Första punkten på min att göra lista idag är att anmäla Chloe till förskola.
Jag tog på mig den här uppgiften för över en månad sedan men det har liksom inte blivit gjort…varje gång jag har satt mig för att ta tag i det så har jag hittat 1000 andra saker som jag måste göra istället.
Jag har drabbats av förskoleångest. Jag vill inte. I hela min kropp känns det jättekonstigt nu när jag ser dom utskrivna lapparna som ligger här bredvid datorn redo att fyllas i.
Ska jag gå och lämna Chloe till andra människor utan att få stanna och vara med henne?
Hur ska detta gå till?
Nu har vi bestämt att Chloe inte ska börja förrän hon är 2 år, jag tycker att det känns som en bra ålder, då kan hon gå, förhoppningsvis göra sig förstådd på ett bra sätt och framförallt kunna förmedla till mig om något är fel. Sen är det ju såklart en lyx att vi har möjligheten. Med våra jobb så kan vi alltid pussla ihop det med hjälp av familj och vänner, vi har ett val som inte alla har och det är ju lyxigt.
Åh, vad jag tycker att det här är jobbigt, men jag VET ju att det är för hennes bästa såklart, ja, jag vet och det är klart att hon ska gå i förskola, inget snack, för hennes skull, och vår också kanske bara att jag har så svårt att se det nu…
Jag behöver er här! Hur tänkte/tänker ni kring det här med förskola? När började era barn? För och nackdelar med att dom började då? Var det jobbigt för er i början när ni lämnade?
Ok, jag gör en kopp kaffe nu och sen får jag fylla i dom här lapparna…det är bara att göra det.
Åh! Passa på och njuta! När skolan börjar får man knappt ta ledigt för en utlandsresa och ska man ha dem med till Grekland en vecka ska de ha med sig läxor! Så njut av er tös och tiden tillsammans! Nu, när jag tar en föräldradagar med min lilla måste stortjejen gå på skolan! Men då hämtar vi direkt efter skolan och tar en mysfika på stan, åker till lekparken eller åker och klappar hästarna utanför stan! Det gäller som sagt att ta tillvara på tiden! Snart är dom ju stora för bövelen! Kram på er!
Jag tyckte det var jobbigt att skola in min femåring nu i höst! Har känt precis som du ända sedan han föddes och kunde inte veta då att han skulle få vara hemma tills nu. Magkänslan måste få bestämma – inte politikerna! Det är trots allt jag, och inte de, som ansvarar för mina handlingar. Gott samvete är nåt av det bästa att kunna ge sig själv. Hemma har jag mina små, en tio-månaders och en treåring. De ska få vara hemma till minst 5 år.
Gud vad underbart att kunna vara hemma så länge! Finns ju inget bättre än att spendera dagarna med sina barn, även om det är intensivt ibland 🙂
Vårat första barn började på förskolan när han fyllt tre år. Jag fick fram till dess försvara i stort sett varje gång jag träffade andra föräldrar VARFÖR han inte gick på förskola. Jag tvekade många gånger om vi gjorde fel som valde att vara hemma med honom. Anledningen är INTE att jag tycker förskola är en dålig verksamhet, utan tvärtom, helt underbar verksamhet där barn får lära sig anpassa sig grupp plus mycket mer. Vi har haft möjlighet att vänta med förskola, Tack vare familj och att vi båda jobbat mindre. Vi är dessutom två aktiva föräldrar & våra barn är med på det mesta vi gör, & vi på det dom gör, & jag har aldrig känt att dom varit understimulerade.
Jag är just nu föräldrarledig med den äldste sonen (som fyra år) småsyskon som är 1 år 8 månader & den minsta på 4 månader, dom kommer också att börja när dom båda är tre år. Nu i efterhand så är jag glad över att vi haft möjlighet att vänta & att vi gjorde de det som känns bäst för oss och våra barn! Det har dessutom inte varit några problem alls för våran Son på förskolan att anpassa sig vid tre årstider, tvärtom, vi har fått väldigt bra feedback från förskolans pedagoger, allt har gått klockrent & det har känts så skönt att kunna ha en dialog när det gäller varför man är på förskolan osv.
