Vad är det som händer i den lilla hjärnan när man är gravid egentligen?
På dagarna, inga konstigheter, på nätterna KRIG.
Jag har konfronterat alla i min närhet, i drömmarna, jag har utsatts för otroligt mycket stress, i drömmarna, varje morgon i en veckas tid har jag vaknat med en jobbig känsla, antingen ångest, ånger, stress eller allmän oro.
I övrigt är jag väldigt lugn i min graviditet. Jag har kul, jag mår bra. Jag njuter av den även om jag ibland kommer på mig med tanken ”Just det, jag är gravid!” Och jag vet att allt kommer att bli helt underbart när prinsessan kommer, ja, jag är inte naiv men jag vet att det MESTA kommer att bli underbart.
Jag är inte orolig, inte rädd, inte rädd för förlossningen, inte rädd för att bli mamma, inte rädd för att det kommer att gå åt skogen med vår relation, ingenting. Ingenting oroar mig i vaket tillstånd men i drömmarna är det kaos.
Jag är dålig på att komma ihåg drömmar, och i och med att dom är jobbiga vill jag inte skriva ner dom. Men jag vet att en natt var vi jagade av terrorister på en semesterort, jag med magen sprang livrädd genom trånga gränder, en natt gjorde jag upp med min pappa, en natt köpte vi en jättedyr pråm med tanken att vi skulle öppna kafé där, det blev jättedyrt och vi hade uppenbarligen planerat allt helt fel, jag vaknade jättestressad över ekonomin, något som jag absolut inte känner någon stress över annars. Den lugnaste drömmen jag har haft i veckan var faktiskt när jag drömde om min förlossning. Då vaknade jag förväntansfull.
Är det någon av er som känner igen det här?
Mardrömsmaraton på nätterna?
Vad kan det bero på?
Varför blir man helt knäpp på nätterna?
Man får väl bara skratta åt sin galenskap…
♥
Är gravid i vecka 36 med vårt första barn och har haft så hemska mardrömmar nästan hela vägen. Allt som oftast handlar det om att min sambo lämnar mig, en tjej på jobbet (klassiker) och det återkommer så gott som varje natt.
Saken är den att mitt hjärta är världens finaste och som gravid hade jag inte kunnat be om en finare man vid min sida som stöttar och peppar, att då ens drömma de här sakerna känns som en skymf mot honom. Tur att det finns ett slut i alla fall 🙂
Lycka till med resten av graviditeten, som gravid själv är det väldigt roligt att läsa!
Hej Claudia!
Jag känner absolut igen mig, drömde massor under båda mina graviditeter men har ingen aning om vad det kan bero på! Det jag tyckte var mest läskigt var att jag drömde verkligen sånt som skulle kunna vara sant på något vis,allt känns så verkligt! Fruktansvärt om jag får säga det själv vaknade ofta kallsvettig!
Som tur var så var ingenting sant någonting och jag är nu glad över att inte drömma så mycket heller inte behöva springa på toaletten 15 gånger om natten.