inte applicera ett rätt på alla familjekonstellationer och individer, vi är ju så olika. Låt varje familj ta den diskussionen själva, och ”skaffar” man barn med någon som inte låter en vara delaktig i att bestämma vad som känns rätt och fel är man rätt dum!
Anser du Claudia, att det här är det som passar er, och din man håller med så är ju det helt fantastiskt! Nästa barn (om det blir fler) kanske ni känner tvärtom!
You go girl!!
Håller inte heller med. Jag som mamma har inte rätt att bestämma allt eller bara roffa åt mig alla dagar. Iaf inte om pappan också vill vara hemma. I vår familj är det självklart att vi är två föräldrar som TILLSAMMANS bestämmer hur vi tar hand om våra barn. Jag skaffade barn med en man jag älskar och som jag vill dela föräldraskapet med. Inte med en spermabank som bara skulle ge mig de barn jag längtade efter.
Idag slutar kvinnor tjäna lön. Resten av året jobbar vi gratis om man jämför med männens lön. En av orsakerna är att kvinnor är hemma mer med barnen. Vi blir mer oattraktiva hos AG och får sämre lön än männen som ofta är tillgängliga mer för jobbet än familjen. Men om man är nöjd med att det ser ut så i världen ska man ju stanna hemma länge med sitt barn. Och dem delen du skrev om att vara oskiljaktig med sitt barn är nog väldigt individuellt. Jag tyckte det var VÄLDIGT skönt att få pauser från mina barn då och då. Trots att bag burit dem båda nära mitt hjärta i 9 månader. Vad gäller Fars dag kan man väl göra som man vill. Det tycker jag är upp till varje familj.
Håller faktist med. Tänker lite i dem banorna själv. Plus att vår son ammas och vi skulle aldrig välja bort det för någon aorts ”rättvisetänk”. Min man är engagerad på andra sätt men majoriteten av föräldraledigheten tar jag, kändes bäst för oss båda☺
Här håller jag inte med dig. Inte att jag tycker du och din familj gör nåt fel, det är ju er familj och ni gör det som passar er bäst och så att alla är nöjda. Men själv har jag aldrig ansett mig ha större ”rätt” än min man att bestämma vem ska vara hemma med barnen och hur länge. Jag har burit dem ja, och bär nu på vår tredje, men det är vårt gemensamma beslut att bilda en familj och att vi vill bli föräldrar tillsammans. Det är vi båda som gjort våra barn och vi är två som längtat lika mycket, älskar dem lika mycket, oroar oss lika mycket, är lika viktiga personer i deras liv mm. Rent egoistiskt hade jag lätt kunnat vara hemma med barnen hur länge som helst, gärna längre än föräldradagarna räcker om vi haft råd med det. Den mysigaste tiden i livet helt klart. Men min man sa redan i början av graviditeten med första barnet att han såg det som en självklarhet att vi båda skulle vara föräldralediga och att han längtade massor efter det. Och jag kan inte se en enda anledning till att jag skulle ha rätt att neka honom det. Det är ju hans barn lika mycket. Så även om jag gärna varit hemma längre än de 12 månader vardera som jag tog med barnen (och även kommer ta när trean kommer) så är jag jätteglad att ha en man som älskar att vara föräldraledig lika mycket som jag. Idag är dem 9 och 7 år och har en jättenära relation med oss båda, vi är lika självklara tryggheter för dem och har varit det från början.
Sen håller jag självklart med om att fars dag ska firas likaväl som mors dag.