Våra närmsta kompisar har haft sina barn på förskolan sen ca 18 månader och det är ingen skillnad på våra barn, det finns inget rätt eller fel, utan varje familj gör det som funkar bäst efter sina förutsättningar! Kram till er alla!
Min pojke började när han var 2 år och en månad. Det var jättejobbigt i början eftersom han var ledsen när jag gick. Nu har det gått en månad och han är ivrig att springa in på morgonen, glad och nyfiken. Våra förskolelärare är jätteduktiga och mycket förtroendeingivande, jag vet att min pojke har någon som finns där för honom om han blir ledsen eller behöver närhet. Det känns viktigt för mig att han har den tryggheten och får möjlighet att bygga upp den med andra vuxna och en barngrupp, hela skolsystemet bygger ju på att fungera och lära i grupp. Det känns bra att kunna ge honom möjlighet att uppleva det i det trygga sammanhang som småbarnsavdelningen med 13 barn och 3 pedagoger är.
På vår förskola filmar de sin verksamhet mycket och det är både roligt och en stor trygghet för mig som förälder att få ta del av. Jag får höra och se hur min pojke leker och skrattar och deltar i aktiviteter, viktigt för en mamma som annars har en klump i magen och en rädsla för att ens lilla älskling sitter och gråter i ett hörn alldeles ensam i stora världen, så som vi mammor gärna inbillar oss.
Jag rekommenderar absolut att börja på en småbarnsavdelning, dvs innan tre års ålder, eftersom det är ett mer pedagogtätt sammanhang med mycket fokus på glädje, trygghet och rutiner. Sen vill jag bara tipsa om att det kan vara bra att tänka på att längre dagar är okej när barnen är så små att de sover ett par timmar på dagen, då orkar de med att gå en bit in på eftermiddagen. I övergångsfasen mellan att sova middag och att sluta med det kan det dock vara bra att korta dagarna eftersom barnet kommer att bli mycket tröttare då. Lycka till med förskolan!
Det varierar nog på förskolor. Min son började först som femåring och där är alla åldrar tillsammans, 26 barn med 5 pedagoger.
Under tre år finns det massor med forskning som pekar på att det är bättre för barnen att hänga med sina föräldrar. Än mer när det är fler än åtta barn i gruppen, vilket är brukligt i Sverige men tex lagkrav i olika delstater i USA, baserat på vetenskapliga undersökningar hos barn. Förr var vi fattigare men hade ändå råd med en hemmavid. Det är inte lyxliv att leva på en lön. Det går. Måste bara bli bättre på att prioritera sin inkomst. Lycka till med ert val! Låt inte regeringen och normen påverka er vilja.
Min förskoleångest blev bara värre och värre. Den försvann först när jag tog beslutet att inte lämna mitt barn på dagis. Nu tar vi ett år i taget och jag vill vara hemma länge.
Har aldrig varit så harmonisk och mått så bra, är tacksam varje dag att jag kan och att jag väljer att vara med mitt barn.
Dessutom har vi lärt känna många nya vänner som också är hemmaföräldrar och som vi umgås med på dagarna. Jättekul!
Man vill ju vara så mycket som möjligt med sina barn.
Lycka till med att hitta ditt eget sätt!
Vi har barnen hemma tills förskoleklass, dvs tills de är ca 6 år. Det har fungerat ypperligt för vår familj. Som någon skrivit ovan, barn behöver inte förskola för att utvecklas normalt 🙂 det finns massa andra ställen att ha sociala sammanhang på.
Mitt tips är att följa ditt hjärta. Barnen är små en så förtvivlat kort tid. Vips så är det skolplikt som gäller och då har man inget val längre.
