För några dagar sedan skrev jag en lista på 10 saker som jag tror att jag ska göra som nybliven mamma. En ärlig och uppriktig lista som jag hoppas att jag kommer att kunna hålla mig till. Jag skrev listan på allvar men som alltid i livet (iallafall i mitt liv) med en liten glimt i ögat.
Den här kommentaren fick jag imorse:
Hejsan. Jag förstår att du är lycklig på många olika sätt med att du snart ska bli förälder. Jag önskar dig stort lycka till, och stort grattis. Men min egen erfarenhet och tankar om din lista är att du har på tok för höga krav på dig som förväntas utav dig själv som mamma och hur din fina dotter skall ha det m.m. Jag tycker det är så jäkla synd att föräldrar är lättlurade och tror att allt skall vara så perfekt! Jag blir sjukt stressad utav din lista och skulle aldrig kunna vara en förälder eller person efter en lista, dena lista skulle ge mig smått panik och prestations ångest. Bästa för mig var att bara ta dagen som den kommer och bara go with the flow utan krav och utan några förhoppningar och listor hit och dit. Det är så tråkigt att läsa att du är precis som många andra föräldrar gått in i en bubbla där många är lättlurade och målar upp en sån fantastisk bild och perfekt fasad som inte finns i livet. Nu handlar min text till dig inte om att jag ät olycklig på något vis, jag har det jätte fint, ja skriver inte Perfekt för i min värld finns det inget prefekt så det ska man vara försiktig med att uttrycka. Jag menar med min text till dig att du borde tagga ned och ta en dag i sänder, sätt inte upp några mål eller strikta listor , njut bara och släpp alla måsten och krav och speciellt dina listor, det gör en stressad undermedvetet. Jag förstår att du tycker det är kul nu såhär med första barnet men jag lovar dig den energin kommer du att behöva senare. Dessutom så tror jag att par och föräldrar dom har för höga krav och vill uppnå något perfekt i sitt liv och vardag är helt fel ute, det resulterar ofta i skilsmässa för att den ena känner att den inte kan leva upp till alla krav och förväntningar. Så mitt råd till dig är att lugna ned dig, andas, gå på yoga, simma, ta hand om dig själv , lugn och ro, ta dagen som den kommer och bara var i nuet! Lycka till och stort grattis.
Ah! Vi är alla så olika och det är ju en otrolig tur, tänk om alla var precis likadana, vad tråkigt det skulle bli. Men när jag läser den här kommentaren så slår det mig, jag förstår plötsligt på ett annat sätt, hur man faktiskt kan uppfatta mig. Och allt på grund av mina mål, mina målbilder och vad jag förväntar av mig. Om jag var en människa som såg när saker inte går som man tänkt som ett stort misslyckande varje gång, eller bröt ihop och kände mig dålig, då hade jag absolut lidit av att vilja ha det som jag vill, ha det på det sättet som är perfekt för mig.
Men så är ju inte fallet alls. Jag inspireras av mina mål, jättemycket, dom driver mig och gör mig till en bättre människa. Jag mår aldrig dåligt av mål och listor. Blir det fel eller misslyckat så lägger jag den listan åt sidan och skriver en ny. För mig är det inte svårare än så. Och jag njuter. Tro mig. Varenda sekund (nästan) av mitt liv njuter jag och framförallt just nu under den här tiden. Och med den energin jag föddes med så tror jag att den både räcker till för att sätta upp mål, misslyckas med dom och ta hand om barn.
Jag och min man lever i en relation som är perfekt för oss, inte som är perfekt för normen, samhället, tyckarna och tänkarna. Att hålla någon slags perfekt fasad utåt tror jag är förödande men att sträva mot att ha det på ett sätt som är perfekt för mig, det kommer jag aldrig att sluta sträva efter.
Så tack för rådet. Men som jag tänker mig mitt liv så är det precis så. Jag vill ha ett liv som är perfekt i mina och min mans och så småningom vår dotters ögon. Jag vill att vi alla ska få våra behov fyllda ända in i själen och hjärtat. Vad andra tycker slutade jag bry mig om för längesedan. Jag lever för mig och för det som gör mig och mina nära lyckliga hur man än väljer att leva.
Jag kommer inte att slås ned av misslyckanden men jag har höga förväntningar på mig själv som mamma och dom kommer jag göra allt för att leva upp till.
Min inställning till bloggar är att om du har något positivt att tillföra inläggen så säg det, annars låt bli. Man väljer ju från första början vilka bloggar man läser. Och upptäcker man att man har helt andra åsikter och vill framföra dem, starta en egen blogg och skriv där istället.
tycker att du ska fortsätta vara du Claudia och fortsätta sätta mål och ha visioner för dig o din familj, det är väl det som får en att ta sig fram i livet? Sedan att det kanske inte blir som man alltid har tänkt sig det får man ta, vi är ju trots allt tänkande och handlande vuxna människor och precis som mål o visioner är misstag o erfarenhet sådant som för oss vidare i livet. Att sätta mål och arbeta efter dessa är både starkt och så otroligt peppande tycker jag men vi är olika och det kan inte passa alla att ha denna inställningen. Med detta vill jag återigen säga att fortsätta vara du med dina mål, för du verkar vara härlig o må bra av hur du lever ditt liv och varför då ändra?
Må gott alla!
Ja det är tur att vi alla är olika och vi har olika mål i livet, tycker Du är stark och härlig som sätter Dina mål. Jag har själv fött fyra barn men har tre i livet. Jag satte också upp mål vid första och livet blev kanske inte som jag tänkt men jag är inte ledsen för det. När jag i ett nytt förhållande väntade mitt andra, vårt första gemensamma barn gick något fel precis innan födseln så vi miste vårt barn, plötslig spädbarnsdöd i magen var beskedet. Sorgen var ett faktum men vi bestämde att så fort som möjligt försöka bli med barn igen, och det blev vi men jag vågade inte sätta några mål på våra två kommande barn. Vi fick två barn, som börjar bli stora. Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med detta men när jag tänker på vad vi planerade och när allt bara försvann önskar jag bara att inte någon behöver uppleva det vi gjorde. Njut av varje sekund!
Gud så onödigt att dra historien om psd i magen i detta skedet,, beklagar verkligen det du gått igenom, men ändå, så onödigt! Det är fantastiskt att få barn, men också väldigt jobbigt. Oavsett så kommer det vara den största kärleken..