1. Föda barn
Japp, nu är det gjort. Jag har gjort det där som jag i hela mitt liv haft som en sån där tanke att hur i h-vete klarar man det? Hur är det ens fysiskt möjligt? Kvinnorna som har gått igenom det är ju övernaturligt galna och inte kloka på något sätt. Går det? På riktigt, hur har min mamma kunnat göra det 4 gånger!?
Så har mina tankar gått. Jag har tänkt barn…jaha, ja, det vill man väl ha någon gång men föda fram det? Där har jag slutat tänka.
Men nu har jag gjort det. Jag har gått igenom det där som jag tidigare lite omedvetet delade upp kvinnor i förut, dom som hade och dom som inte hade. Inte att någon är bättre än den andra men att en grupp av de två hade känt på riktig jävla smärta. Och det har jag med. nu. Och det var helt underbart. Samtidigt som jag är så glad att det är gjort. Iallafall första gången…hoppas nog på att det blir en andra också:),
2.
Ta körkort.
Jag hade lite samma känsla inför att skaffa körkort som att föda barn, haha, eller ja inte riktigt men också dom där tankarna…hur gör man?
Och jag minns att jag tänkte, hur är det möjligt att man ska kunna sätta sig själv i en bil, köra ut på en väg där det kör en massa andra bilar och liksom överleva det? Jag tyckte att det var en galen grej och läskigt. Sen när jag väl började övningsköra så tyckte jag att det var så sjukt tråkig. Jag hatade körlektionerna och tyckte bara att det var sinnessjukt dyrt, vilket det förmodligen fortfarande är. Jag missade en uppkörning och efter det tog jag paus, sen fick jag det äntligen när jag var 21 år efter en intensivkurs i Ljusdal. Otroligt skönt! Och än idag när jag ser människor som övningskör så känner jag en glädje och lättnad inombords. Jag gjorde det!
3.
Flytta till en annan stad.
När jag sa till folk för 3 år sedan att jag skulle flytta från Stockholm till Malmö så tittade en del på mig som om jag var sjuk, haha, de flesta hade väldigt svårt att förstå hur man kunde flytta får stora staden till den lite mindre stora staden. Jag brydde mig inte så mycket om det, vilket var tur för hade jag lyssnat på vad folk tyckte och tänkte så hade jag aldrig flyttat och fått uppleva alla positiva saker med att byta stad. Det har varit en jättehäftig upplevelse för mig, att göra något bara för mig. Självklart har jag saknat familj och vänner ibland men i och med att jag alltid jobbat mycket i Stockholm så träffar jag dom mycket ändå. Men vad som har varit häftigt är att jag har hittat nya vänner, nya sätt att möta folk på. Jag har utvecklats jättemycket i och med att jag flyttade och jag har verkligen fått upptäcka vem jag är utan allt brus av gammal historia och invanda mönster.
Nu delar vi ju livet mellan Stockholm och Malmö igen men fortfarande är det något speciellt att ha en stad som man själv har valt. En flytt som var ett eget beslut. Jag blev väldigt stärkt av det.
Har ni 3 livsavgörande händelser som ni kan komma på? Vore jättekul att höra!
Lite samms här. Att föda barn toppar listan för mig. Och att vänta med att skaffa barn var också avgörande för mig. Ville ha barn tidigare men var rädd för att föda så sköt upp på det. Nu är sonen 4 månader och det är fantastiskt roligt! Men är även glad att jag fick 4 år med min man innan bebisen kom, vi hann uppleva mycket tillsammans.
Flytta från Stockholm till Malmö var ett av de stora stegen jag tagit, Samt föda barn, både 1 och 2 var lika häftiga olika upplevelser..
Ska övervinna min rädsla så har jag ett körkort sedan.
Kul att se dina bilder från kungsparken/slottsparken.. Går där själv varje dag.. Underbart att vara föräldraledig denna årstid 🙂
Rolig och intressant lista! Tror alla har minst en livsavgörande händelse i att liv. Jag har nog ganska många tror jag men här är tre jag kommer på:
1. Föda barn. Såklart. Har man gjort det så vet man, det är så självklart att det förändrar livet och är, enligt mig, det häftigaste jag varit med om!
2. Springa marathon. Har alltid gillat löpning och sprungit många lopp och älskar stämningen. Men marathon var en oas som ansågs ouppnåelig. Och ja, det var jobbigare och mer smärtsamt än jag anat men SÅ kul och man känner sig så stolt efteråt.
3. Vidareutbilda mig. Efter några år som sjuksköterska kände jag mig helt säker på att det var barn jag ville jobba med. Så då gick jag den ettåriga vidareutbildningen till barnsjuksköterska. Det känns härligt att specialiserad inom ett område och kul att ha hittat hem jobbmässigt.
Vet inte riktigt vad jag har. .. Av dina 3 har jag 1 kvar och det är körkort. . Det skrämmer mig. Köra själv, komma ihåg alla regler, även om jag skulle bli en bra förare så kan ju andra dårar krocka med mig! Med två barn känner jag mer och mer att jag Måste ju skaffa. Men jag vet inte hur jag ska övervinna min rädsla?…
1. Föda barn! Jag var ”bara” 20 år och hade inte några direkta funderingar på själva förlossningen, men vilken upplevelse… Sen har jag gjort det 3 gånger till och första gången var för 15 år sedan. Ett uttjatat tips men ta vara på tiden den går så ofantligt fort!
2. Bryta upp ett tufft förhållande med två små barn, för att sen träffa en otrolig ung kille och flytta 25 mil från allt..
3. Ta steget och göra något med mitt liv ”förutom” att vara mamma. När sista barnet var fött och jag visste att jag inte skulle gå igenom någon mer graviditet och förlossning, så bestämde jag mig för att jag skulle bli barnmorska. Jag är inte där ännu, men efter att läst upp betygen på folkhögskola och sökt in till universitetet, så kom jag in på sjuksköterskeprogrammet. Jag trodde inte det var möjligt för lilla mig som hatar att plugga och är en praktisk människa ut i fingertopparna att överhuvudtaget ta mig så lång. Idag har jag tagit 1 termins paus, men jag har två terminer kvar tills jag är sjuksköterska på riktigt. Om allt går som det ska så är jag nästan färdig utbildad sjuksköterska med 180 HP i bagaget…
Otroligt fin kille ska det stå 🙂