Jag och min man delar på tiden hemma och jag brukar säga till de som undrar hur vi får ihop det ekonomiskt att ”man blir absolut inte rik, men väldigt rik på kärlek”
jag hade en sådan fruktansvärd ångest inför förskolestarten som närmade sig runt året för att ”alla andra gjorde ju så”. Kände i hela hjärtat att det bara va så fel!! Så jag började se över mina valmöjligheter och hittade vårdnadsbidraget <3 Så otroligt bra så det finns inte och så otroligt korkat av politiker som vill ha bort det 🙁 Lowe är nu över 2,5 år och har inte gått en dag på förskola. Nu har vi även lillebror på 6 månader och de kommer vara hemna till lillebror är minst 3 år och gärna hela vägen fram tills de börjar skolan 🙂 Vi "väljer bort" mycket i vardagen men vi väljer istället våra barn och det kan inga pengar i världen mäta sig med! Allt det som ofta rabblas upp som orsaker till att barn behöver förskola, det gör vi hemma/på öf/med andra hemmabarn/skogen osv osv. Mina barn hänger med ute i "riktiga" livet och får därifrån stor social kompetens och stimulans. Våga lita till dig själv Claudia och dina egna känslor kring detta så kommer det bli superbra för er 🙂 Kram!
Ta tillvara på småbarnsåren är mitt råd till dig!
De går alldeles för fort och du får aldrig tillbaka den fina tiden
Jag har mina hemma till 6-års och det är det bästa valet jag tagit i hela mitt liv !
Min yngsta börjar nästa höst och jag är så glad att jag stod emot all hets och alla tråkningar
Folk verkar inte förstå att man KAN vara hemma med sina barn utan tror att de behöver förskola för att utvecklas och få vänner?
Vi har aldrig varit så sociala och hittat på så mycket kul som under dessa år med barnen
Alltifrån badhuset,lekträffar,familjegrupp,studiebesök till att ha tid att träffa nära och kära.
Den dagen skolplikten träder in finns det bara helger och lov att verkligen kunna vara med varandra.
Vi hade som mål att barnen skulle vara hemma till 3år men sen var allt så underbart och kul så vi förlängde det! Har turats om och jobbat i skift.
Man kommer aldrig nånsin ångra att man la sin tid på barnen!
Däremot ångrar man sig om man inte gör det
Följ ditt mammahjärtat
Vad kul att höra att ni väntar med förskola, helt rätt!
Håller med dig Cajsa!! Är också förskollärare och skulle aldrig lämna mitt barn på förskola om jag inte var tvungen.
Varken jag eller min sambo är höginkomsttagare(ca25.000kr/mån), men vi arbetar båda deltid för att barnen ska slippa förskola. Och att lämna syskon på förskola finns inte på världskartan, vi ser det som ett privilegium att få umgås med våra barn.
Låt dig inne luras av att ditt barn kommer att blir osocial, tänk alla generationer före dig, de har väl inte gått på förskola. Läs på om stress bland barn, anknytning och försök hitta en omfattande studie om hur barn faktiskt mår i förskola.
Lycka till.
Hej!
Fint att du känner in ditt barn och dig själv, så att ni mår bra i detta med förskolestart. 🙂
Själv har vi ställt våra två små i kö först till förskoleklass, 6 års alltså. Känns jättebra! Jag är utbildad barnskötare och planerar att ha en pedagogisk och varm tillvaro hemma om dagarna. Sen har barnen varandra och har även kompisar och släkt som vi träffar. 🙂 Barn behöver inte stora barngrupper, det kommer tids nog i skolan. Däremot behöver de närhet och föräldrars värme, och frihet och support i att utvecklas och testa sig fram i livet, tänker jag. Behöver inte vara så komplicerat. De flesta föräldrar har kapaciteten! 🙂 <3
Ah, befriande att läsa. Känns nästan lite busigt…att gå emot ”alla” så, men jag är sugen. Ja, vadå, det är inget tvång. Ha! Jag gör nog som du:). Kram!
