Jag tänker mycket på regler och restriktioner, på rutiner och letting go.
Igår hade jag nämligen en sån kväll som fick mig att tänka, jag hade en liten minime här hemma som inte ville sova, hon visade inga som helst tecken på at vara trött, hon sov en kvart vid 21 sen ville hon vara vaken. Hon kröp omkring på golvet, tittade i hennes vadderade böcker, höll mig sällskap när jag bäddade rent i sängen och ja, hon ville inte sova.
Jag la mig ner med henne i soffan några gånger, det är där hon brukar somna, men hon ville inte snutteamma och inte ha nappen och jag kände en mindre stress krypa sig på…allt jag skulle göra, tvätta, fixa i köket, kanske jobba lite vid datorn, inget skulle jag ju hinna nu, men somna då lilla du…somna bara lite…nej, ett supersmile fick jag och ett litet huvud som tittade sig nyfiket omkring.
Jag programmerade snabbt om min hjärna…ok, då, då få du väl vara med på mina uppdrag, det är klart att det är så vi gör, vi struntar i att sova, du hänger med mig! Och genast så försvann all stress, all onödig stress som jag byggde upp inom mig under en timme bara försvann när jag tänkte om.
Jag gillade inte att sova när jag var liten, jag var inte rädd för att somna eller så men jag tyckte helt enkelt att det var roligare att vara vaken. Jag tror Chloe är likadan. Och gör det något? Om hon somnar vid 01.00 och sover till 10.00 så är väl det jättebra? Eller? Måste barn sova vissa tider. Tänk om jag bara struntar i ”vanliga” tider och kör som vi vill. Det måste väl gå? Så länge det funkar för oss?
Jag har något svagt minne av glädjen när min mamma sa, ok, du får vara uppe till tolv. Tolv! Jag minns att jag blev alldeles pirrig och glad och det kändes som jag fick en bit happy life rakt ner i fickan.
Så jag funderar på att köra på något liknande. Chloe får vara vaken om hon vill. Jag vill inte tvinga henne att somna. Varför kämpa med att natta i en timme en viss tid med en bebis som inte vill sova just då om bebis ändå sammanlagt får sina sovtimmar?
Vad tycker ni? Hur gör ni?
Åh vilket bra ämne! Har alltid funderat hur det funkar i olika familjer. De som har 2-timmarsläggningar varje kväll, är de barnen verkligen trötta eller hat föräldrarna bestämt att de SKA dova typ 19?? Vi har samsovning med varsin unge, och nu lägger vi oss typ 21 allihopa, funkar asbra, tycker det är lite bökigt att typ kämpa en timma vid 19 å sen upp igen å försöka va social till 22, då hänger jag hellre hela gänget till vi blir trötta 🙂
Jag med! Jag orkar inte och vill inte lägga tid på att natta. Oftast somnar hon innan oss men gör hon inte det så är det också mysigt:).
Jag/vi tror inte det spelar någon roll när de sover om de får sova de timmar de behöver. Man märker ju på barnet om det verkar utvilat, orkar med dagarna, äter och mår bra. Vi har inget behov av egentid utan njuter av att dela livet med ungarna, än så länge i alla fall. Inget ont om dem som väljer annorlunda, givetvis. Sen när de börjar skolan blir det ju annorlunda, då behöver de i säng för att orka upp. Tror man ska lyssna på barnet och sig själv. Behöver man ledig tid på kvällen tror jag det är bäst även för barnet att man inför tidiga sovvanor för de små. Föräldrar som orkar är bättre för ungarna också, och många har behov av att få kvällarna lediga. Vi är alla olika och har rätt att vara så.
Tror barnen skapar sina egna rutiner när de är små, våra tjejer fick vara uppe med oss om de orkade, man märker ju snabbt om barnen är trötta, de blir gnälliga och kan även bli uppspelta eftersom övertröttheten tar överhand. Sen när det var dags för dagis/skola är det viktigt med rutiner och klara gränser för vad som gäller, det mår barnen bättre av. De vet vad som gäller och då blir det inga konflikter. Sen det här med egen tid efter barnen somnat kan man ju diskutera i oändlighet, egen tid hit och dit. Mer barn tid säger jag som nu sitter ensam med sambon när barnen blivit tonåringar. Den där egen tiden kommer, jag lovar! Trevlig helg
Har en sån otrolig liten tröttmössa här hemma. Vill helst ligga i sängen vid 18-18.30 annars blir han ledsen. Önskar han ville vara uppe liiite längre. Svårt om vi är bortbjuden på middag och den lilla gråter av trötthet oavbrutet efter 18.30 utan att kunna somna i tex min famn.
Kör på vad som passar er bäst d gjorde vi! Min bebis va en riktig nattuggla precis som jag och min sambo. Vi Tackar inte nej till att sova lite längre på morgonen 😉 nu är min dotter 3 då krävs mer rutiner pga förskolan osv 🙂 kram. Chloe e så himla fin! Fint namn också.
Alla gör som de vill (så klart), men vi tycker vuxentiden eftet barnet har somnat är viktig för oss.
Vi diskuterade just detta med våran bvc grupp, innan bebisarna kom. Och det svaret vi fick är att små barn (under 1år) har inga rutiner som vi vuxna. Dem sover när dem är trötta och äter när dem är hungriga. Sen givetvis har dem ju en form av mönster som man kan följa. Min son vill gärna sova ca 2 timmar efter vi gått upp på morgonen( runt 10) , fast på tisdagar när det är sångstund mellan 10-12 är han vaken!
Så låt henne göra som hon vill så blir det trevligare för er båda
( så tänker jag iaf)
Jag har fasta tider åt min kille på 10 månader. Men det är för att då sover han bättre på natten. Jag vill gärna sova när sambon går och lägger sig istället för att sonen ska vara vaken då. Tycker man ska göra det som passar bäst för familjen 🙂