”Regnet smattrade mot rutorna på precis samma sätt som det hade gjort sedan hon klev upp ur sängen imorse. Hon satt lutad över sina skolböcker och bredvid henne stod dagens andra kopp kaffe. Den första var alltid godast men hon kunde aldrig nöja sig med en. Det var altid två. Plötsligt stod han bredvid henne. Han var nyduschad och klädd och han doftade sådär gott som han alltid gjorde, vissa har förmågan att dofta gott. Han är en av dem.
– Vi drar till Köpenhamn.
Hon tittade upp på honom fortfarande med ett räknetal längst fram i tankeverksamheten.
– Va?
– Drar till Köpenhman.
Han log förväntansfullt mot henne.
– Men vi var ju där i förrgår…
Hon vet inte varför hon reagerade så men det bara kom på impuls.
– Ja?
– Ja.
Det smattrande regnet ackompanjerade hennes tankar.
– Ja, det är klart vi ska. Det är klart vi ska åka.
Hon insåg att den här dagen skulle gå ut på att bara vara inne och inte göra något särskilt annars och då kändes Köpenhamn som en mycket bra idé.
På en halvtimme var de iväg. De körde genom Malmö mot bron. De pratade med varandra och lyssnade på musik. Hon tyckte om att dela med sig av sin spellista när dom var på väg någonstans. Hon sjöng med i refrängerna och la gärna stämmor om det var möjligt. Efter en stund tröttnade hon. Sista biten åkte de i tystnad.
Väl framme i Köpenhamn parkerade de bilen. Regnet hade paus. Men de vattenfyllda gatorna vittnade om att det hade varit här för inte allt för längesedan. Hon ville ha kaffe.
De gick in på ett kafé och hon beställde en liten latte. Hon ville njuta av de på vägen. Hon älskade sitt kaffe. Världen blev lite bätttre med kaffe.
Köpenhamns gator välkomnade dem med en alltid lika trevlig atmosfär och vackra butiker.
Ingen av dom skulle handla något särskilt. De ville mest bara njuta av dagen och varandra och spontaniteten.
Han tog hennes hand, hon lutade sitt huvud mot hans axel. Han klappade hennes kind. Hon var så lycklig med honom.
De gick in på ett varuhus. Det var massor av folk som hade flytt den tråkiga sommardagen genom att ta sig till stan. De tog rulltrapporna upp till våning fyra. Det doftade gott däruppe och de kände båda två att det var längesedan de åt. De plockade åt sig av olika godsaker, hon fyllde sin tallrik med olika saker från den dignande salladsbuffèn och han valde en varmrätt. De åt och pratade. Ibland var det som att de inte hade träffats på flera dagar när de satte sig ner. Orden kom i strid ström och dom fyllde i varandras meningar. Tiden flög iväg. Han tittade på klockan. De insåg att det var en timme tills parkeringen gick ut och de reste sig.
Rea-skyltarna fyllde gångarna i varuhuset och likaså gjorde klädstängerna och hyllorna som var överfyllda med olika plagg. De slötittade lite på olika plagg. Hon provade ett par jeans som på ett märkligt sätt såg större ut när man höll upp dem än när man drog på sig dem. Det var varmt i provhytten och det kändes inte så viktigt med jeansen. Hon orkade inte hämta en större storlek. De gick ner en våning. Där låg hennes favoritbutik. Den danske designern som gör kläder som hon alltid vill ha. Hon tittade. Han gick bredvid henne.
– Jag ska skynda mig.
Hon kastade blicken från plagg till plagg för att se om hon hittade något som hon skulle känna att hon inte kunde leva utan.
– Stressa inte älskling. Du hinner.
Det var sånt som gjorde att hon älskade honom ännu mer.
Hon hittade två toppar som hon förmodligen hade kunnat leva utan med hon kände att hon skulle bli tillfälligt lite lyckligare med dem i en påse med sig hem. Hon gick till kassan.
Efter tre timmar i Köpenhamn åkte de hem. Regnet hade börjat falla igen. De satte på radion och lät regndropparna ackompanjeras av musik. Hon tittade på honom medans han hade full koll på gatorna för att ta sig ut ur staden och hem. Hon tittade ut på staden. Hon log. Det hade varit en bra dag.”
Gud vilket härligt sätt att skriva ett blogg-inlägg på!! Fick upp massa bilder i huvudet 🙂
Kul med ett så annorlunda blogginlägg. En välskriven text om gårdagen:) Me like!
Så fint skrivit om dagen 🙂