Vi provade att ha vår son på förskola när han var ca 1,5 år. Men det var inte rätt. Han grät så fort vi satte honom i bilen och var alldeles otröstlig när vi lämnade honom. Så vi tog honom ur förskolan igen. Är jätteglad att vi har den möjligheten! Nu är han 3,5 år och går nu 3 dagar i veckan ca 5 timmar/dag och stortrivs! Så det blir nog en sen start för lillasyster också. Alla barn är ju dock olika och jag tror att varje förälder känner sitt barns behov bäst. Vi valde att fullständigt ignorera dem som påstod att det var synd om vår son som inte fick gå på förskola.
Det är klart att du ska vara hemma om du har ekonomi för det. Små barn behöver inte förskola. Passa på att njut och gör roliga saker tillsammans, gå till badhuset, gå ut i skogen och titta på löven och en massa andra saker som inte kommer hinnas/orkas med i vardagen sen.
Tack Ida!
Ja, nu efter alla fina inlägg och kloka ord här så blir det kanske till och med längre än 2 år:). Kram!
Oj ja det är ett stort steg i era liv och ett oundvikligt!!! Det va så jobbigt-”Va!!! Ska någon vilt främmande människa ta hand om mitt barn?? Vad händer om ingen förstår honom/henne? Vem tröstar vid gråt?? m.m. Finns ett ord och det stavas ÅNGEST!!!!! Men så bra det har blivit!!!! Första barnet skolades in vid 1.5 års ålder och det va väldigt jobbigt i början så tänkte då att andra barnet skulle skolas in vid 1 års ålder och det gick mycket bättre(behöver såklart inte bero på åldern) utan säkert trygghet från syrran. Tredje barnet började strax efter 1 och det va jobbigt i början men nu funkar det:). Det kommer att gå galant:))
Klart det kommer:) (tack för support:)), det är ju ett tag kvar så jag kommer nog att hinna vänja mig vid tanken också. Kram!
Åh, vad jag känner igen mig i din förskoleångest! 🙂 Vi hade också bestämt att våran lilla kille skulle börja förskolan när han fyllde två. Men när det började närma sig hade jag sådan ångest och kunde knappt tänka på annat än hur fel det kändes i hela mig att andra skulle vara med honom på dagarna. Det slutade med att vi förlängde tiden hemma m.h.a. vårdnadsbidrag, ett halvår först och sen ett till. Nu har vi just idag fått plats på förskola för honom, han ska börja när han blir tre, efter jul. För egen del känner jag att det är det bästa jag gjort att vara hemma med honom den här tiden, har aldrig varit så lycklig och kännt mig så ”hel”! Och för hans del, så ser jag hur trygg, social och glad han är, och jag har haft så mycket tid med honom så han är långt framme när det gäller ex. prat, bokstäver och siffror. (Om man nu oroar sig för sådant. Jag tänker ändå att största vinsten för oss är en lugn start på livet, en fin relation för oss, ett lugnare småbarnsfamiljeliv och en trygghetsinvestering för vår son.) Oj, nu blev det långt! 🙂 Vill också påpeka att nu har jag inte alls samma ångest inför förskolestarten. Visst kommer det bli en omställning och jag kommer att sakna honom hemskt mycket, men jag känner mig också mycket säkrare på att han nu kommer ha mer glädje av leken och aktiviteterna på förskolan, än för ett år sedan. Slutligen: följ ert hjärta! 🙂
Tack Tabita! Älskar att höra folk som är så engagerade i sina barn. All kärlek till er:)!
E det i malmö eller sth ni kommer ha henne på fsk?
Vi vet ju dessvärre inte än…haha, vi har ju inte riktigt bestämt oss än. Men vi har skickat in till en i Stockholm och en i Malmö. Tror att det är svårast i Stockholm så där är det bra att vara i god tid. Kram!
Det e väldig svårt i malmö med och speciellt i det område jag tror ni tillhör….Jobbar själv på fsk i malmö o ett tips är att sätta upp henne från 1 Agusti då är det lättast att få plats och gör det nu.
Kolla även upp de privata fsk som finns…Jobbar kommunalt men har min dotter på privat
Mvh Therese
Ok. Tack för tips:).
