Jag är verkligen så otroligt glad att ni vet, att jag kan dela det här med er nu, att jag inte längre behöver beskära alla bilder strax ovanför brösten (annars skulle ni tro att jag hade gjort bröstförstoring!) och att jag inte behöver censurera mina tankar längre. Nu är ni med mig på den här resan och det kommer att bli fantastiskt. Så hur har det varit hitills?
Vi har velat det här länge, det var inte en slump men vi hade inte heller hamnat i fabrikstadiet, så vi misstänkte och hoppades om vartannat och tillslut så…ja, den känslan är svår att beskriva och eftersom jag inte vill hamna i gråtläge så fortsätter vi den delen av historien en annan gång :).
Illamående. Absolut. 6-12 var som att gå runt och vara konstant sjösjuk utan att kräkas. Ni som har varit sjösjuka ni vet. Det är helt fruktansvärt. Så klart värt det. Men fruktansvärt. Det enda som hjälpte mig var att äta bröd, vitt bröd, hela tiden (hej då kroppen som tränade 5 gånger i veckan!) och dricka choklad (?), något jag inte har gjort sen jag var typ 10 år. Mådde galet illa bara av tanken på kaffe och tuggummi, som annars är ett beroende för mig. Sen sakta efter vecka 12 trappades illamåendet ner och en dag var det helt borta. Har fortfarande svårt för tuggummi och mint och menthol men kaffe är gott igen, även om jag är duktig och dricker koffeinfritt, det blir gärna en decaf macchiato om dagen. Mmm.
Cravings. Nej, inget alls faktiskt. är absolut inte sugen på sött, godis och sånt som annars är gott, chocklad, bakverk m.m är inte alls lika frestande. Men jag tycker att det är gott med mat. Väldigt gott. Och jag kan nästan äta obegränsat och JAG VET att jag inte ska äta för två. Men jag hade om jag kunde:).
Träning. I början kunde inget få mig att gå till gymmet. Nu börjar jag bli sugen igen. Jag går fortfarande 5 km en gång om dagen och sen fler smårundor med Kitty, det blir dock svårare och svårare att prata i telefonen samtidigt, eller jag kan prata men jag flåsar nästan obehagligt mycket, haha.
Kroppen. Oh, yes, den förändras, den lever på något sätt sig eget lilla liv. När jag gick in i ett provrum någon gång i vecka 15 så kände jag att jag nog inte ville göra det igen förrän några månader efter graviditeten, katastrof, haha. Hade jag sett en bild på den kroppen hade jag aldrig kunnat gissa att den var min.
Nu börjar jag känna igen mig igen. Det är som att delar av kroppen smalnat av samtidigt som magen växer. Kroppen börjar bli propotionelig igen. Lite större, absolut, men jag njuter av min kropp nu och ser den som något helt fantastiskt. Jag kommer absolut inte kroppsnoja mer än vad man ska för att hålla sig hälsosam. Jag vill äta, röra mig och må bra. Jag har ju en prinsessa att ta hand om.
Nu börjar jag känna igen mig igen. Det är som att delar av kroppen smalnat av samtidigt som magen växer. Kroppen börjar bli propotionelig igen. Lite större, absolut, men jag njuter av min kropp nu och ser den som något helt fantastiskt. Jag kommer absolut inte kroppsnoja mer än vad man ska för att hålla sig hälsosam. Jag vill äta, röra mig och må bra. Jag har ju en prinsessa att ta hand om.
Just nu mår jag helt fantastiskt! Jag är pigg och känner mig mer kreativ än någonsin (hur är det möjligt?), jag vaknar vid 7-8 varje dag och ser fram emot livet och framtiden. Det här med graviditet är något helt fantastiskt. Jag känner mig så otroligt lycklig över att jag får uppleva det här, att vi gjorde det!
Livet kommer aldrig att bli detsamma och det känns alldeles utmärkt!
♥
En annan bra grej är att man kan ta nakenbilder utan att dom blir för vulgära, haha. Magen nu vecka 19.
Great picture 🙂
Åh jag blev helt pirrig i kroppen när jag såg på instagram att ni väntade barn. Så himla kul för Er. Älskar att följa bloggar och liknande när de väntar barn! 🙂 Själv hade jag gärna skaffat barn för flera år sedan, men jag vill bli klar sjuksköterska först och sedan gifta mig med min fina sambo. Då kan jag istället följa er resa så länge!
Lycka till och GRATTIS! 🙂
Du är så välkommen!
Stort grattis! Det ska bli väldigt roligt att följa er resa här genom graviditeten! Hoppas du mår bra, och ta vara på tiden! Njut sedan när underverket har kommit ut! Bebisdoft är bland det bästa som finns 🙂
Kram!
Så roligt och grattis! Det är jätte kul att följa människor som är med barn. Skäms lite dock för att säga det, i och med att jag bara är 15… Älskar typ bebisar, vill ha en egen. Men vill inte bära någon än.
Kram
Nej, det är bra att du väntar, följ mig här istället :). Kram!
Hihi, så kul at läsa och att känna igen sig 🙂 Är själv i vecka 22, så i mars kommer vår prinsessa nummer 2! Hade lite tur och mådde inte illa lika länge som du, dock har foglossning kommit smygandes på senare tid, hoppas du slipper det 🙁 Ska bli spännande att fälja din (er) resa till den stora dagen 🙂 Kram
Det ska bli så kul att följa er graviditet! Ett barn är liksom den största kärleken, tufft och jobbigt till och från, men absolut värt det!
Så fantastiskt roligt för er! =D Spännande tid i livet som väntar er! =)
Kramar!