Idag fick jag ett mail att Loppi Magasin som kommer ut nu i september är färdigtryckt och klar!
Mitt och Chloes första omslag. Yeey!
Vi fotade och gjorde intervjun i augusti och det var en otroligt kul heldag med Josephine från Loppi (på bilden) och med Sandra Rogers som är en jätteduktig fotograf. Hon lyckades verkligen lyckades fånga mig och C på ett jättefint sätt.
Chloe hade en stålande dag (som vanligt…jag vet att några av er vill slå mig:)) och skrattade hela tiden, några matpauser och en catnap då och då gjorde att dagen gick hur smidigt som helst. Dock var det galet varmt att fota höstfeeling på en av sommarens varmaste dagar.
Jag kommer att få tidningen i brevlådan imorgon och det ska bli så kul att se resultatet, och att sen få ha dom här bilderna som minne är ju helt magiskt.
Nu ska jag vänta på att prinsessan vaknar sen ska jag gå ner och äta lunch med henne och sen har jag min månatliga terapitimma…det slog mig dock nu under min promenad som jag var ute på att jag inte riktigt vet vad jag ska prata om idag, jag brukar ju alltid ha några uppslag när jag kommer dit men idag känns det luftigt och tomt, på ett bra sätt. Men det är väl å andra sidan ett bra tecken. Men terapi för mig är som träning, något jag måste göra kontinuerligt. Det är min investering i mig.
Nån av er som går i terapi? Hur tänker ni kring det? Går ni bara om ni verkligen behöver eller har ni det som en rutin?
Bilderna är tagna av Sandra Rogers
Jag har gått i terapi i omgångar de senaste 10 åren. Har samlat ihop en bunt diagnoser längs vägen också, haha. Har gått i KBT, känsloskola, sömnskola, stresshantering, enskilda samtal hos psykolog (och en förfärlig kurator på en vårdcentral), you name it. Men det har hjälpt mig just när jag har behövt det!
Just nu är jag ”terapifri”, senast var sömnskolan i våras.
Men visst är det skönt, som att man renar sig. Jag tycker att det är fantastiskt!
Jag har varit hos några olika, men inte riktigt hittat någon som passar mig. Svårt det där, men jag skulle behöva.
Ge inte upp! När du väl hittar en bra så kommer det att vara fantastiskt. Fråga runt bland dina vänner. Man kan ju tycka att det är obekvämt att dela terapeuter med vissa människor, men det kan ju vara någon bekant som du vet går och som det inte spelar någon roll att ni delar?
Ja jag får fortsätta leta.. Finns inte så stort utbud där jag bor bara, vilket är lite synd..
Jag är ”periodare” när det kommer till terapi. Men jag tycker det är viktigt att få ventilera tankar och känslor.
Jag går inte i terapi nu men har gjort. Började hösten 2005 när jag var 23 år. Jag hade träffat min man och blivit gravid, blev gravid efter bara 5 veckor tillsammans. Så det var mycket som hände på en gång och många förändringar som skrämde. Gick regelbundet fram till förlossningen och sen ett par månader efteråt. Nyttigt och bra och något jag tror alla har nytta av någon gång i sitt liv.
Det tror jag med!:)
Jag går inte i terapi men borde göra det pga många saker i det förflutna och nuvarande liv. Men för mig är det svårt att ”våga” ta den tiden från mitt jobb. 1 ggr/veckan är mycket och 1 ggr/ månaden är för lite. I alla fall i början… men en vacker dag kanske?