Mina barn är hemma med mig, 5 år, 3 år och 1 år gamla. Vi är låginkomstagare , men lever mycket sparsamt och är så lyckliga vi bara kan va över vårt beslut. De träffar kompisar, åker runt på öppna förskolor, går på biblioteket , övar alfabetet och siffror , lär sig engelska och är med mig i köket med bak-och matlagning. Går på egna aktiviteter och är väldigt sociala. Vill inte för något i världen byta den tid jag nu har med barnen.
Åh, så mycket kärlek! Love it!
Vår stora tjej började när hon var 20 månader och då var hon verkligen redo. När hon var så där ytte pyttipanna kunde jag aldrig tänka mig att lämna bort henne men när hon började bli större så märkte jag mer och mer att hon behövde mer än bara mamma och några få kompisar från mammagruppen. Till slut stod hon utanför sin förskola ich grät och ville in till de andra barnen som hade så kul på gården, så kändes det helt plötsligt väldigt bra att hon skulle få komma dit och leka med kompisar! Första veckan var det jättejobbigt att lämna henne men hon blev glad igen bara någon minut efter jag gått. Vecka två sprang hon rakt in, vinkade hejdå till mig och sedan dess är det så. Hon fullkomligt älskar det och blir så glad när hon ser sina fantastiska pedagoger och kompisar. Ich så mycket som hon lär sig! Nya ord varje dag, hon sjunger och klär på sig kläder själv. Det är så roligt att se! 🙂
Ett tydligt bevis på att man ska känna efter när barnen är redo. Underbart ju!
Moa började när hon var 16 månader. Hade gärna varit hemma längre, men dagarna räckte inte. Men det var inga som helst problem att varken skola in eller lämna henne. Jag tror att hon har gråtit en handfull gånger när jag har lämnat henne, på ett helt år.
Att ni har möjligheten att vara hemma med Chloe tills hon är 2 år tycker jag är toppen! Jag har jobbat inom förskolan i många år och har sett barn i alla åldrar inskolas. En tvååring har mycket mer språk än en ettåring, och det går att prata med dem på ett helt annat sätt.
Ett barn ”behöver” inte förskolan, man kan stimulera dem och ordna kompisar på annat sätt. Däremot kommer troligen de flesta som gått på samma avdelning på förskolan sen hamna i samma klass i skolan, och på så vis ha ett litet ”försprång” med kompisar jämfört med dem som inte gått på förskola.
Det kommer att bli minst 2 år…kanske 3 🙂
jag har haft min äldsta hemma tills han blev drygt 3,5 och har min yngsta hemma nu tills han blir 3 år för då ska jag börja jobba. Vi har haft turen att bo i en kommun som har vårdnadsbidrag så därför har vi lyckats leva snålt och va hemma länge med barnen vilket känns underbart att ha fått den tiden med mina barn!
Jag förstår er, det är ju så underbart!
vår äldsta började på fsk när han var 1 år och 11 månader. Våra dagar räckte till det, för lillebror föddes innan jag hade hunnit gå tillbaka till jobbet, så stora var hemma över sommaren på lillebrors dagar. Det var precis lagom för honom att börja. Vi smygstartade med öppna förskolan för att vänja honom med lite ”stimmigare” miljö och vi har varit noga med att ha andra barn/barnfamiljer nära. Storebror gick 15/h per vecka första året ( tis-tor, 08.30-13.13, det är det som erbjuds i vår kommun) när jag var föräldraledig med lillebror. Det var toppen! Vi åt frukost hemma och sen iväg och leka lite, lära sig äta tillsammans med andra och sova middag borta. Nu har lillebror börjat fsk och han var 1 år och 3 månader och nu går de fulldagar båda, ekonomin tillät inget annat. Fungerar super! De älskar att vara där. De går från 07.15-16:15 vissa dagar och när jag bara har en lektion går de 11.15-14.00. De går på en liten förskola med två avdelningar (samma avdelning) det är åldersintegrerat på förskolan vilket jag tycker är en självklarhet. Olika åldrar som lär sig ta hänsyn till varandra. Hus oss på vår avdelning är det 3 heltidstjänster så barnen har 3 vuxna att lära känna, tryggt och bra. Andra avdelningen har något fler (deltidare) det är öppet mellan avdelningarna så barnen får leka med varandra. (Även äta på andra ibland om plats finns)
Det är inte för barnets bästa som du skall lämna henne på förskolan. Har ni möjlighet att vara hemma längre så var det! Missförstå mig rätt, jag är förskollärare och Sverige har en av de bästa förskolorna i världen. Men jag och många med mig tror på att det är Ni föräldrar som är barnets bästa och har manmöjlighet att vara hemma länge så utnyttja den möjligheten. På förskolan är man 3 pedagoger på 15-25 barnberoende på ålder och var i Sverige man bor. Hemma är du 1 vuxen med ditt barn. Självklart skall man lämna till förskolan när och om man inte har möjligheten att stanna hemma. Vi har världens bästa jobb 🙂 att få arbeta med era barn när ni inte har möjlighet. Jag har själv varit tvungen att sätta mina i fsk vid 16 månader men då har jag valt att jobba 60% för att få en lugn start det första förskola året :). Lycka till med ansökningen!
