Claudia Galli Concha

Det blev inte som jag tänkt mig…

Vilken dag. Vilken prövningarnas dag.
Idag skulle jag bara vara hemma, ha en skön dag, förbereda för flytten som ska ske om två veckor. Jag skulle också göra två samtal om jobb jag ska göra i sommar. Och skicka några mail. Ingen gedigen lista direkt. Och sen ikväll skulle jag på en middag med en jury som jag jobbar med…

Om vi börjar med dagen. KAOS. Chloe har varit konstant ledsen och orolig, stackarn. Inte en endaste sovpaus på hela dagen, eller jo, tio minuter här och där men ändå under viss oro så det har inte varit läge att göra så mycket annat än att sitta bredvid henne eller gå och vaggat henne. Vi har ammat, bytt, dansat, vankat, gått ut och gått i bärsjal men inget har riktigt funkat, puh, ni som också vankar runt med gråtande bebis på armen vet säkert hur det känns när man känner att man inte räcker till…Panik!

Sen kom M hem och skulle ta över för jag skulle iväg på det här middagsmötet mellan 17-19, jag sminkade mig snabbt (på tok för slarvigt för att vara fin nog för fotograferingen vi skulle göra med nya juryn men det fick duga…) jag lämnade en flaska som M kunde ge Chloe och tog taxi till middagen. Efter lite mer än en timme ringde jag, det var KAOS. Chloe var inte alls nöjd och grät och var inte särskilt sugen på flaskan. Panik i mammabröstet. Jag kastade i mig middagen och tog en taxi hem. Lämnade hela sällskapet bara sådär.

Sen kom jag hem och efter en amning har hon nu varit helt lugn.

Nu sitter jag i soffan. Runt mig ser det ut som att en bomb har sprängts. Har inte hunnit plocka undan alls idag. Allt bara ligger överallt och ja…men det får vara så. Nu ligger hon och halvsover och allt är förlåtet, krampen i armen, huvudvärken, att jag inte hann äta lunch. Nu ska jag bara kramas lite med min man. Och sen ser vi fram emot morgondagen. Ny dag, nytt humör. Förhoppningsvis.

Processed with VSCOcam with a5 preset

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Malin Liljegren

    Hej!
    Du verkar vara en jätte duktig o lugn mamma, det är inte alltid lätt.
    Vill bara ge dig ett tips angående tvättlapparna du använder. Det är jätte mycket gift i dom, (såg bilden)googla det som står på innehållet. Jackson Reece är jätte bra tvättlappar, giftfria.
    Det är så mycket gift i produkter som vi använder idag..måste va rädda om varandra o framför allt våra barn!
    Sköt om er! Kram

  2. Katja

    Prova Minifom droppar kan hjälpa.( finns på apoteket) Mina barn har alla varit lite gasiga och haft magont som bebisar och det har inte spelat så stor roll vad jag har ätit. Men dropparna har hjälpt, men man ska ge dom innan varje måltid inte bara ibland. Man kan behöva köra några veckor, ibland längre. Hoppas hon blir bättre i magen.

    1. claudiagconcha

      Tack för tips! Nu har hon varit helt lugn, men blir det värre så ska jag nog testa dropparna:).

  3. Camilla

    Så är det att ha en liten bebis.. Min dotter var en riktigt missnöjd bebis o skrek varje kväll i 1-2 h i ca 3 månader.. Inget hjälpte.. Kvällsoro sa dem på BVC. Och att det skulle gå över. Det gjorde det men sen kommer det ju nya faser som de går igenom då de också kan vara gnälliga o missnöjda. Det är verkligen inte lätt att vara mamma men det är väldigt underbart fast man har många jobbiga/tuffa stunder. Sen är ju alla barn olika o mammorna med så klart så man kan hantera det på olika sätt. Jag är en riktig hönsmamma 😉 hur som helst så tycker jag du ska inte bry dig så mycket om att det är stökigt men jag vet själv hur det känns. Jag tycker det är jobbigt men det kommer bli ännu stökigare när hon blir äldre. Min dotter är 11 månader nu o leker överallt med allt så här snackar vi släppt bomb, jag försöker plocka i ordning men efter 10 min ser det likadant ut igen haha 🙂

  4. Jossan

    Skickar en styrkekram till dig! Ingen dag är den andra lik när man har en liten om det nu är någon tröst.
    Ha en fin dag!
    Kram Jossan

  5. Monika Johansson

    Detta var mitt liv under sonens första två månader. Nu börjar det äntligen vända och han kan ligga några minuter själv. Det är oerhört påfrestande. Har fibromyalgi så kroppen värker något djävulskt. Han vägrar napp och en annans famn, så ibland vill jag spola fram tiden snabbt. Men varje dag ser jag skillnader och är så glad för att jag fick sladdisen. Storasystrarna är 14 år och 18 år. Sänder styrkekramar til dig. Ingen dag är den andra lik med en bebis, men så dyrbar.

    Vh
    Monika

  6. Helena

    Känner så väl igen mig, har två barn hemma nu, en på fem månader och en tvååring. Inget blir någonsin som jag tänkt mig, nästan bättre att inte planera för då blir man inte besviken över att det inte funkade. All cred till dem som får allt att funka med barn, jag lyckas då inte. Slutar alltid med svetten lackande, mutor till tvååringen och hysteriskt skumpande med bebisen i famnen. Och att jag ångrar att vi inte bara stannade hemma. Haha. Men det går ju över 🙂

    1. claudiagconcha

      Haha! Underbar beskrivning! Men det är bara att bryta ihop, skratta åt situationen och gå vidare. 🙂

  7. Pernilla

    Hej hej. Urs sånna dagar är inte roliga 🙁 ifall lilltösen börjar få oroblem med magen så kan ett tips vara att byta d-dropparna ( gissar att det är Aco D-droppar jag ser på bilden ) vet av många bäbisar som reagerar på den. Det finns en annan grön flaska på apotek som dessutom är mycket ”renare” innehåll i. Men hoppas det bara var en skitdag och att de blir bättre fort 🙂
    // Pernilla

    1. claudiagconcha

      Jag tror på det senare, hon har tagit dropparna i 3 veckor nu så det borde väl inte vara det? Eller?

  8. Anna

    Stackars dig, jobbigt som tusan både mentalt och fysiskt när dessa ”faser” inträffar. Chloe verkar följa mönstret om det är till ngn tröst❤️ Kring 2 månaders ålder brukar ”smekmånaden” förändras lite efter min erfarenhet av tre bebisar:-) sov gott