Tack Cajsa! Men när anser du att dom bör börja då?
Jag håller verkligen inte med dig och har själv arbetat inom barnomsorgen.
Jag har sett många barn, med engagerade föräldrar, som vuxit både socialt, motoriskt och på de flesta plan efter en förskolestart.
Många barn älskar att vara hemma OCH älskar att vara på förskolan och träffa sina kompisar, måla, leka och pyssla och ha ett större utbud av roliga saker än vad man är van vid hemma.
Jag tror att det är viktigt att man väljer en förskola som man tror passar sina barn.
Vi var 3 pedagoger på 20 barn och de är inga vildar även om barnen i bland är busiga men det var inga som helst problem och vi hade gott om tid att engagera oss, läsa böcker, pyssla, spela spel, och ha full koll på barnen när vi gick i skogen.
Att säga att det är si eller så när man inte känner ett barn är dumheter i mina öron. Ett barn kan trivas mycket mycket bra och uppskatta förskolan jättemycket. Har man ett väldigt aktivt barn, eller ett barn som gillar människor så är det ju väldigt snällt att se att ens barn får spendera dagarna med människor som enbart har fokus på barn, deras utveckling och hittar på roliga saker.
Jag tror att ett barn växer som människa om de får utvecklas till en egen liten person utan mamma och pappa ibland, på samma sätt som vuxna kvinnor, till exempel, behöver röra sig från man och barn och hitta eget eget socialt umgänge. Man måste ge möjlighet att utveckla sig.
Att välja en bra förskola är A och O och man får prova sig fram, men att hålla ett barn hemma tills skolstart är inte alltid det bästa för ett barn.
Alla barn är olika och man får se till varje individ, oavsett ålder.
Håller med Cajsa! Jobbar också inom förskola och dem bäst lämpade att ta hand om sina barn är givetvis föräldrarna!
Har en liten på 4,5 månad och får ont i magen av tanken på att lämna henne! Vill helst inte tidigare än sommaren efter hon fyllt två. Då kan hon förhoppningsvis göra sig förstådd på ett okej sätt. Vilket för mig är viktigt. I allt detta ska vi inte glömma att förskolan kommit till för att barnen ska ha någonstans att vara när föräldrarna arbetar, inte för att utveckla barn ”normalt”. Pedagogik i all ära men det är ju en efterkonstruktion. Sen att det finns massor med positiva sidor av förskola det finns det, och att det är fantastiskt att den finns-ja absolut. Men Sverige har drabbats av någon form av ”dåligt föräldrarsjälvförtroende” man tror att någon annan är bättre för ens barn. Allt man gör på fsk kan man givetvis göra hemma. Och sociala relationer kan man bygga ändå- så klart. Annars kan man undra hur det blev folk av folk innan ”alla” gick på förskola ( säg innan 70-talet tex)
Håller inte med Ella här alls. Men jag anser inte heller att vuxna kvinnor behöver komma ifrån man och barn. Jag tror att ”vuxna kvinnor” gör precis det dem vill- utan att vara bundna till hemmet!
Gör precis så som ni vill och ge blanka f i vad andra tycker!
Kram kram
Word Sister! ❤️
Självklart ska man se till individen, alltid.
Jag håller med dig till fullo. Ja är lärare/förskolelärare och har precis skolat in min femåring på tio h för första gången. Treåringen har jag hemma tillsammans med min åttamånaders. Har ni möjlighet så var med era barn. När skolplikten börjar finns ingen valmöjlighet längre. Före tre års ålder behöver barnen bara sina föräldrar! Att välja tid för barnen ångrar ni aldrig. Följ magkänslan, den brukar stämma ☺
Ja, efter alla fina ord här lutar det mer och mer åt tre år. Jag känner mig lättad:)!
Mina tjejer har varit runt 1 1/2 år, dock inte på heltid utan pga av våra arbeten har vi pusslat ihop det så att de sällan har varit mer än runt 15 timmar i veckan,. Det var inga problem med inskolning av barnen vid 1 1/2 års ålder, däremot när vi hade varit föräldrarlediga med lillasyster och storasyster skulle börja på dagis igen vid ca 3 år var det lite jobbigare för henne att skolas in, men det gick bra.. Barnen har ju sällan problem att börja på förskola utan det är vi föräldrar som oroar oss vilket vi gör i onödan såklart. Det finns ju inga regler som säger att man måste ha barnen på heltid på förskolan om man kan anpassa sina jobb så de kan vara där lite mindre i början. Givetvis är det ekonomi som styr för många och mycket handlar om prioritera, tiden med barnen får man aldrig tillbaka, men tiden på jobbet kan man kompensera när barnen blir äldre och jobba mer då.. Njut av tiden tillsammans med din dotter era stunder tillsammans, när hon väl börjar på förskolan kommer du att njuta av de stunderna tillsammans med familjen ännu mer, och det är skönt att få längta lite efter varandra också.. Kram
Jag måste använda så många föräldradagar nu, så de kommer tyvärr inte räcka så länge. Hon kommer börja som 14 månader och få gå heldagar. Usch
Men det kanske passar din dotter, hon kanske kommer att tycka om det:). Kram!
Känner precis exakt som du, får lite panik vid tanken bara. Kommer säkert gå toppen när det är dags. Min flicka är 1.5 idag och jag o min man har delat på ledigheten och kommer vara hemma tills hon är 1 år o 10 månader. Tanken var då dagis men vi har nu bestämt att kombinera skiftarbete med att en av oss går lite ner i tid samt att svärföräldrarna tar henne två dagar i veckan. På detta sätt kommer hon hinna bli 2år o 5 månader vilket känns toppen! Det kommer kräva mkt planering och minskad inkomst men det är det värt! /Caroline
Vad gör man inte för sina barn:)! Dom är ju ens allt. Kram!
Mina 13 månader dotter ska börjar nästa vecka. Vi hade planerat för henne att börja när hon var två, men när jag började ta henne till öppen förskola insåg jag att hon haft det mer roligt än att vara hemma med mig! Hon är mycket social. Det beror på barnet och dina ekonomiska situation 🙂
Perfekt ju! Då tycker hon ju om det:)
Min son började när han var 18 månader. det kändes som en bra ålder för oss alla. dels för att föräldradagarna började ta slut och dels för att sonen hade mycket spring i benen och behövde sysselsättning. öppna förskolan räckte inte till längre. det visade sig vara det bästa som hänt oss! han älskar förskolan och trivs som fisken i vattet. kändes såklart konstigt att någon annan skulle ta hand om mitt barn men efter att ha träffat pedagogerna så släppte all form av ångest/oro.
vi ser dessutom en otrolig utveckling i raketfart! helt plötsligt kan han så mycket! fantastiskt att se!
Underbart!
Vi tänkte Montessori och gick på den linjen, besökte några i närheten och valde det som verkade bäst med personalen.
Och jag r glad att vi gick på det och inte analyserade för mycket för då hade jag blivit tokig.
Pedagogiken tycker jag är viktigast och sedan pedagogerna ( att man har bra kemi och förtroende) och sedan omgivningen – det fanns bra utemiljö. 🙂
Kollade in en montessori skola i närheten, men när jag Googlade…vilket man ju kanske aldrig ska, haha, men då läste jag så mycket negativt? Vad är fördelarna tycker du?
Pga ekonomin fick vår första dotter börja på förskolan vid 13 månader. Då kändes hennes ålder mer än att just lämna henne. Vi hade släktingar som hämtade henne ofta så dagarna inte skulle bli för långa. Eftersom jag själv jobbar på förskola så vet jag att gråten tar Slut några minuter efter man gått och jag brukade ringa efter en ca halvtimme och kolla hur det gick, vilket jag även rekommenderar ’mina” inskolnings-föräldrar att göra. Ring! ! Så slipper man gå med en klump i magen hela dagen! Härligt att nu kan ha C hemma tills hon blir 2! Vilken lyx, dom växer så fort och man kan ju inte spola tillbaka tiden! Ha en fin dag!
Mina barn har börjat förskolan när de varit kring 1,5 år. Trean som jag är hemma med nu kommer börja vid ungefär samma ålder. Jag hade mest ångest innan de började, innan jag visste vilken förskola de skulle börja på (ja, med nr 1 då, syskonet började ju på samma förskola sen) och innan jag var bekant med personalen, verksamheten mm. När jag sen var och hälsade på med min son kändes det genast bättre: nu visste ju jag hur det så ut, fick prata med personalen mm. inskolningen gick jättebra med båda barnen och de trivdes på en gång. Nu känns det kul att hämta dem och höra den berätta om allt kul de har gjort under dagen. Mina barns förskola skickar också ut nyhetsbrev varje vecka med bilder där de berättar om verksamheten, vad de pysslar med, utflykter de gör osv. Då känner jag mig trygg att mina barn har det bra ned mycket lek, utomhusvistelse och att det också finns en pedagogisk tanke bakom det de gör.
Hej!
Vi har haft hemma våra barn tills de vart runt 2år och det tycker vi har vart toppen!
Känns lyxigt och har passat oss väldigt bra.
Vi har kunnat hänga med andra vänner som har barn eller på öppna förskolan Så vi har haft möjlighet att få träffa andra barn (och vuxna i samma situation)
Jag tycker att för mina barn och för oss har det varit en bra ålder att börja när de har varit två år, det känns som de är mogna för det då och nyfikna på vad förskolan har att erbjuda!
Sedan när de har börjat förskolan så har de gått 15h/vecka vilket känns underbart.
De får både träffa kompisar, leka och ha de härligt samtidigt som vi har mycket tid tillsammans också.
Min plan är att vi alltid ska sträva efter att de inte går mer än 15/vecka.
Så här har vårat val sett ut och det har passat oss alldeles utmärkt.
Min goding fick börja redan vid ett, för jag hade tyvärr inte råd att vara hemma längre. Är och har alltid varit ensamstående mamma och jag hade helt enkelt inget val. Var otroligt sugen på att börja jobba, men visst var det också jobbigt att lämna det mysigaste och bästa man har. Det värsta var att helt plötsligt träffade jag aldrig min son i vaket tillstånd. En liten stund på morgonen fick vi tillsammans, sedan vid den sena eftermiddagshämtningen och sedan somnade han på vägen hem och sov till morgonen. Inte roligt! Så jag förstår dig precis, det är inte roligt. Vi hade det så i ett halvår, sedan flydde jag landet och gosade i sol och värme med liten nästan ett år till och det betydde allt! Man gör så gott man kan och man kan bara göra det bästa av sin situation. Barn kan behöva interagera med andra barn, förstås, men inte vid ett års ålder. Då är det för att vi behöver jobba, och så måste det få vara, vi måste ju försörja våra barn. Idag är Vincent snart fyra och han går just nu i en mellanperiod inte på förskola och han klättrar på väggarna – nu behöver han verkligen den! Lycka till!